Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
ur kemisk jämviktssynpunkt. Det må nu påpekas,
att de i uppsatsens förra del anförda synpunkterna
rörande ytspänningen hos det smälta stålet gentemot
slaggen kunna vara tillämpliga även här,
gentemot den eldfasta infodringen. Det är
uppenbart, att i den mån stålets ytspänning i
kontakt med infodringen är låg, kommer det att lättare
kunna intränga i förefintliga ojämnheter och
åstadkomma ökat kemiskt angrepp liksom mekaniskt
sönderdelande.1 Det har redan framhållits, att
ytspänningen hos stål sänkes mest genom kontakt med
slagg, som har stor löslighet i stålet, och som själv
har låg ytspänning. Närvaro i stålet av oxider med
viss märkbar löslighet såsom (Mn, Fe)0 och särskilt
FeO, kommer därför att kunna underlätta stålets
inträngande i infodringens ojämnheter, medan oxider
med praktiskt taget ingen löslighet, såsom Si02 och
A1,03, ej ha denna inverkan. Inträngandet
underlättas ytterligare om den mot ytan sig anrikande
oxiden själv reagerar med, ’’fuktar5’, infodringen.
Detta är ju i hög grad fallet med (Mn, Fe)0 i
kontakt med Si02.
Som exempel på den stora inverkan av
ytspänningen i ett liknande fall må anföras följande.2 Yid
utvinnande av silver ur "verkbly" genom blys
oxidation, eller "avdrivning", samlar sig silvret under
inverkan av ytspänningen i form av en tillplattad kula,
medan blyoxiden adsorberas i den använda degelns
väggar. Om däremot silvret innehåller en viss halt
av ett element med låg ytspänning, t. e. tellur,
sprider sig silvret i stället och tränger in i degelns porer.
Ett annat exempel belysande stark höjning av
ytspänningen, är smältning av aluminium i luft.
Därvid bildas en seg hinna av A1203, som t. o. m. är så
stark att en fritt hängande, smält Al-tråd väsentligen
bibehåller sin yttre form.
Ett Mn-haltigt stål i kontakt med eldfast massa av
Si02 eller chamotte bör nu genom närvaro av den i
kontaktytan bildade (Mn, Fe)0 "fukta" massan väl
och därigenom, liksom genom den sänkta ytspän-
1 Jfr A. M. Portevin och P. G. Bastien, The Institute of
British Foundrymen, Thirty-third Annual Conference,
Glasgow 1936, p. 88 ; P. Bastien, Bull. de l’Association Technique
de Fonderie, sept. 1937.
2 Efter Portevin och Bastien, 1. c. p. 92.
Fig. 2. Syntetisk slaggsmälta, 47 % A1203> 39 % Si02,
14 % FeO, innehållande aluminiumsilikat (ljusa kristaller)
silikatisk grundmassa; 250 X.
Fig. 3. "Sandfläck" i ett smidesgöt, efter H. Wentrup;
250 X.
ningen, kunna intränga i dennas sprickor och
ojämnheter. Detta bör givetvis lätt kunna medföra
lösgörande av större eller mindre delar av massan, vilka
inblandas i stålet. "Sandfläckarna" innehålla i själva
verket vanligen ganska mycket A1203, t. e. 15—50 %
A1203, 30—50 % Si02, 10—40 % MnO, även i de fall
då stålet ej erhållit Al-tillsats.1 De måste alltså
härröra från chamotteinfodringen, och den höga
MnO-halten anger Mn:s reaktion därmed.
Som exempel på en mindre dylik inneslutning
återges i fig. 1 (1 000 X) ett slaggkorn i ett elektrostål
hållande 0,3’5 % Mn. De svarta, uppåt och nedåt
utdragna områdena motsvara Mn-silikat, utsträckt
genom valsningen, medan inneslutningens huvuddel
torde bestå av chamotte (som håller 60 à 65 % Si02,
40 à 35 % A1203). De ljusare, väl utbildade
kristallerna skulle då vara Al-silikatet mullit, 3 A1203 •
• 2 SiO,, och den grå grundmassan Si02 eller ett
mycket surt silikat. Till jämförelse återges i fig. 2
(250 X) strukturen hos en syntetisk slaggsmälta
hållande 47 % A1203, 39 % Si02, 14 % FeO, där de
ljusa mullitkornen äro väl kristalliserade i
silikat-grundmassan. En större "sandfläck" i ett
smidesgöt visas i fig. 3 (250 X; efter Wentrup, 1. c.);
sammansättningen befanns vara 15,4 % FeO, 10,5 % MnO,
39,2 % Si02, 25 % A1203, 9,6 % Cr203. De ljusa
mullitkristallerna framträda väl, men i något mindre
mängd än i fig. 2, beroende på den här lägre
A1203-halten. Yad Si02-halten beträffar, har den i
allmänhet i dylika inneslutningar befunnits vara av den
storlek som motsvarar mättning med Si02, oavsett
om stålet från början haft hög eller låg Si-halt.3
Detta är ju i full överensstämmelse med den gjorda
utredningens resultat.
"Sandfläckar" kunna alltså sägas vara produkter
av stålets reaktion med den eldfasta massan (Si02
och chamotte). Denna reaktion blir särskilt stark
vid hög relation Mn : Si på grund av starkt kemiskt
angrepp på Sr02, men även därför att Mn-haltigt
stål sannolikt har lägre ytspänning och därmed
lättare intränger i den eldfasta massans ojämnheter och
lösgör stycken därav, än vad fallet är vid högre.
Si-halt.
1 Se Benedicks och Lüfquist I, s. 164 ; Daeves, 1. c.,
E. Maurer, St. Eisen 53, 319, 1933 ; P. Bardenheuer, St.
Eisen 53, 323, 1933 ; A. Ristow, Arch. Eisenh. Wesen 10, 206,
1936.
2 Se Ristow, 1. c.
9 april 1938
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
