Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig-, 5. Frekvenskurvor för ledning- nr 2. Belastning 5 kCi’
— Beräknad kurva. ––Uppmätt kurva (O = 2 300
1
* 1 =3,3-= 6,7
’ X 2
rj = T 2 ~ 0,84
il’ =1,05 mH Cl’ =20,,,(i?
il" = 0,07
=0,075 Ca= 200 fl/iF
L2" = 4,8 C2" = 20 + 90 Ä/,= 5 000ß
(Transformatorerna utförda med luftlindningar.)
Xl
J^XiiJL^OgjX GVVAV^A J-LCfc VVyJ-X Xo ödJUit JXJL OC^ U Uli. lJLJLg Q UC^l t/J.1
• j/— \ • |/^ (jfr- föregående arti-
C, kopplingsgraderna r1 och r, samt omsättningstalen
1 1 /%
T 2 P
kel sid. 131). Det är dessutom av intresse att uppmäta
lindningsmotstånden. Alla mätningar böra helst ske
vid radiofrekvens. Induktanserna kunna ofta med
tillräcklig noggrannhet bestämmas oekså vid tonfrekvem.
Kapsling och järnpulverkärnor är det emellertid bäst
se upp för. Kabelkapaciteten kan mätas tonfrekvent,
egenkapaciteten däremot icke. Även kopplingsgrad
och omsättningstal kräva radiofrekventa metoder.
Kopplingsgraden bestämmes t. ex. av
tomgångsom-sättningen enligt formeln
VJ
E
oo___ x
■V
L±
w
eller av induktansmätning med ena lindningen
kortsluten enligt formeln
1
71
För att dekrementstermen skall kunna försummas
med god noggrannhet är det uppenbarligen önskvärt
att frekvensen är hög. Den får dock icke vara så
hög, att man kommer för nära egenfrekvensen (100-
-200 kC/s brukar gå för sig). Egenkapaciteten fås med
500
mo
1500
kC/s
Fig. 6. Frekvenskurvor för ledning nr 3. Belastning 5 kü.
— Beräknad kurva. ––Uppmätt kurva (C = 400 uuFt-
Ci’ = 12 .
uF
xi
= 9-= £
il’ =12 mH
il" = 0,12 T!=r2=0,9
i2’ = 0,17 C a = 200 fipF
W = 5,1 Cl" = 30 Rh = 5000 ß
(Transformatorerna utförda med järnpulverkärnor.)
högfrekvensbrygga för v—> oo, efter bestämning av
egenfrekvensen eller genom att inpricka reaktans som
funktion av Slutligen räknar man, sedan %
funnits, ut x enligt formlerna i styckets början.
Fig. 3 anger kopplingsschemat för några
karakteristiska typer antennedledningar, som blivit föremål
för undersökning (schemat till nr 5 approximativt).
Mätresultaten återfinnas i fig. 4—8 och 10.
Æ-kur-vor för ännu en typ återges i fig. 9. Yi ha att göra
med följande fall.
1. Luftlindade transformatorer med skilda lind
ningar samt dubbeltrådig skärmad antennkabel. Dec
uppmätta frekvenskurvan i fig. 4 har en nyttig topp
på långvåg men är annars skäligen ogynnsam.
Orsaken är för stark läckning och för små omsättningstal.
Belastningskurvan i fig. 7—8 är brant på långvåg
— resonanstopp — men mycket flack på mellanvåg.
Med en lämplig, svagt belastande mottagare, kan man
således få goda resultat på långvåg, annars ej.
Formel (2) ger i detta fall 2 C = 240 + 1,62- • 45 +
+ 1,622 • (45 -|- 8) = 500 fA,juF. På grund av den
starka läckningen har formeln här ingen betydelse.
Beräknade frekvenskurvor enligt formel (3) i föregående
artikel för 2C = C.
240 uuF och 2 C— 420 ^F
8 jan. 1938
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
