Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Vid inträdande järnmättning blir icke längre
sambandet mellan $ och I lineärt, och uttrycket
N$
kommer att variera från punkt till punkt. Man kan
icke längre entydigt definiera induktansen med hjälp
av detta uttryck. Läckreaktansen kan förutsättas
oberoende av järnmättningen, emedan läckfältet
huvudsakligen förlöper i luft, men reaktionens
reaktanser bli starkt reducerade. Man kan taga hänsyn
därtill genom att definiera induktansen med hjälp av
clø
derivatan - Motsvarande reaktansvärden gälla vid
små variationer i maskinens belastning och komma
till användning vid pendlingsberäkning (bibi. 3). Vid
stabilitetsberäkning har ofta använts reducerade
värden på synkrona reaktansen; man visste att
mättning-en höjde stabilitetsgränsen och reducerade mera
gissningsvis reaktansen till ca 80 % av det omättade
värdet. En utförlig ehuru ganska invecklad
undersökning (bibi. 4) visar, att man bör räkna med olika
värden för olika typiska belastningsfall, beroende på den
yttre kretsen. En enkel och lättfattlig undersökning
som är publicerad av Ch. Kingsley Jr (bibi. 5) ger en
klarare uppfattning om huru den synkrona reaktansen
varierar med mättningen. Maskinen förutsattes ha
konstant luftgap, vilket är en förutsättning söm ofta
göres vid stabilitetsräkningar för att förenkla
problemet. Maskinen tänkes arbeta på ett stort nät med
den konstanta spänningen Eb över en yttre impedans
Ze. Mättningens inflytande uttryckes med
förhållandet
k =
E„
Storheterna Ea och E’a framgå ur vektordiagrammet
fig. 3 och tomgångskurvan fig. 4.
Det mättade värdet på den synkrona reaktansen är
xA
k
det enkelt att beräkna fullständiga kurvor över
effekten som funktion av vinkeln d mellan nätspänningen
och spänningen E (se fig. 3). En kontrollmätning
visar att beräknade värden stämma mycket väl med
de uppmätta. Största avvikelsen är omkring 2 % av
maximivärdet. Försummas mättningen helt och hållet
blir felet upp till 14 % i maximieffekten.
to
*S
0,5
2.0
15
O
0,5
to
t,o
(B)
(9)
och varierar med inducerade spänningen Ea i ett
typiskt fall enligt fig. 5. Inverkan av mättningen
införes nu i de bekanta ekvationerna för generatorns
effekt och den till det stora nätet avgivna effekten.
För de tre storheter som ingå däri och äro beroende
av mättningen konstrueras hjälpkurvor, som göra
Fig-. 3. Vektordiagram för generator med
konstant luftgap arbetande på ett stort
nät med spänning Eb över en yttre
impedans se = re + jxc.
Fig. 4. Definition av
mättningens inflytande genom
storma’
heten k = — —, jfr fig. 3.
kn
Fig. 5. Mättningsfaktorn k och synkrona
reaktansen xs vid mättning som funktion av spänningen
Ea (xs och Ea uttryckta som relativvärden).
A 2. Övergångs- och begynnelsereaktanserna.
Från ett oscillogram över den momentana
kortslutningsströmmen vid 3-fasig kortslutning erhålles
värdet på såväl övergångsreaktansen som
begynnelse-reaktansen i längsläge. Ett sådant oscillogram
uppvisar alltid en större eller mindre
likströmskomponent, som är olika i de tre faserna och beror på det
i fasen inneslutna fältets storlek. Är fältet = 0 i
kortslutningsögonblicket, är också
likströmskomponenten =0. Detta inträffar då spänningen i fasen
har sitt maximum. Har fältet sitt maximivärde, dvs.
spänningen går genom noll i kortslutningsögonblicket,
får likströmskomponenten sitt maximum och
oscillo-grammet har full snedhet. Likströmskomponenten
dämpas hastigt. Vid bestämning av
växelströmskomponenten eliminerar man dess inverkan genom att
mäta dubbelamplituden av strömmen mellan kurvor
som förena alla strömtoppar. Uppritas i logaritmisk
skala dubbelamplituden minskad med den stationära
strömmens dubbelamplitud, erhålles en kurva som
efter 3—6 perioder övergår till en rät linje, vilket
visar att förloppet därefter lyder en enkel exponen-
tiallag _„«
tv e
Den totala ström som uträknas med
utgång från skärningen mellan den
räta linjen och ordinataxeln (£r=0)
är bestämd av övergångsreaktansen.
Kurvan själv ger vid t — 0 på
liknande sätt begynnelsereaktansen.
Enligt SEN 3, § 34, mäter man
strömmens dubbelamplitud mellan
tangentkurvorna en period efter
kortslutningsögonblicket.
Därigenom vinnas flera fördelar. Man får,
utan extrapolering, ett strömvärde
som är mycket nära den verkliga
största möjliga strömtoppen. Den
häremot svarande
begynnelsereaktansen blir större än den ovan
definierade verkliga
begynnelsereaktansen men har fördelen att vara
5 mars 1938
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
