- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Elektroteknik /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Teknisk Tidskrift

ELEKTROTEKNIK


Redaktör: JULIUS KÖRNER

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
illustration placeholder
INNEHÅLL: Elektronrörets utveckling och betydelse för teletekniken, av E. Malmgren. — Tariffschema, av
R. Linse. — Notiser.

Elektronrörets utveckling och betydelse
för teletekniken.



Av E. MALMGREN.[1]

Inledning. De första elektronrören.



Historien om elektronröret, dess upptäckt och
utveckling, dess teori och alltjämt ökande
användningsområden sträcker sig över ett tidrum, som kan
sägas taga sin början redan år 1883 och vars avslutning
förvisso ännu ej är skönjbar. Historien kan delas upp
i kapitel, vart och ett förknippat med sitt särskilda
namn, såsom Edison, Thomson, Richardson, Fleming,
de Forest, Langmuir, Barkhausen. Under sina
experiment för förbättring av den nyligen uppfunna
glödlampan insatte Edison — av skäl, som torde vara
förborgade för eftervärlden — en liten metallplatta inuti
lampans glaskolv vid sidan av glödtråden och fann
då, att en ström passerade från plattan till tråden, när
en spänning applicerades mellan dessa elektroder.
Denna upptäckt — den s. k. Edison-effekten —
gjordes som sagt 1883. Naturligtvis resulterade den i ett
patent. Edison fann snart en användbar teknisk
tillämpning på fenomenet, nämligen för indikering av
spänningens storlek i olika punkter av ett
belysningsnät. Detta åskådliggöres i fig. 1, som visar ritningen
till patentet i fråga. "Jag har upptäckt", säger
Edison, "att om ett ledande ämne insättes var som helst
inuti den evakuerade kolven till en elektrisk
glödlampa och denna ledare utanför lampan förenas med
glödtrådens ena ändpunkt, företrädesvis den positiva,
en del av strömmen kommer att passera genom den
så uppkomna shunten, vilken i sig innesluter en del
av tomrummet inuti lampan. Denna ström har jag
funnit vara proportionell mot glödtrådens
upphettning eller lampans ljusstyrka."

Nedtill till vänster i fig. 1 se vi det Edisonska röret
eller lampan, som anordningen snarare torde kunna
benämnas i detta sammanhang. (Jag återkommer till
terminologien på elektronrörsgebitet något längre
fram.) Denna Edisonlampa påminner i mycket om
ett reguljärt tvåelektrodigt elektronrör, en diod. I
dess vad vi nu benämna anodkrets är inlänkat ett
registrerande instrument, vars utslag blir
proportionellt mot glödtrådens upphettning, alltså mot
spänningen mellan de punkter, där lampan är inkopplad.

illustration placeholder
Fig. 1. Ritning till Edisons amerikanska patent 1884

rörande fjärrindikering.


Något vidare resultat blev det dock ej av Edisons
upptäckt. 1899 visade Thomson, att den elektriska
strömmen genom tomrummet i Edisons lampa bestod
av en ström av negativa korpuskler — elektroner
som frigjordes från den upphettade glödtråden
(katoden) och attraherades av den positiva metallplattan
(anoden). Richardson gav ett par år senare
förklaringen till denna fysikaliska process. Han drog
en parallell mellan ångbildningen från en vätskeyta
och elektronemissionen från en glödtråd och visade,
att enahanda lagar gällde för dem båda. Det
verkliga beviset för hans teori kom dock långt senare. De
första försöken visade nämligen från teorien helt
avvikande resultat, beroende på att de nödvändiga
villkoren för teoriens tillämpning — helt evakuerat rör
— till en början ej voro för handen. Richardson har
som bekant för sitt arbete på detta område för några
år sedan erhållit Nobelpriset.

Det var flera forskare vid detta sekels början, som
voro förtrogna med Edison-effekten och som hade på
känn, att densamma skulle kunna användas för ett

[1] Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 24 mars 1938.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free