- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Elektroteknik /
92

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Fig. 2. Oscillogram över rotorspänningen i en 3-fas
asynkronmotor vid synkron gång.

Fig. 3. Oscillogram visande rotorspänningen i en
stillastående 3-fas asynkronmotor.

Vid stillastående rotor induceras således i ledarna två
växelspänningar av samma frekvens och i fas med
varandra, således sammanfallande. Denna
växelspänning är av samma utseende som fig. 3 och
spänningens storlek var i den undersökta maskinen 18 voit.
Sättes rotorn i rörelse, ändras frekvensen hos de båda
inducerade växelspänningarna. Relativa hastigheten
mellan rotorledarna och resp. fält ökar för det ena och
minskar för det andra fältet. Att båda dessa
växelspänningar av olika frekvens verkligen existera
framgår tydligt vid undersökning med
katodstråleoscillo-graf. Vid t. e. 750 varv/min. (halv synkron hastighet)
äro resp. frekvenser 25 och 75 perioder per sekund.

Fig. 4. Oscillogram över den 100-periodiga
rotor-växelspänningen i en synkront gående enfas
asynkronmotor.

Vid denna hastighet var resulterande effektiva
spänningen 20 voit. Ökades hastigheten upp till
synkront varvtal medelst hjälpmotorn, blev ena
växelspänningen noll både till storlek och frekvens. Den
andra hade då frekvensen 100 och effektivvärdet
24,5 voit. Formen på denna spänning framgår av
oscillogrammet i fig. 4. Jämföres denna kurva med

Fig. 5. Enfas autosynkronmotor med
likriktare i stället för likströmskälla.

den i fig. 2 framgår, att rotorspänningen vid enfas
drift är av helt annat utseende än vid trefas drift.
Inkopplas en likström i rotorn på motsvarande sätt som
vid trefas autosynkronmotorn enligt fig. 1 erhålles en
enfas autosynkronmotor. Den i rotorledarna
inducerade växelspänningen enl. fig. 4 kommer att
överlagras likströmmen utan att växelströmmen
väsentligt ändrar kurvform. Denna växelström orsakar i
rotorlindningen en effektförlust. Vid den trefasiga
autosynkronmotorn finnes denna växelström ej.

Det låg nära till hands att ombilda denna i
rotorkretsen onyttiga växelström till nyttig likström. För
den skull inkopplades en envägs likriktare i stället
för likströmskällan enl. fig. 5.

Kopplad på detta sätt går maskinen med synkront
varvtal. Med försöksanordningen erhölls en likström
på 2,3 amp. mätt med vridspoleinstrument. Den
använda likriktaren var en selenlikriktare för 4 amp.
och 16 voit. Då växelspänningen uppgår till 24,5
voit, blir den likriktade växelströmmen något
deformerad. I fig. 6 visas strömkurvans utseende. Det
förhållande, att den tid strömmen är noll, endast är
ca hälften av tiden för strömgenomgång, beror på att
likriktaren arbetar med induktiv belastning.
Impedansen i rotorn var 8,5 ohm, under det att ohmska
motståndet endast var 0,7 ohm. Samma förhållande
framgår även av fig. 7, som visar ett oscillogram
över spänningen parallellt med likriktaren.

Beträffande effektförbrukningen blir denna något
mindre vid användning av likriktare i stället för yttre
likströmskälla. Den använda försöksmaskinen hade

Fig. 6. Oscillogram över strömkurvan i rotorn vid
enfas autosynkronmotor vid kopplingen enligt fig. 5.

92

2 juli 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free