Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Belastningsdiagram med max igraf registrering.
ningarna framställda i en förenklad form, exempelvis
enligt fig. 2 såsom registreringsremsor från en
maxi-graf eller som stämpelremsor från en printometer.
Effektskalan indelas därvid i jämna intervall,
exempelvis 0—49 kW, 50—99 kW, 100—149 kW etc.,
varefter man gör en tabell och streckar in varje
kvart-timme i den rad eller kolumn, som motsvarar
belastningen. Det är sedan en enkel sak att beräkna
varaktigheten för 50, 100, 150 etc. kW.
Direkt bestämning av vissa punkter på
varaktighetskurvan medelst särskild mätanordning.
För det fall att ett kraftabonnemang medelst
subtraktionsmätning uppdelas i bottenkraft och
toppkraft, så händer det ofta, att varaktigheten för själva
gränsen utgör ett kriterium på att gränsen är rätt
väld. Det ligger nära till hands att kontrollera,
huruvida detta kriterium är uppfyllt genom inkoppling av
en anordning, som mäter varaktigheten för
subtraktionsgränsen. Vid statens vattenfallsverk infördes på
sin tid dylika anordningar för kontrollering av
subtraktionsgränsens riktiga inställning vid en del
kraftleveranser enligt bygdetaxan. Anordningen bestod
av en tidmätare, som inkopplades av
planethjuls-växeln, när denna verkade framåtdrivande på
över-förbrukningsverket. Tidmätaren ifråga registrerade
sålunda det antal timmar subtraktionsgränsen
överskridits. Hela anordningen får betraktas som en
slags varaktighetsmätare, fastän endast en punkt på
kurvan bestämdes.
Ungefär samtidigt härmed framlade jag min idé att
utföra en varaktighetsmätare, som exakt angiver ett
stort antal punkter på varaktighetskurvan.
Vederbörande vid Vattenfallsstyrelsen, i främsta rummet
överdirektör Borgquist och kraftverksdirektör
Har-der, visade stort intresse för saken, och tillåtelse
utverkades, att en modell fick tillverkas vid
mätarelaboratoriet i Älvkarleby. Den tillverkade första
modellen var visserligen stor och klumpig, men den
fungerade riktigt, sedan några smärre justeringar skett.
Själva principen framgår av fig. 3, som är en
fotografi av den första modellen. Den verkar på
följande sätt:
På en vanlig kWh-mätare insättes en
dubbelkon-taktanordning, som växelvis inkopplar endera av två
till en hjälpströmkrets anslutna ledningar. Varje
omkoppling motsvarar därvid ett visst energibelopp. De
båda ledningarna stå över en omkastare i förbindelse
med en elektromagnet. När omkoppling sker i
huvudmätaren, får elektromagneten ström och
frammatar därvid medelst en spärrhake ett tandhjul i
varaktighetsmätaren. Samtidigt brytes strömmen i
det elektromagneten genom omkopplare förbindes
med den andra av ledningarna från mätarens
dubbelkontakt. När kWh-mätarens kontakt nästa gång
inkopplas, sker ny frammatning av tandhjulet. Varje
frammatning av tandhjulet motsvarar sålunda ett
visst energibelopp. Dubbelkontaktanordningen
förhindrar den dubbelregistrering som skulle uppstå om
glappkontakt e. d. föranleder tillfälliga strömavbrott
i hjälpströmkretsen.
Längs tandhjulets periferi äro räkneverk anbragta.
Vidare finnes på tandhjulet en hake, som vid passage
förbi ett räkneverk framma.tar detsamma ett steg.
Anordningarna äro sådana, att räkneverket nr 1
frammatas av den 10:de impulsen, räkneverket nr 2
av den 20:de impulsen etc.
Tandhjulet strävar under förmedling av en
ur-fjäder att återgå till ett visst nolläge, men hindras
av backspärr och framflyttningshake.
Varaktighets-mätaren är därjämte försedd med ytterligare en
elektromagnet, vilken får ström genom ett
omkopplingsur av det slag, som användes för
kvarttimmes-maximalmätare. Denna sistnämnda elektromagnet får
sålunda ström med en kvarts timmes intervall och
lyfter därvid spärrhake och framflyttningshake, så
att tandhjulet återgår till nolläge. Vid denna
återgång påverkas icke räkneverken.
Slutresultatet av mekanismens funktion blir
följande.
Räkneverket nr 1 räknar de kvarttimmar, då minst
10 impulser avgivits av primärmätaren. Räkneverket
nr 2 räknar de kvarttimmar, då minst 20 impulser
avgivits etc.
Räkneverket nr 2 anger sålunda varaktigheten,
uttryckt i kvarttimmar, för den kvarttimmeseffekt,
som motsvarar 2 X 10 impulser.
Fig. 3. Modellutförande av varaktighetsmätare.
50
2 aprii. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
