Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik.
II. Fasta ersättningsbränslen.
1. Generatorgasdrift med träkol,
träkolsbriketter, torvbriketter, torv, koks eller ved.
2. Ångdrift.
III. Gasformiga ersättningsbränslen.
1. Gasackumulatordrift med lysgas, vattengas
eller acetylengas.
IV. Elektrisk drift.
Tablån gör icke anspråk på att vara fullständig.
Bl. a. har icke upptagits inhemsk raffinering av
importerad råolja, en lösning — eller snarare försök till
förbättring av situationen — som bl. a. Frankrike
tillämpar och som även hos oss föreslagits av 1937
års oljelagringssakkunniga. Detta hör emellertid
knappast till dagens ämne.
Som synes finnas åtskilliga möjligheter, och vid
första påseendet kan det kanske tyckas, som om det
inte borde vara så svårt att lösa vårt
flytandebränsle-problem. Men jag kommer nu till de
fordringar man måste ställa på en godtagbar lösning.
Dessa äro för överskådlighetens skull sammanfattade
i tabell 3.
Tabell 3. Fordringar för godtagbara metoder för
framställning av inhemska flytande bränslen.
1. Beträffande råvarutillgångarna.
a) Rikliga och tillräckligt koncentrerade.
b) Utvinnbara utan alltför stor åtgång av
arbetskraft.
c) Ej nödvändiga eller särskilt behövliga för andra
ändamål vid krigstillfälle.
2. Beträffande den erhållna produktens egenskaper.
a) Användbar i befintlig apparatur
(eldningsanordningar resp. motorer) utan alltför omfattande ändringar.
Undantag kan dock gälla för begränsade specialändamål.
b) Medgiva erhållande av ungefär samma effekt
(prestationsförmåga) hos apparaturen eller maskineriet, som
med nuvarande bränslen.
3. Beträffande tillverkningsprocessens teknik.
a) Lämplighet för drift i enheter med stor
tillverkningskapacitet.
b) Apparaturen och materialet för denna böra kunna
åstadkommas inom landet.
c) Lämplighet för drift åtminstone i mindre skala
under normala förhållanden samt möjligheter till hastig
utvidgning vid krigstillfälle.
4. Beträffande de ekonomiska faktorerna.
(Det antages, att de event. metoderna icke äro
konkurrenskraftiga i förhållande till importprisen på
motsvarande importerade bränslen.)
a) Måttliga anläggningskostnader i förhållande till
produktionskapaciteten.
b) Framställningskostnader ej gärna av högre
storleksordning än sulfitspritens.
c) Möjlighet att hålla rimliga produktionskostnader
utan att behöva tillgripa alltför stora fabriksenheter.
Av de i tabell 3 upptagna fordringarna är det nog
de ekonomiska, som äro svårast att klara. Jag har
som synes vid tablåns uppställande utgått ifrån, att
man icke bör räkna med att fordra att den inhemska
tillverkningen av flytande bränslen ännu på länge
skall kunna bli konkurrenskraftig i förhållande till
dè naturliga mineraloljorna. Å andra sidan är det
nödvändigt att taga hänsyn till att redan ett relativt
måttligt högre pris för den event. inhemska varan
jämfört med importvaran medför en mycket stor
ekonomisk belastning på nationen i en eller annan form,
därför att det ju måste röra sig om så stora
kvantiteter, om det skall vara fråga om någon
verklig-lösning av det föreliggande problemet.
Återgå vi nu till att betrakta översikten över olika
möjligheter att framställa inhemska
ersättningsbränslen, tabell 2, så finna vi för det första, att det
endast är två vägar, som f. n. tillämpas i någorlunda
omfattning, nämligen dels framställning av sulfitsprit
(motoralkohol) för motorändamål, dels skifferolja för
ångpanneeldning och dieselmotorer.
Av de övriga under huvudavdelning I upptagna
momenten falla alla med undantag av borrningarna
efter "naturlig" mineralolja inom Ingenjörs
vetenskapsakademiens brännoljekommittés arbetsområde.
Emellertid har denna kommitté redan från början haft
klart för sig, att dess arbete måste koncentreras.
Kommittén har sålunda tills vidare huvudsakligen
undersökt och bearbetat de moment, för vilka i det
följande kommer att redogöras. Med anledning av
att varken spritfrågan eller skifferolj ef rågan ännu på
långt när äro tillfredsställande lösta, ingå även dessa
i arbetsprogrammet.
Innan jag går in på kommitténs arbeten må endast
omnämnas, att de borrningar efter olja i Skåne, som
ägt rum i sommar, givit så pass uppmuntrande
resultat, att Sveriges geologiska undersökning begärt
medel för dessas fortsättning.
Vad sedan skifferolj ef ramställning en beträffar må
anföras, att marinförvaltningens skifferoljeverk på
Kinnekulle skall utvidgas. Även härefter blir
emellertid kapaciteten mycket blygsam och täcker icke ens
marinens eget behov. Driften blir icke lönande enligt
den använda metoden, men så torde icke heller bliva
fallet enligt någon av de utomlands använda
metoderna, vilka för övrigt av tekniska skäl icke torde
kunna tillämpas hos oss utan vidare. Bl. a. är
oljeutbytet av våra bituminösa skiffrar mycket lågt, endast
ca 4 %, under det att man t. e. i England, Irland och
Manchuriet kan räkna med det flerdubbla. Förslag
ha framkommit att söka upphjälpa
skifferoljeutvin-ningens ekonomi genom en kombination med
utvinning av svavel, kali, aluminiumoxid och även en
del andra ämnen ur skifferaskan samt genom att
bearbeta destillationsgaserna på värdefulla organiska
produkter. Det hela är ett mycket omfattande
problemkomplex, som f. n. är föremål för ingående
överläggningar på olika håll.
Det skulle emellertid föra för långt att närmare
ingå på nyssnämnda problem, varför vi övergå till de
vägar för framställning av flytande bränslen, som
varit föremål för kommitténs mera ingående
utredningar och undersökningar.
Enligt tab. 2 ha vi då först "högtryckshydrering av
fasta utgångsmaterial enligt Bergius—I. G.-metoden".
Denna metod går i största korthet ut på att
utgångsmaterialet — i Tyskland brunkol och i England
stenkol — males mycket fint och blandas med restoljor
och katalysatormassa till en pasta, som sedan
inpressas i stora hydreringscylindrar, där kolet hydreras av
samtidigt införd vätgas vid det enorma trycket av
200 à 300 atm och 400—500°C. Man får genom denna
s. k. sumphydrering en "mellanolja", som hydreras
i ett andra steg, sedan de högkokande delarna
avskilts, för att återföras till beredningen av
kol-pastan. Den senare hydreringen sker i gastillstånd.
17 sept. 1938
fifl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
