Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
framställning av bensin för flygändamål med högt
oktantal.
En del olika modifikationer av metoden hava
framkommit, vilka kommittén emellertid icke anser det
vara nödvändigt behandla i detta sammanhang.
Ehuru Bergius—I. G.-metoden varit i drift endast
några få år framställes redan nu högst betydande
kvantiteter bensin och oljor på detta sätt. Särskilt
har den vunnit stor tillämpning i Tyskland. En stor
fabrik är i drift i England, andra i U. S. A. och i
Frankrike. I Japan, Italien m. fi. länder äro
fabriker under uppgörande eller under planläggning.
Enligt upplysningar, som kommittén erhållit, torde den
sammanlagda tillverkningskapaciteten hos i gång
varande anläggningar år 1937 hava uppgått till
ungefär 1 400 000 ton, men densamma uppgives vara i
starkt stigande. För år 1940 beräknas tillverkningen
komma att uppgå till ca 3 mill. ton.
Metoden har vidare erhållit en viss användning vid
oljeraffinaderier i Amerika och annorstädes för
framställning av specialbränslen med högt oktantal.
Bergius—I. G.-metodens användbarhet för olika
råmaterial.
Utomlands användes som råmaterial, då fråga är
om fasta bränslen, praktiskt taget endast stenkol och
brunkol. För vårt land, som ju praktiskt taget
saknar båda dessa fossila bränsleslag, torde endast
ved och torv komma ifråga. Stenkolstillgångarna i
Höganäs tagas i anspråk för därvarande industri och
förbrukning inom närmaste omgivningar, och dessa
stenkol äro dessutom till största delen så pass
ask-haltiga, att en användning för hydrering knappast
kan tillrådas.
De försök, som hittills utförts med hydrering av
ved eller torv, hava endast företagits i jämförelsevis
liten skala, varför någon mera exakt bedömning av
metodens genomförbarhet med dessa slags råmaterial
knappast ännu kan komma ifråga. Såväl ved som
torv äro emellertid så tillvida mindre lämpliga för
hydrering, som syrehalten är mycket högre och
kolhalten i motsvarande grad lägre än hos stenkol eller
brunkol. Åtgången av ved eller torv blir därför
mycket stor, räknat på samma kvantitet färdiga
oljeprodukter.
Vederbörande licensgivare avråda från uppförande
av hydreringsanläggning för fasta bränslen av mindre
storlek än motsvarande ungefär 100 000 ton bensin
och oljor per år. Vid användandet av ved skulle
denna olja kvantitativt sannolikt motsvara 3 000 000
m3 ved. Betydelsen av denna siffra framgår av att
den motsvarar en tillverkning av ca 430 000 ton
cellulosamassa eller ca 19 % av Sveriges totala
tillverkning år 1936, dvs. ungefär 3 gånger så mycket
som kapaciteten hos Sveriges största cellulosafabrik.
Kommittén anser sig icke f. n. kunna göra något
uttalande om, huruvida det praktiskt taget är möjligt
att inom rimlig tid få fram så betydande vedmängder
till för sådan fabrikation lämplig plats.
Kommittén har verkställt beräkningar rörande
framställningskostnaderna för bensin såväl enligt
Bergius—I. G.-metoden -som
Fischer—Tropsch-meto-den vid användning av olika råmaterial. Av hänsyn
till uppgiftslämnarna har kommittén icke ansett sig
kunna offentligt framlägga detaljerna av
ifrågavarande kalkyler.
Sammanfattning beträffande fasta råmaterial.
De av kommittén utförda kalkylerna för såväl
Bergius—I. G.-metoden som
Fischer—Tropsch-förfa-randet visa, att en tillämpning av dessa metoder
på sådana fasta råmaterial, som hos oss stå till buds,
erfordra mycket dyrbara anläggningar och medföra
mycket höga tillverkningskostnader. För en
anläggning motsvarande en tillverkning av 100 000 ton
bensin per år torde nämligen anläggningskostnaden
komma att uppgå till 125—160 mill. kronor och
framställningskostnaderna till 26—46 öre per liter bensin.
Variationerna i såväl anläggnings- som
tillverkningskostnader äro främst beroende på råmaterialets art.
Som av det föregående framgår synes torv ställa sig
gynnsammast vid såväl Bergius—I. G.- som Fischer—
Tropsch-metoden.
Bergius—I. G.-metodens tillämpning på flytande
råmaterial.
Bergius—I. G.-metoden har vunnit stor användning
för hydrering av oljor och tjäror. I Tyskland torde
ungefär hälften av nuvarande fabrikation enligt denna
metod grunda sig på stenkols- och brunkolstjära som
råmaterial. En av de fabriker, som äro planerade för
uppförande i Italien, är baserad på olja från Albanien.
Även i Sverige förefinnes en del, ehuru rätt
begränsade, tillgångar på vissa flytande råmaterial,
vilka skulle kunna tjäna som råvara vid dylik
hydrering, såsom stenkolstjära, generatortjära och trätjära.
Vidare kan man, som här nedan kommer att visas,
tänka sig möjligheten av att framställa tjära genom
lågtemperaturdestillation av torv.
Enär samtliga tjäror av ovannämnda slag vid
destillation lämna betydande mängder produkter,
kokande vid högre temperatur än 325°, måste man, för
att utan vidare kunna använda dessa för hydrering,
tillämpa s. k. sumphydrering. Man kan emellertid
genom destillering avskilja de under 325° kokande
produkterna och därefter i gastillstånd hydrera dessa.
En anläggning för dylik hydrering av lägre kokande
tjärdestillationsprodukter kan utföras i betydligt
mindre skala, än då det gäller hydrering av fasta
bränslen, varjämte även såväl drifts- som
anläggningskostnaderna äro mycket lägre.
Av de utredningar, som kommittén verkställt
rörande möjligheterna att utvinna torvtjära, och för
vilka närmare redogöres här nedan, framgår, att man
under vissa angivna förhållanden synes kunna räkna
med så pass lågt pris på torvtjäran, därest den
samtidigt utvunna torvkoksen kan avsättas till bortåt
normala kokspriser, att hydrering av sådan torvtjära
synes kunna ställa sig förhållandevis gynnsam.
Kommittén har därför ansett sig böra fästa särskild
uppmärksamhet vid de möjligheter att framställa bensin,
som hydrering av torvtjära synes innebära.
Det är emellertid icke möjligt att framlägga några
säkra kalkyler rörande hydrering av torvtjära med
mindre än att rätt omfattande försök samt på dessa
baserade tekniska och ekonomiska utredningar först
verkställas.
Med ledning av de upplysningar rörande hydrering
av brunkolstjära, som stått till kommitténs
förfogande, synes det dock, som om en fabrik för
framställning av 25 000 ton bensin per år ur torvtjära icke
skulle draga större anläggningskostnad än 10 à 15
mill. kronor.
50
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
