Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
f • 2 73CC p"/s„
Fig. 22. Återvändande spänningen vid trefasig brytning i den
först brytande fasen.
fas ff
15O />SrA
Fas S
Kopp/. /!.sDO/DS
Fig. 23. Återvändande spänningen vid trefasig brytning i de
båda andra faserna.
amplitud i motsvarande grad högre än vid ideell
brytning.
I fig. har den ideella brytningen inlagts för
jämförelse.
Då man vill jämföra dessa båda brytningar med
hänsyn till "svårigheten", uppstår frågan, vilka
faktorer som avgöra, om en brytning lyckas eller om
återtändning sker. På denna fråga kan för
närvarande ej givas något uttömmande svar. Säkert är
emellertid, att återvändande spänningens
stegringshastighet ("rate of rise"), vilken sammanhänger med
egenfrekvensen hos kretsen, är av största betydelse.
Huruvida största momentana hastigheten (i punkten
A i fig. 21) eller någon medelhastighet (linjerna 3
resp. 4) är bestämmande, är ovisst. En sådan
omständighet, som att återvändande spänningen vid
forcerad brytning förblir negativ ett ögonblick, torde
i viss mån bidraga till att underlätta brytningen.
Yid bedömning av brytningssvårigheterna i en
punkt i ett nät borde man bortse från den verkan,
som utövas på återvändande spänningen av brytaren
(och vilken både kan underlätta och försvåra
brytningen). Med andra ord borde brytförloppet
reduceras till ideell brytning.
Då kännedomen om återvändande spänningen,
speciellt dess frekvens, i kraftnät och
provningsanläggningar, är av största vikt för provning och
bedömning av brytare, ha mätningar i stor skala
igångsatts flerstädes i utlandet (U. S. A., England, Schweiz
och Tyskland). Som resultat av dylika mätningar
kunna följande värden på egenfrekvensen angivas
(huvudsakligen efter Hameister)1
Generatorer .................. 20 000— 40 000 p/s
Reaktorer.................... 20 000—200 000 p/s
Transformatorer, 100 kV ofta ca 20 000 p/s
30 kV „ „ 50 000 p/s
6 kV „ „ 150 000 p/s
Påpekas bör, att som regel uppträda flera
frekvenser samtidigt.
Som exempel på återvändande spänningar återges
två oscillogram (fig. 22 och 23), vilka upptagits med
i ETZ 57 (1936) s. 1026.
katodoscillograf vid brytprov i Aseas
högeffektlabo-ratorium i Ludvika. Fig. 22 visar återvändande
spänningen i den först brytande fasen, fig. 23 i de
båda andra. Den ändring i kretsens konstanter
(kapaciteter och induktanser), som är en följd av
bortkopp-lingen av en fas, förorsakar den olikhet i frekvens,
som framgår av oscillogrammen.
V. Normer för provning och bedömning av brytare.
En besvärande brist på överensstämmelse har
sedan länge varit rådande mellan i olika länder
till-lämpad praxis för provning och bedömning av
brytare, speciellt i fråga om brytares förmåga att
tjänstgöra under kortslutningsförhållanden. Sedan år 1930
har därför en kommitté inom International
Electro-technical Commission arbetat på att söka råda bot
för dessa missförhållanden, och denna kommitté
lyckades år 1936 få en första del av IEC-normer för
brytare antagen. Ehuru dessa normer i flera
hänseenden äro resultat av kompromisser och äro allt
annat än fullständiga, representera de dock ett
mycket stort framsteg. Enligt IEC-normerna
kännetecknas en viss brytare av ett antal egenskaper och
karakteristiska storheter, och föreskrifter äro även
utarbetade för verifiering av egenskaperna. De
viktigaste karakteristiska storheterna äro
märk-driftspänning, -brytförmåga och -tillslagsström.
Märk-driftspänning är den högsta driftspänning hos
en elektrisk strömkrets, i vilken brytaren kan
användas under givna villkor. Brytarens
märk-bryt-förmåga är den ström brytaren förmår bryta vid
en spänning lika med märk-driftspänningen.
Brytförmågan uttryckes som effektivvärdet dels av en
symmetrisk brytström, då likströmskomposanten ej
får överstiga 20 % av den symmetriska
växelströmmens maximalvärde, dels av en osymmetrisk
brytström, då likströmskomposanten skall överstiga
50 % av växelströmsamplituden. En brytares
märk-slutström är den strömspets, som kan tillåtas i någon
fas efter tillslagning mot kortslutning vid en
förspänning lika med märk-driftspänningen. Om intet
annat är föreskrivet, skall slutströmmen vara minst
2,5 X den symmetriska brytströmmen. För
verifierande av en brytares egenskaper under
kortslutningsför-hållanden skall densamma underkastas ett antal
provserier. Dessa äro av två huvudslag, det ena
motsvarande europeisk praxis och omfattande tre
operationer, företagna med 3 minuters mellanrum, det
andra i överensstämmelse med redan gällande
amerikanska normer omfattande två operationer med 15
sekunders mellanrum.
Operationerna kunna vara:
C innebärande, att brytaren sluter en strömkrets,
varefter strömmen omedelbart brytes av en
hjälp-brytare,
O innebärande, att brytaren får bryta en strömkrets,
som slutits av en hjälpbrytare, samt slutligen
CO innebärande, att brytaren i tät följd själv både
sluter och bryter strömkretsen.
Den symmetriska brytförmågan samt slutförmågan
verifieras genom en provserie O—3 m—CO—3 m—
—CO resp. CO—15 s—CO, där brytströmmen ej får
vara mindre än 100 % av den symmetriska
märk-brytförmågan och slutströmmen ej mindre än 100 %
av märk-slutströmmen. Om en existerande provan-
8
8 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
