Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 31 dec. 1938 - Synpunkter på företagsamhetens fortsatta utveckling i vårt land, av H. Nordenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
<le förslag till ny norsk trustlag, som framlades i
början av detta år. Rådets rätt att ingripa skulle gälla
ej blott priser och därmed förtjänster utan även
produktion, omsättning och andra affärsförhållanden,
där rådet finner ett ingrepp påkallat. Vid reglering
av affärsförhållandena inom en bransch kan rådet
bestämma:
1) att näringsidkare skall vara skyldig vara
medlem av kartell, som godkännes av rådet, eller atl
följa föreskrift om priser, förtjänst, produktion,
omsättning och andra affärsförhållanden, som med
rådets samtycke fastställts av dylik sammanslutning;
2) att produktion eller omsättning i en näringsgren
skall fördelas mellan företagen efter rådets
bestämmelser så att nya företag och utvidgningar skola
underkastas inskränkningar. Här ha vi den statliga
planhushållningen fullt utbildad med allt vad det
innebär av restriktioner och tvång.
Enligt ett officiellt meddelande av trustdirektören
har kontrollrådet granskat och godkänt enskilda
sammanslutningars avtal om priser, vinster, rabatter,
leverans- och betalningsvillkor, kredittid,
produktionsbegränsning, fördelning av produktion mellan olika
företag, avtal om kvalitet, begränsning av varuslag,
emballage, marknadens fördelning, avtal om
gemensam försäljning, gemensamma inköp, och i alla dylika
frågor har rådet ingripit mer eller mindre.
Med rätta yttrade en norsk affärsman för någon tid
sedan: Kontrollrådet bestämmer numera, om jag får
börja affär, hur mycket jag får producera, var
jag-får sälja, och till vilket pris jag får sälja,
Man kan icke undgå att se den framtida
utvecklingen även i vårt land mot bakgrunden av dessa
förhållanden, och det måste ju verka deprimerande på
dem, som arbeta i näringslivet. Det i bakgrunden
svävande hotet om framtida ingrepp utgör en
allvarlig hämning på företagsamheten. De omständigheter
och framtidsutsikter jag här skisserat äro alla ägnade
att skapa oro hos företagare och olust att arbeta för
framtiden.
Tiden kräver trygghet.
Vi leva i en tid, vars hela politik går i trygghetens
tecken. Yi vilja rikets trygghet utåt och ordningens
trygghet inåt. Yi vilja skydda medborgaren mot
oförskyllda svårigheter och lidanden. Trygghet mot
sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Trygghet mot
hänsynslös ekonomisk exploatering, trygghet mot
ekonomiska förluster, exempelvis vid
bankinsättningar, trygghet mot penningvärdets fall, och mycket
annat. Men om vi nu anse, att företagsamheten har
en värdefull uppgift att fylla som grundval för vårt
välstånd, så vore det väl skäl att i folkhemmet
försöka bereda en liten smula trygghet för företaget,
företagaren och det nyskapande kapitalet.
När herr Wigforss framhåller att vi borde sluta
vapenvila, så menar han, att det bör räcka "under den
tid vi kunna överblicka". Men här uppstår den
viktiga frågan om hur lång den tiden skall vara. När
det gäller att exempelvis starta en ny industriell
verksamhet är detta ofta en affär på mycket lång sikt.
Det gäller icke blott att anskaffa fabrik och maskiner,
det gäller att utbilda en skicklig arbetarstam och sist
och icke minst att skapa en marknad för sin vara.
Men detta gör, att en mycket lång tid kan behöva
förflyta mellan en investering och framkomsten av ett
tillfredsställande ekonomiskt resultat.
Långfristigheten i den industriella investeringen, särskilt den
nyskapande, gör att företagaren måste kunna
överblicka och bedöma ett gott stycke in i framtiden. Den
avspänning, det stillestånd, som här föreslagits, måste
alltså sträcka sig över en ganska avsevärd tid. Och
de önskemål som vi företagare därvid uppställa, och
som för oss stå som särskilt viktiga äro:
Trygghet mot överhandtagande skattebördor.
Återhållsamhet i fråga om sociala reformer och
ett noggrannare övervägande av deras ekonomiska
förutsättningar och konsekvenser.
Aktsamhet om det riskvilliga kapitalet och lättnad
för detta kapitals vandring från ägaren till företaget.
Klarare linjer i den allmänna ekonomiska politiken
i riktning mot minskat ingripande i näringslivet och
trygghet mot missgynnande av självständigt
arbetande näringsföretag till förmån för de statligt stödda.
Stöd åt teknisk forskning och tekniska forskare.
Vad kan göras frän näringslivets egen sida?
Jag övergår nu till en annan sida av detta stora
problem, som jag gärna vill föra fram, nämligen vad
som kan göras från näringslivets egen sida för
företagsamhetens främjande. Yad som på detta område
kan utföras torde nog i huvudsak falla på
näringslivets organisationer, såsom karteller,
branschsammanslutningar och ideella föreningar. Dessa ha
emellertid understundom sett som sin uppgift att ganska
ensidigt tillgodose sina medlemmars allra närmaste
tillhands liggande intressen eller ock begränsat sitt
arbete till vissa mycket speciella uppgifter. Här tror
jag det är angeläget dels att tillse, att vi inställa våra
sammanslutningars arbete i ett större och vidare
sammanhang, dels ock att vi i vissa fall vidga våra
uppgifter. Då vi i näringslivets frihet se en av de
främsta hävstängerna för fortsatt gynnsam
utveckling, måste en av de viktigaste uppgifterna bli att
driva en sådan näringspolitik att vi om möjligt
undvika det statliga ingripandet. Men detta ingripande
kunna vi vänta, antingen då en ohejdad och
hänsynslös konkurrens leder till desorganisation, arbetslöshet
och kapitalförstöring, eller när kartellistiskt
samarbete leder till monopolistiskt maktmissbruk. Vi måste
söka styra fram mellan den ohejdade konkurrensens
Scylla och monopolismens Cärybdis.
Det gäller sålunda, kan man säga, att åstadkomma
från näringslivets egen sida en planmässig samverkan
och en frivillig sanering, vilka emellertid förutsätta
och kräva av den enskilde förmågan att underordna
sina intressen under gruppens och att kunna
underordna gruppens intressen under samhällets.
Organisationen får ej bli enbart organ till ensidigt
bevarande av medlemmarnas intressen på kort sikt
och därmed ofta hämma utvecklingen. Den måste
också söka positivt bidraga till åtgärder för sin
näringsgrens fortsatta utveckling. Man kan sålunda
tänka sig ett samgående av företag inom samma
bransch för gemensam teknisk forskning, för
gemensamt undersökande av främmande marknader,
gemensamt arbete för biprodukters tillvaratagande etc.,
varigenom ny företagsamhet skulle kunna skapas. Men
allt detta samgående måste i sista hand syfta till en
ur det allmännas synpunkt mer tillfredsställande
ordning.
31 dec. 1938
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
