Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
svarar vad ett godslok av S. J. nuvarande normaltyp
kräver vid full tågvikt i 10 %0 stigning förefaller
sannolikt, att marginalen för framtida ökning i samband
med krav på höjda körhastigheter på sina håll måste
vara ringa om ens någon. Det har också visat sig
erforderligt inlägga förstärkt återledning på vissa
sträckor.
Av vad anförts framgår tydligt nog, att
störningskompensationens drifttekniska och ekonomiska
pro-blem är av sådan storleksordning, att det är väl värt
en undersökning i belysning av erfarenheter från
andra håll samt de ändrade förutsättningar i övrigt, som
gälla den dag i dag är. Dessa ändrade förutsättningar
bestå väsentligen däri, att de tidigare luftledningarna
inom svagströmsnäten — företrädesvis långlinjerna
— i stor utsträckning utbytte mot kablar, samtidigt
som de flyttats bort från järnvägarnas närmaste
grannskap, varigenom störningsfrågan för de
ömtåligaste förbindelserna kommit i ett väsentligt
gynnsammare läge. Vidare har införts betydligt mer
snabbverkande brytare än tidigare funnits tillgängliga,
varigenom obehaget av kortslutningsstörningar minskats.
Därjämte har man bemödat sig om att göra allt
maskineri så fritt från störande övertoner som möjligt.
Slutligen föreligger f. n. ett vida mer omfattande
försöks- och beräkningsmaterial, som medgiver en
säkrare uppskattning än tidigare av de
störspänningar, som under olika förhållanden kunna väntas
inträda. Särskilt i Tyskland har nedlagts ett
omfattande arbete på detta område, vilket resulterat i
beräkningsregler och föreskrifter av intresse.
Störningarnas natur och tillåtliga störningsmaxima.
Som känt, förorsakar banströmmen störningar dels
genom dess elektriska fält — influens —• dels genom
det magnetiska fältet — induktion.
Influensstörningarna äro numera utan praktisk
betydelse, då de endast äro att räkna med för
luftledningar som komma kontaktledningen närmare än 35—
40 m, och det i allmänhet är lätt att i speciella fall
vidtaga erforderliga ledningsflyttningar eller
förkab-lingar.
Radiostörningarna äro ett kapitel för sig, som här
lämnas åsido.
Återstår induktionsstörningarna, som härröra dels
av banströmmens grundton, dels av dess övertoner.
Störningar av det förra slaget äro av väsentlig
betydelse vid kortslutningar, då höga momentana
spänningar kunna induceras i närbelägna
svagströmsledningar; däremot äro de vid normal drift av föga vikt
utom för vissa telegrafisystem. Övertonerna i
banströmmen äro däremot som bekant den
besvärligaste störningskällan för telefonisystemen.
Med den utveckling telefonien under senare år
tagit på telegrafiens bekostnad är det förklarligt, att
dagens störningsproblem i huvudsak kan identifieras
med telefoniens. Särskilt gäller detta järnvägarnas
egna svagströmssystem, vid vilka telegrafien numera
praktiskt taget är helt urkopplad.
I fråga om fastläggandet av lämpliga gränser för
tillåtna störspänningar rådde på ett tidigare stadium
viss osäkerhet. 1920 års kommitté formulerade sitt
slutbetänkande så, att den okompenserade strömmen,
multiplicerad med dess genomflutna ledningslängd,
ej borde för något belastningsfall överskrida 375 samt
vid kortslutning 1 500 ampkm. Det förstnämnda vär -
det beräknades vid en på 200 meters avstånd förlagd
luftledning motsvara en inducerad störspänning av
15 voit, vilket var ungefär vad de gängse systemen
för snabbtelegrafering kunde anses utan olägenhet
tåla. Utgångspunkten för kommitténs resonemang
var sålunda de långväga telegraflinjernas
bibehållande som enkla luftledningar, en förutsättning, som
väl väsentligen jävats av den senare utvecklingen.
I fråga om övertonsstörningar föreslog kommittén, att
sugtransformatorerna vid 1 000 per/sek. borde
kompensera till minst 98 %.
De tyska fackmännen ha angripit problemet efter
delvis andra linjer. Enligt Reichspostamts
föreskrifter av år 1927, som i huvudsak ännu tillämpas, skola
efterföljande bestämmelser läggas till grund.
a) Med hänsyn till fara för apparater och personal
vid allmänna telefonanläggningar:
Under normal drift tillåtes en högsta inducerad
spänning till jord av 100 voit, vid kortslutning 300
voit, dock kan det senare värdet få överskridas, oin
tillförlitliga anordningar finnas för undertryckande
av akustiska slag.
Som verksam inducerande ström räknas vid
enkelspår 80 % av den ström som upptages av tvenne
lok vid maximalbelastning på samma sektion, vid
dubbelspår 120 %. Om anläggningen är utrustad med
sugtransformatorer. i skenledningen, reduceras dessa
procenttal till resp. 60 % och 90 %. Som verksam
körtslutningsström räknas 60 % av den permanenta
kortslutningsströmmen.
Är anläggningen försedd med sugtransformatorer,
räknas endast med den okompenserade strömmen
som inducerande.
b) Med hänsyn till störningar på
telegrafanläggningar:
Vid luft- eller kabelledningar med jord som
återledning får den inducerade spänningen ej överskrida
5 % av telegraferingsspänningen. För system med
förlängd jordledning gälla särskilda bestämmelser.
För dubbelledningar kan räknas med
tillfredsställande störningsfrihet, om den ovan angivna
föreskriften om 100 V maximalinduktion i normal drift ej
överskrides.
c) Med hänsyn till störningar på
telefonanläggningar:
Induktionen av banströmmens övertoner bör på
avståndet mellan tvenne ledningsskruvningar ej
överskrida 5 mV.
Som inducerande ström räknas 2 % av den på förut
angivna sätt definierade banströmmen vid 800 p/s.
Vid järnvägarnas egna svag strömsanläggningar,
vilka förläggas i kabel i banvallen, möter det
svårigheter att innehålla villkoren betr. maximal induktion
av banströmmens grundperiodtal. Man har därför
för sådana anläggningar utfärdat särskilda
föreskrifter1, ur vilka må anföras följande.
Kortelutningsspänningar på upp till runt 1 000 V
tolereras, enär de på grund av sin kortvarighet äro
utan nämnvärd betydelse för driften. Därvid måste
dock sörjas för god isolation av ledningar och
apparater. Självfallet utföras alla svagströmsledningar
som dubbelledningar, och båda branscherna skola
vara så symmetriska som möjligt med avseende på
avledning och kapacitet till jord. Apparater böra an-
i Se vidare Die Reichsbahn, 13 maj 1931 och 6 febr. 1935.
82
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
