Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningstid understigande 2 000 timmar antaga vi, att
den vid tiden för verkets maximibelastning
samman-lagrade effektens utnyttningstid ävenledes uppgår
till 2 000 timmar. Vid nu vanlig arbetstid för
industri och hantverk ligger den i varje fall icke under
detta värde. För den lilla grupp motorabonnenter
med större utnyttningstid än 2 000 timmar skall
effektgränstariff bliva gynnsammare. För den energi,
som därvid uttages över effektgränsen, skall den
vid tiden för verkets maximibelastning
samman-lagrade effektens utnyttningstid antagas uppgå till
2 000 timmar.
Beträffande kokbelastningen antaga vi, att
utnyttningstiden för den sammanlagrade effekten vid tiden
för verkets maximibelastning uppgår till 6 000
timmar. Detta värde är beroende av måltidstimmarnas
fördelning och kan vara både högre och lägre.
Vad slutligen hushållsabonnenterna beträffar skall
deras förbrukning kunna uppdelas i trenne block av
sädan storlek, att utnyttningstiden för den
sammanlagrade effekten vid tiden för verkets
maximibelastning för samtliga abonnenters förbrukning inom l:a
blocket (belysning) uppgår till 1000 timmar, inom
2:a blocket (hushållsmotorer, strykjärn m. m.) till
2 000 timmar och inom 3:e blocket (kokning) till
6 000 timmar.
Återstår att bestämma kraftkostnaderna. De rena
energikostnaderna torde vid de flesta verk understiga
3 öre per kWh. Vi öka denna energikostnad med ett
vinstpålägg av sådan storlek, att bruttokostnaden
blir jämnt 3 öre per kWh. Dessutom belasta vi den
ekonomiskt bärkraftigare belysningsförbrukningen
intill en individuell utnyttningstid av 2 000 timmar
med ytterligare 3 öre per kWh för täckning av en del
av de "övriga" kostnaderna. En annan del av de
"övriga" kostnaderna fördelas på den sammanlagrade
effekten med 60 kr. per kW. Den återstående delen
av dessa "övriga" kostnader inräknas i
effektkostnaderna, som dessutom ökas med ett vinstpålägg av
sådan storlek, att bruttoeffektkostnaderna komma att
uppgå till 120 kr. per kW sammanlagrad effekt vid
tiden för verkets maximibelastning. Fördelningen av
de "övriga" kostnaderna kan naturligtvis även ske på
annat sätt exempelvis så, att belysningen ytterligare
belastas, under det att kokningen i det närmaste
befrias från dessa kostnader för att möjliggöra ett så
billigt pris som möjligt på energi till kokning.
På grundval av de sålunda gjorda antagandena
och fastställda bruttokraftkostnaderna kunna vi
omedelbart uppgöra vidstående tariffschema med
bestämmande av de viktigaste tarifferna.
Tarifferna härledas direkt ur de gjorda
antagandena och förutsättningarna. Den största svårigheten
utgör bestämmandet av de olika utnyttningstiderna.
Energi- och effektkostnaderna äro enklare att
bestämma. Om dessa ökas med vinsten, som erhålles
ur räkenskaperna, och beloppet sedan drages från
totalinkomsten, så erhållas de "övriga" kostnaderna.
I det uppgjorda tariff schemat råder ett logiskt
samband mellan de olika tarifferna. En ändring i
dessa förutsätter en ändring i de gjorda antagandena
och förutsättningarna rörande utnyttningstider,
självkostnader, fördelning av "övriga" kostnader samt
vinstpålägget. Därigenom vinnes lättare kontroll över,
att man håller sig på den säkra sidan vid den
reducering av tarifferna, som nu mera allmänt igångsatts.
NOTISER
Television på koaxialkabel. I slutet av förra året
överfördes för första gången en ljudfilm över
koaxial-kabeln New York—Philadelphia. Med hänsyn till
kabelns bandbredd, 1 000 kp/s., kunde man endast
överföra 240 linjers bilder med en frekvens av 24
bilder/s., vilket efter den fotoelektriska
omvandlingen ger en blandning av frekvenser mellan 0 och 800
kp/s. På grund av koaxialkabelns otillfredsställande
överförings- och förstärkningsegenskaper för
frekvenser under 100 kp/s måste man genom modulation
flytta upp bildfrekvensbandet 100 kp/s i
frekvensområdet. Detta skedde genom modulering med
bärfrekvensen 2 376 kp/s och undertryckning av övre
sidobandet samt genom modulering av en andra
bärfrekvens 2 520 kp/s med det vid första moduleringen
uppkomna undre sidobandet 2 376—1 570 kp/s;
härigenom förflyttas televisionsbandet till området 950—•
144 kp/s såsom undre sidoband till den andra
bärfrekvensen, medan övre sidobandet spärras genom
filter och andra bärfrekvensen undertryckes av
koaxialkabelns dåliga överföringsegenskaper vid denna
höga frekvens.
Den varierande dämpningen för televisionsbandets
olika frekvenser korrigeras vid ändstationen.
Dessutom är det nödvändigt att korrigera skillnaden i
löptiden för de olika frekvenserna. Denna skillnad
uppgår till 20 fis mellan lägsta frekvensen 144 kp/s och
högsta frekvensen 950 kp/s. Under denna tid hinna
40 bildstreck överföras, varigenom uppkommer en
suddighet hos bilden, som motsvarar ett
synkroniseringsfel vars storlek ökas allteftersom bilddetaljerna
bli finare. Detta fel korrigeras så, att löptidskillnaden
icke uppgår till mer än en halv linjebredd, dvs. 0,25 /xs.
Kvaliteten hos den mottagna bilden, som återgavs
på en skärm med dimensionerna 17,5 X 20 cm, var
tillfredsställande. American Telephone and Telegraph
Co. har för avsikt att öka koaxialkabelns bandbredd
till 2 000 000 kp/s genom att inkoppla flera
mellan-förstärkare längs kabeln. Härigenom blir det
möjligt att överföra 350 linjers bilder, varigenom
bildkvaliteten ytterligare ökas. (Europ.
Fernsprech-dienst, mars 19 38.) sah.
Direktvisande kapacitetsmeter. AEG har utarbetat
en direktvisande kapacitetsmeter med stort
mätområde, som grundar sig på det förhållande, att
urladdningsströmmen hos en kondensator, som är kopplad
till en likströmskälla, kan mätas med stor
noggrannhet med ett vanligt vridspoleinstrument, förutsatt att
laddning och urladdning försiggå i snabb följd.
Kapacitetsmetern har sex mätområden, som
erhållits genom användning av olika likspänningar och
shuntning av vridspoleinstrumentet. Kondensatorn
laddas och urladdas växelvis av en synkronvibrator,
bestående av en kort stavmagnet, som svänger i takt
med nätfrekvensen mellan två
växelströmsmagnetise-rade poler. Magneten är fäst vid bladfjädrar, vilkas
ändar äro utbildade till kontakter. Kondensatorn är
seriekopplad med gnistskyddsmotstånd, som äro så
dimensionerade, att kondensatorn laddas och urladdas
nästan fullständigt trots den därav medförda
förlängningen av laddtiderna. Variationerna i likspänningen
utjämnas inom gränserna ± 12 % med tillhjälp av en
variabel magnetisk shunt till vridspoleinstrumentet.
Kondensatorn är seriekopplad med ett
skyddsmotstånd, som hindrar att likströmmen kortslutas av
syn-kronvibratorn om den undersökta kondensatorn skulle
vara genomslagen. Skyddsmotståndet urkopplas strax
före mätningen. Den direktvisande kapacitetsmeterns
110
2 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
