Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik.
senare år stolpar eller rör. Dessa rör äro i regel grå
eller rödmålade. Den vita färgen kan kanske ur
plogningssynpunkt icke anses vara lämplig vintertid,
men ur bilistens synpunkt önskar man, att det dock
åtminstone vore en vit rand på var och en av
stolparna. När man under mörker kör på en vägbana utan
denna kantmarkering, har man, i synnerhet om man
i detalj icke känner vägen, utan denna
kantmarkering en mycket dålig sikt. Har man däremot på t. e.
var femtionde meter en vit stolpe, så vet man
därmed vägens riktning.
Den kostnad, som skulle vara förenad med dylika
åtgärder, är så obetydlig, att man skulle kunna tänka
sig den reformen omedelbart genomförd. Det räcker
ej med att navföljare på vägräcken äro vitmålade
eller att på vissa platser åtgärder äro vidtagna eller
föreslagna i denna riktning, utan hela vägens längd
måste markeras. Vissa yttranden i denna fråga
från rent väghåll ha gått ut på, att en dylik
markering ej är lämplig. Då frågan gäller trafiksäkerheten,
får på inga villkor vid dess behandling inkopplas
så fullkomligt främmande och i det sambandet
betydelselösa detaljer som plogningssvårigheter, hyvling
eller dylika. Vägdistriktens väghållningssynpunkter
få ej vara avgörande för en fråga, som rör trafiken.
Vägunderhållet är en trafikens service och måste
vara helt underordnad denna, även om vissa
svårigheter komma att ökas.
6. Vägskyltar.
Jag vill också beröra ett annat problem,
nämligen vägskyltarna. Vi ha ju nu sedan 1937 fått
genomfört en markering av huvudled. Denna vore
nog mycket lycklig om den bleve i tillbörlig
utsträckning respekterad. Som det nu är, tack vare
lagbestämmelser och bristande upplysning om vad den
innebär, äro nog fördelarna med huvudleden måhända
diskutabla. Det har icke ingått i vårt medvetande
att huvudled måste respekteras.
Jag vill också nämna, att de bokstäver som
användes på de svenska vägskyltarna icke äro av den
storleksordning att de kunna uppfattas av den
snabbare trafiken. Vi skulle erfordra större skyltar
placerade så att de kunde läsas lättare. De böra
därför sättas betydligt lägre. Man vill även gärna
hoppas att en numrering av vägarna icke låter vänta
på sig allt för länge. Vi äro ett av de få länder
som sakna en dylik. Få, om ens något land i Europa,
erbjuder så stora besvär vid orientering som vårt.
Den ökade hastigheten fordrar att
varningssignalerna placeras på ett annat sätt än vad som nu är
fallet. Jag har vid flera tillfällen kunnat mäta 30 à
50 meter mellan varningsskylten och det ställe den
varnar för. Vid en hastighet av ca 100 km/tim. kan
man omöjligen hinna nedbringa hastigheten så att
man kan passera den farliga punkten med lämplig
hastighet. Samma sak gäller varning för tjälskott eller
i synnerhet vägarbeten. Många gånger står signalen
icke mer än ett fåtal meter framför det ställe där
ojämnheterna börja.
Det kommer att bli nödvändigt med en
förvarnings-signal ca 500 à 1000 meter före den vanliga
varningssignalen. På denna förvarningssignal skall
avståndet till faropunkten vara angiven, t. e. "vägarbete
1000 m".
7. Vinterväghållet.
Vi ha naturligtvis betydande svårigheter när det
gäller att hålla våra vägar öppna vintertid. Vi ha
dock tyvärr ej heller icke ens den tekniska
utrustning som erfordras för att på kort tid kunna befria
vägarna från snö efter ett kraftigt snöfall. Det vore
ur denna synpunkt lämpligt om det inom landet
funnes ett antal snöslungor som t. e. per tåg, om. så
skulle vara nödvändigt, kunde transporteras fram till
de platser som äro särskilt hårt utsatta.
Ur militär synpunkt skulle även förefintligheten
inom landet av moderna snöslungor vara av Värde.
Exempel på svårigheter av denna art har funnits
även denna vinter.
I rätt stor utsträckning användes numera en
maskinell plogning av vägarna. Den hästdragna plogen
är ej användbar på vägar med motortrafik. En
betydligt bättre organisation skulle dock erfordras så
att plogningen skulle kunna bedrivas betydligt mera
intensivt vid ett snöfall. Erforderligt antal
maskindrivna plogar draga en lätt överkomlig
engångskostnad under det att personalfrågan säkerligen kan
lösas även den rätt lätt.
I mycket nära samband med plogningen står frågan
om vägbanans sändning. Några klara riktlinjer
saknas här. Frågan är väl dock om vi icke redan nu
nått det stadiet i utvecklingen, att man måste låta
bli att åtminstone på större vägar taga hänsyn till
trafiken med slädar, enär dessa i antal äro mycket
färre än bilarna. Den risk till liv och pengar som
dessa utsättas för genom en otillfredsställande
sändning äro säkert mera tungt vägande skäl än
framkomligheten på större vägar för slädar.
Gällande lag beträffande sändning synes vara, att
det förefinnes skyldighet för vägdistrikt att vid behov
sanda. Omfattningen av denna skyldighet att sanda
och var den skall ske, kan icke bestämmas närmare
än att sändning skall ske på mera trafikerade vägar
på för trafiken farliga ställen i den utsträckning som
kan anses motsvara distriktets materiella resurser.
Sändning skall ske så snart ske kan. I stad bör
dylik ske inom 1—3 timmar och på landet inom
längre tid. Om sedan vägdistriktet självt skall
undersöka, om sändning erfordras eller kan invänta
meddelande därom (genom inträffade olyckor?) och
tiden räknas från denna senare tidpunkt, är en öppen
fråga. Det är rent av förbluffande att frågan om
trafiken kan så helt lämnas ur räkningen som fallet
är. Något måste göras före nästa vinterperiod.
Dessutom finnes det tyvärr ej heller något som säger hur
sändningen skall utföras. Sanden strös i regel ut för
hand. Denna bildar då segmentformade ytor på vägen
och därmed inträder en betydande fara.
Börjar man bromsa på en dylik väg, så griper
hjulet där sanden ligger men slirar på den hala
isgatan. Det enda tillåtna sättet för sändning bör
därför vara med maskin och över hela vägbanans bredd.
En maskinell sändning blir både bättre och billigare
samt sker snabbare. Sändning måste ske omedelbart
och med hänsyn till att alla delar av vägen äro för
trafiken farliga ställen, alltså även på plana, raka
delar. En omfattande beredskapsorganisation är
nästan ännu viktigare i fråga om sändningen än för
plogningen. Härför erfordras en betydande maskinell
utrustning.
17 sept. 1938
fifl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
