Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Fig". 11. El-magnetiska fältet från virvelströmmar i en
malm-modell.
5 It»
Fig’. 12. El-magnetiska fältet från virvelströmmar i en
malmmodell.
ningen av mätresultaten därigenom att den, såsom
ovan beskrivits, medger en gradering av erhållna
indikationer efter respektive ledares specifika
ledningsförmåga. Det kanske kan synas egendomligt, att
inverkan av specifika ledningsförmågan kan skiljas
ut för sig: vid tidigare använda elektriska
undersökningsmetoder har man vant sig vid att betrakta
produkten av malmbredd och ledningsförmåga som
utslagsgivande för den indikation man kunde vänta sig
(liksom det vid magnetiska anomalier över
långsträckta brantstående malmer är produkten av
malmbredd och susceptibilitet som bestämmer dragets
styrka). Att detta likväl är ett faktum illustreras
av fig. 11 och 12, vilka visa resultaten från
laboratoriemätningar över två malmmodeller av samma form
och storlek, och med samma produkt tjocklek •
ledningsförmåga. I skalan 1 :1 000 representera dessa
modeller ett par större malmkroppar med specifika
ledningsmotstånden 23 ohmcm (blymodellen) och 1,75
ohmcm (kopparmodellen), motsvarande rèsp. en
"god" och en "mycket god" ledare enligt den vanliga
klassificeringen vid fältarbete.
Emedan bly har 13 gånger sämre ledningsförmåga
än koppar, gjordes blymodellen 13 gånger tjockare än
kopparmodellen. Såsom kunde väntas var också
indikationens styrka densamma över båda modellerna
såväl i vertikal- som horisontalkomposanterna; hade
icke fasmätning kommit till användning, skulle de
båda indikationerna ha varit praktiskt taget
identiska. Nu visade det sig emellertid, att den imaginära
komponenten i både vertikal- och horisontalfältet var
mycket större över modellen med den sämre
ledningsförmågan. Maximala fasförskjutningen i
vertikalkomposanten var 18° över blymodellen (mätpunkt 8),
men endast 8° över kopparmodellen (punkt 7), såsom
framgår ur vektordiagrammen till höger i de båda
figurerna. I dessa diagram representerar den långa
vertikala linjen (reella axeln) amplitud och fas av
primärfältet, vilket alstras av en 440 perioders
växelström i en lång, rak kabel 300 mm från modellen.
De uppmätta fältstyrkorna äro uttryckta i
primärfältet i respektive punkter som enhet och uppritade
i den skala, som anges av den nämnda vertikala
linjen och som även visas till vänster i de båda
figurerna.
Vektordiagrammen visa hur vertikalkomposanten,
när man närmar sig malmmodellen, ökar över sitt
normala värde (observationspunkterna 1, 2, 3, 4),
medan samtidigt fasvinkeln svänger över åt den
positiva sidan. När man passerar över malmmodellen
(punkterna 5—9), iakttar man en hastigt inträdande
fasförskjutning åt den negativa sidan, samtidigt som
fältstyrkan snabbt minskar under sitt normala värde.
När man kommit över malmmodellen, återtar sedan
vertikalkomposanten långsamt sin normala styrka
och fas (punkterna 10—12). På samma sätt som vid
vertikalkomposanten svänger horisontalkomposantens
fas över malmmodellen snabbt över mot den negativa
sidan, angivande att det elektromagnetiska fältet
"bromsas upp" av malmmodellen.
Dessa vektordiagram visa tydligt den skillnad som
erhålles vid Turam-mätning över en "god" och en
"mycket god" ledare, fastän sekundärfältets styrka i
båda fallen är densamma. Den bättre
ledningsförmågan hos den "mycket goda" ledaren (fig. 12) visar
sig genom mindre fasförskjutningar i det uppmätta
fältet, vilket beror därpå att sekundärfälten ha en
fasvinkel som närmar sig till den 180° fasförskjutning
man får i en "ideell" ledare. I en sådan ledare är ju
ledningsmotståndet rent induktivt, varför
virvelströmmarna, och således sekundärfältet, ligga 90° i
fas efter den inducerade spänningen, vilken i sin tur
ligger 90° i fas efter primärfältet. I en ledare med
högt ledningsmotstånd bli å andra sidan
virvelströmmarna, och således sekundärfältet, endast obetydligt
fasförskjutna efter den inducerade spänningen, och
sekundärfältet kommer därför att ligga endast något
mer än 90° i fas efter primärfältet. I ett sådant
fall kommer ett vektordiagram som i fig. 11 och 12
att visa sekundärfältskurvor med längdaxeln nästan
14 maj 1938
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
