Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(gallret har anodverkan), som förrycker verkan och
åstadkommer distorsion.
Telefonöverdraget.
Vilken oerhörd betydelse elektronrörsförstärkaren
haft för långdistanstelefoneringen framgår av några
här visade bilder. Som bekant försvagas talet på en
telefonledning, dämpas mer eller mindre beroende på
ledningens egenskaper. En kabelledning är i detta
hänseende avgjort sämre än en blankledning, varför
den av vissa skäl alltmera stegrade kablifieringen av
våra telefonledningar — man vinner större
driftsäkerhet och störningsfrihet — skulle varit omöjlig att
genomföra, om ej telefonöverdraget i elektronrörets
skepnad funnits till. Telefonströmmen får på
ledningen ej sjunka under ett visst styrkebelopp, för att
kommersiell telefonering skall vara möjlig. Den får
dämpas ned till ca 1/30, vilket i transmissionsnivå
räknat motsvarar —3,5 neper. Detta illustreras av
det översta diagrammet i fig. 12. Vill man alltså
utsträcka telefoneringsdistansen, exempelvis till det
dubbla, måste man tydligen höja nivån på
avsändningssidan till +3,5 neper, dvs. öka den från
sändarapparaten utgående strömmens styrka till det
30-dubbla, för att icke nivån på mottagningssidan skall
sjunka under —3,5 neper (se det mellersta
diagrammet i fig. 12). En dylik mångdubbling av strömmen
kan givetvis ej ske i en vanlig telefonapparat.
Starkströmsmikrofonen löste problemet. Lösningen måste
dock anses som långt ifrån tillfredsställande. Genom
den kraftiga nivåhöjningen på avsändningssidan
erhölls givetvis kraftig överhörning till närliggande
ledningar. En väsentligt elegantare lösning ger
telefonöverdraget. Genom att inlänka ett sådant mitt på
ledningen höjer man där nivån från —3,5 neper upp
till noll igen och får då det understa diagrammet i
fig. 12.
 |
Fig. 12. Jämförande transmissionsdiagram för
en telefonledning vid olika överföringsmetoder. |
Den tidigare nödvändiga invecklade utrustningen
hos abonnenterna för långdistanstelefonering, varom
bilden i fig. 13 ger en föreställning — den visar av
svenskarna Egnér och Holmström konstruerade
starkströmsmikrofoner och är tagen på telegrafverkets
museum — har efterträtts av på överdragsstationer
längs ledningen uppsatta förstärkare. En interiör
från Örebro överdragsstation på telefonkabeln
Stockholm—Göteborg visas i fig. 14. Över 200 förstärkare
äro där i daglig drift, nyttjande i runt tal 600
elektronrör.
|
Fig. 13. Samling starkströmstelefonapparater av svensk
konstruktion (från tiden omkring 1910). |
Det är teoretiskt sett ingenting, som hindrar att
koppla dylika telefonöverdrag efter varandra i vilken
utsträckning som helst och att således få en
obegränsad telefoneringsdistans. Tekniskt sett uppstå
emellertid vid allt för många överdrag i serie vissa
svårigheter, som dock äro till för att övervinnas och som
också ha övervunnits. Man har sålunda telefonerat
jorden runt. Ett dylikt provsamtal utväxlades för
ett par år sedan i New York mellan tvenne rum i
American Telegraph and Telephone Co:s
telefonbyggnad. Mellan rummen var inkopplad en
telefonförbindelse, som omkretsade hela jordklotet. Den gick från
New York på tråd till San Francisco, därifrån per
radio till Java samt från Java till Amsterdam, sedan
genom kabel till London samt slutligen i form av
ytterligare en radioförbindelse tillbaka till New York.
Inalles voro ca 1 000 elektronrör i bruk längs
förbindelsen. De presterade sammanlagt en förstärkning av
230 neper. Uttryckes detta som ström- eller
spänningsförstärkning, kommer man till den nätta siffran
10100 eller en million multiplicerad med sig själv 17
gånger.
För exemplifiering av telefonöverdragets betydelse
visas i fig. 15 ett nivådiagram för en längre
telefonförbindelse, nämligen den internationella ledningen
Stockholm—London. Ledningslängden är 2 100 km
och antalet inkopplade överdrag 24 st. Diagrammet
gäller för talriktningen Stockholm—London. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0106.html
