Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ultrakorta vågor (reellt brytningsindex). Ju större
markens ledningsförmåga är, desto mera drar sig det
sekundäremitterande F-området samman kring
dipolens bildpunkt för att vid oändligt stor
ledningsförmåga sammanfalla därmed. Någon rent
geometrisk åskådlighet får man inte alltid vid en elektrisk
dipol, ty fj i fig. 6 blir komplext, så fort man måste
ta hänsyn till ledningsförmågan.
Mark vågen från vertikal magnetisk dipol.
Det är anmärkningsvärt, att detta fall är så
mycket lättare att räknemässigt behandla än det
motsvarande elektriska fallet. Pionjärer ha varit Elias
1922 och Sommerfeld 1926.
Den ursprungliga integrallösningen med
Bessel-funktion i integranden kan, som van der Pol visade
1931, skrivas för 2r=0 som följer
n__1_ 1 feikie _ eikis\
1 — k22–kt2 Q d Q\ Q Q )
dvs. vi ha fått termer, som svara mot Q1 och Q2.
Någon P-term ställer inte till svårigheter, ty vi ha
ju ingen pol. Det är alltså inte frestande att införa
begreppet "ytvåg" i det magnetiska fallet.
För en i förhållande till våglängden liten
horisontell ram med strömytan 1 kvadratmeteramper fås
(A, q i meter)
iHzl\co • –„ 1 . • -1,• 10-3 Gauss
11 l n2— 1 q2
dvs. avståndsberoendet är asymptotiskt detsamma
som för elektriska fältstyrkan från en vertikal antenn
(kvadratiskt). Är marken bra ledande, får man som
vi förut nämnt ingen strålning alls från en horisontell
ram, om den inte höjes upp från jordytan.
Man kan därför inte jämföra med någon
"Hertz-formel". För en liten ram i fria rymden är, på stort
avstånd i själva ramplanet, för strömytan 1
kvadratmeteramper (X, q i meter)
ff =4^2.1.l(r3 Gauss
/ Q
och man kan jämföra med den formeln i stället.
Inte heller i det magnetiska fallet är
avståndsberoendet för E och ff exakt detsamma, fastän
skillnaden är oväsentlig.
Van der Pols tolkning enligt fig. 6 gäller mera
åskådligt i det magnetiska fallet, emedan r{ blir under
alla förhållanden reellt och representerar ett rent
geometriskt avstånd. Elongation uppträder icke heller.
Uppgifter, med vilka teorien nu sysslar eller har
att lösa, äro bl. a. inverkan från jordytans krökning
vid olika markkonstanter samt från i radiell riktning
heterogen mark. Förstnämnda problem är av vikt
bl. a. för kännedomen om de ultrakorta vågornas
utbredning på längre avstånd än fri sikt, sistnämnda för
utredning av "fältstyrkans återkomst" t. e. vid
utbredning till öar över mellanliggande hav,
diskonti-nuitetslinjers inverkan osv.
För studium av den matematiska behandlingen,
litteraturförteckning m. m. hänvisas till författarens
artikel "Elektromagnetiska markvågors utbredning
över plan jordyta. En översikt av det teoretiska
arbetet 1907—1937". Tekniska meddelanden från
Kungl, telegrafstyrelsen, 1937. Häfte nr 10—12, sid.
164—183.
Enfas autosynkronmotor enligt ny princip.
Av S. HOLMQVIST.
Den vanliga trefasiga asynkronmotorn med
släpringad rotor kan som bekant gå som synkronmotor,
om rotorkretsen matas med likström. I detta fall
kallas maskinen autosynkronmotor. Kopplingen kan
göras enligt fig. 1. Maskinen startas som en vanlig
trefas asynkronmotor. Då den uppnått fullt varvtal
inkopplas en lämpligt väld likström mellan de två
kortslutna släp ringarna och den tredje. Genom att
variera likströmmens storlek kan fasförskjutningen på
statorsidan ändras. Maskinen har således i viss mån
fasreglerande egenskaper. Den erforderliga
likströmmen tages vanligen från en på maskinens axel
monterad likströmsgenerator. Vid synkron hastighet
induceras praktiskt taget ingven spänning i rotorledarna,
emedan dessa rotera med samma hastighet som
statorns magnetfält. På grund av tänderna i rotor och
stator uppstår dock en svag, relativt högfrekvent
spänning i rotorledarna. I fig. 2 visas ett oscillogram
över denna spänning vid öppen rotorkrets på en
maskin, använd vid de försök, för vilka i det följande
redogöres. Maskinen går synkront, driven av en
hjälpmotor. Effektivvärdet av denna spänning upp-
mättes i försöksmaskinen till ca 1 voit vid 220 voit
på statorn. Vid stillastående öppen rotorkrets var
spänningen 24,5 voit och kurvformen framgår av fig. 3.
Fig. 1. Principschema för 3-fas
autosynkronmotor.
Då maskinen går som autosynkronmotor enl.
koppling i fig. 1 överlagras denna högfrekventa
växelström av en likström utan att växelströmskurvan
nämnvärt förändras.
Brytes en av faserna till statorn vid en trefas
asynkronmotor, fortsätter maskinen att gå som enfas
asynkronmotor. I detta fall uppstår inget roterande utan
ett oscillerande fält i statorn. Detta kan tänkas
uppkomma av två mot varandra roterande magnetfält.
2 juli 1938
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
