Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknis k Tidskrift
son ansåg sålunda, att de i normalbestämmelserna
föreslagna "doseringarna" eller "skevningarna" voro
alltför små med hänsyn till de stora körhastigheter,
man har att påräkna. I motsats härtill vill jag
framhålla, att man på vägarna även har annan trafik än
den, som kör med de största hastigheterna, och den
har ju även ett visst existensberättigande. Skola vi
bygga vägar för mycket hastig trafik och med starka
doseringar, så måste vi även se till att intill dessa
lägga särskilda körbanor för den långsammare trafiken.
Ifråga om vägbanans utmärkande i mörker och
dimma har i normalbestämmelserna intagits
anvisningar härutinnan, exempelvis att giva olika färg på
beläggningen å intill varandra belägna banor för
skilda trafikslag, att vitmåla skyddsräckenas
nav-följare, samt att i vissa fall utmärka vägkanterna
medelst särskild anordning, som framträder jämväl vid
mörker och dimma.
Yäginspektör Fr. Ploman: Jag förstod inte
meningen med att vägen hänsynslöst skulle anpassas
efter bilen. Jag föreställer mig att det var den
synpunkten som förespeglat herr Gustafsson. Det är ju
naturligtvis en tänkt inställning, men den praktiska
tillämpningen torde väl vara ogörlig.
Bilen är ju nu uppe i 160 km/tim. maximihastighet
och hastigheten torde ytterligare väsentligt stegras.
Man frågar sig då; kunna vi i vårt avlånga land tänka
oss att i stort sett vägen verkligen kan anpassas efter
bilen? Vi få väl ändå ställa oss med båda fötterna
på jorden, både då vi gå på vägen och fara i bilen.
Komma våra huvudvägar att i en rimlig framtid
anordnas, så att de motsvara den moderna bilens krav,
så får man väl därmed nöja sig, ty flertalet av våra
vägar kunna ingalunda med rimliga kostnader bringas i
det skicket. Vi måste ha pengar även till andra ändamål.
Man kan måhända icke anpassa människan helt
efter bilen. Jag skulle tro, att människan är som hon
är, vare sig hon åker hästskjuts eller sitter i en bil.
Hon kan icke utnyttja en sådan hastighet på de mindre
vägarna i vårt land och torde knappast vara kapabel
att förses med ett så dödsbringande fordon som en
bil, som gör en fart på 150 km; framför allt icke den
stora, enkla allmänheten, som icke har ett begrepp
om vad det rör sig om vid bilkörning med höga
hastigheter. Det skulle vara bra att få veta, om det inte
finns några utredningar om just människans förmåga
eller oförmåga att behärska en hastighet av 150—160
km/tim. och att reagera tillräckligt snabbt under
färden. Var ligger t. e. genomsnittsmänniskans övre
gräns av den fysiska och psykiska påfrestning, som
ytterligt höga hastigheter i bil orsaka? Det skulle
vara ett utmärkt komplement till dessa båda föredrag
att även få ett föredrag om människans förmåga och
möjlighet att anpassa sig efter denna utveckling.
Tekn. dr Nils Gustafsson: När jag berörde frågan
om bilens hastighet var det för att belysa det viktiga
utvecklingsproblem i vilket vi ha tre olika faktorer,
nämligen människan, bilen och vägen.
Bjlens utveckling sker internationellt. Vi kunna
icke bygga vagnar som lämpa sig för våra vägar, utan
det är nödvändigt att bygga en väg som är lämpad för
våra vagnar och med hänsyn tagen till hastigheten.
Skulle vi gå den andra vägen, vore den enda lösningen
ett importförbud på moderna och snabba vagnar.
Människan har en viss personlig reaktionstid som
uppgår till %—1 sekund. På denna inverkar
ytterligare ett problem, nämligen koloxiden. Om vi nu
icke kunna anse att människan i alla situationer kan
med tillräcklig säkerhet behärska dessa snabba
vagnar, så kommer den tredje faktoren —• bygg med
hänsyn till största möjliga säkerhet, så att när vi nöd-
vändigt måste skaffa dessa vagnar, vi icke få bygga
sjukhus och kyrkogårdar i stället för moderna vägar.
De höga hastigheterna äro långt ifrån att
rekommendera, men de äro en ofrånkomlig realitet.
Jag vill samtidigt nämna, att i den budget för
användningen av bilskattemedel som föreligger för 1938,
så är 0,06 procent avsedd till forskning och 0,12
procent som bidrag till statens väginstitut.
Skulle denna siffra komma upp till 1 à 1,5 %, så
skulle nog de forskningsuppgifter som de föregående
talarna efterlyste snart få sin lösning och icke bara
dessa utan även många andra av vitalt intresse och
av synnerligen stor ekonomisk betydelse. Då f. n.
ett betydande intresse och stöd lämnas tillverkningen
och användningen av smågatsten från statsmakternas
sida framstår det som en oavvislig plikt att en
undersökning verkställes för att utröna om ej gatsten nu
och ännu mera i framtiden medför en stor fara för
trafiken och medför allt för stora kostnader för
trafiken. Är så fallet bör dess användning förbjudas i
stället för att gynnas.
Min önskan är att våra huvudvägar i en snar
framtid måtte anpassas efter den moderna bilens krav och
det är just vart dessa leda som jag redogjort för. De
äro helt andra än vad som nu anses vara fallet.
Kantmarkeringen i normförslaget är bra där den
förekommer men saknas längs hela vägsträckningen.
Detta är ett allvarligt fel.
Kapten John Nerén: Beträffande herr Kinchs
föredrag vill jag säga att jag för någon tid sedan rest
igenom Amerika, England och Tyskland, och att jag
ingenstädes funnit ens tillnärmelsevis samma
grundlighet vid vägbyggena som här. Tyskarna framlade
nog vackra planer, men vad jag sett här i kväll var
ändå mera väl genomtänkt, och våra svenska
vägbyggare hade tagit hänsyn till allting. Jag hade dock
väntat få höra något om dosering. En större dosering
skulle vara rent av skadligt för de mindre snabba
fordonen och för hästskjutsarna, sades det, men det
är ett överdrivet påstående.
Jag anser att det blir stora kostnader för att
få fram autostrader hos oss, fast nog kunde det vara
bra även för att få en del turister hit.
Professor Wolmar Fellenius: Jag skulle vilja veta
om den angivna medelhastigheten för bilar beräknats
med hänsyn tagen till de olika vagntypernas förekomst
i Sverige. Om det är kvalificerade medeltal så är det
ju anmärkningsvärt höga siffror som visats här.
Beträffande den andra frågan som varit uppe, nämligen
människans förmåga att köra med stora hastigheter,
så vill jag framhålla att denna förmåga är mycket
olika hos olika individer. Jag vill ock påpeka, att
människan förändras och utvecklas samt följer med
den tekniska utvecklingen. Vi ha blivit annorlunda
nu än för 20 år sedan. Om vi tagit en bondpojke för
20 år sedan och satt honom att köra bil, och jämföra
med en bondpojke nu, kanske den förres son, så är det
säkerligen stor skillnad, och så blir det alltjämt
skillnad generation efter generation.
Herr Gustafsson: Jag kan omtala, att medeltalen
kommit till på det viset, att för varje vagnmodell har
fastställts den maximala hastigheten men det har icke
tagits hänsyn till antalet vagnar av varje modell som
säljas. Jag vill nämna, att en av Sveriges vanligaste
vagnar f. n. skiljer sig från medeltalet endast med
ett par km per timme. Det är många vagnar som vi
ha vars hastighet ligger omkring 145 km/tim.
Detta innebär att vi ha både snabbare och
långsammare vagnar, men det är de snabba vagnarna som
medföra de största riskerna och som ställa kraven på vägen.
72
17 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
