Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande finnes för motsatt talriktning. Som
bekant användas numera skilda ledningar för de båda
talriktningarna vid längre telefonförbindelser. Som
synes av diagrammet uppgår restdämpningen för
talet vid framkomsten till London till 1 neper.
Härtill addera sig sedan dämpningar på telefonstation,
abonnentledning och abonnentapparat.
 |
Fig. 14. Interiör från en överdragsstation på en svensk långdistanstelefonkabel. Ca 200
förstärkare äro här i daglig drift, nyttjande sammanlagt 600 elektronrör. |
|
Fig. 15. Nivådiagram för en lång telefonförbindelse
(Stockholm—London). |
Trioden som växelströmsgenerator. Återkoppling.
För många torde ett mera till hands liggande
exempel på elektronrörets förstärkarverkan vara att finna
i rundradiomottagaren. Elektronröret användes där
som förstärkare i flera olika egenskaper, dels på
högfrekvenssidan för förstärkning av de av den
inkommande vågen alstrade högfrekventa svängningarna
före detekteringen, dels på lågfrekvenssidan för
förstärkning av den vid detekteringen erhållna
tonfrekvensen, så att den får tillräcklig effekt att kunna
mata en högtalare. Därjämte förekommer här även
andra slag av förstärkning, som jag senare skall ingå
på. För alla dessa förstärkningsändamål användes
emellertid numera i allmänhet ej längre trioder utan
specialrör med flera galler, till vilka jag återkommer
längre fram.
Jag går i stället in på ett annat användningsområde
för trioden, som i betydelse ej står det närmast
föregående efter, nämligen triodens användning som
generator av växelström och speciellt då högfrekvent
sådan. Det är denna tillämpning på triodens
förstärkarverkan — ty något annat är det ej — som
överhuvudtaget gjort allt vad rundradio heter möjlig.
Äran av att ha konstruerat den första rörgeneratorn
får enligt amerikansk rättspraxis tilldelas triodens
egen uppfinnare, de Forest. På en papperslapp,
daterad den 6 aug. 1912, har han skisserat upp
kopplingsschemat för en anordning, som avsåg att med hjälp
av audionen alstra växelström med akustisk frekvens.
Det anges samtidigt, att principen för anordningen
var fullt förstådd och flera observationer gjorda för
att bestämma, vilka faktorer som inverkade på den
alstrade tonens höjd. Detta var tillräckligt för att
ge de Forest företräde framför landsmännen
Armstrong och Langmuir samt tysken Meissner,
vilka pretenderade på uppfinningen i fråga och som
voro så gott som samtidiga med de Forest. Även
österrikaren Strauss bör nämnas i detta
sammanhang. Redan i dec. 1912 hade han inlämnat en
ansökan om patent på ett svängningsalstrande rör.
Den uppfinning alla dessa forskare avsågo gick ut
på att från anodkretsen i elektronröret återföra en
del av växelströmseffekten till rörets gallerkrets, att
etablera vad man kallar en
återkoppling för att
reducera dämpningsmotståndet till noll i en
svängningskrets och på så sätt
erhålla odämpade
elektriska svängningar. I fig.
16 visas en ritning,
hämtad ur en av engelsmannen
Franklin i juni 1913
inlämnad patentansökan.
Franklin säger, att "om
återkopplingen, som kan
vara antingen
elektromagnetisk eller elektrostatisk,
är för stark, arbetar röret
ostadigt och kommer att
självt alstra svängningar,
men att det finnes en viss
kritisk koppling, under
vilken röret ej besitter
denna egenskap. Vid en
koppling, som ligger något
under detta kritiska värde,
arbetar röret och dess
kretsar stabilt och verkar,
vid mottagning av
svängningar, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0107.html
