Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
sker med en spänning av 3 kV med undantag för
elektro-stàlverket, där den delvis sker vid 40 kV. Mindre och
medelstora motorer matas med 500 V. Under senare
àr har kraftdistributionen inom järnverket starkt
decentraliserats för minskande av kortslutningseffekterna
i anläggningens olika delar. Sammanlagda antalet
transformatorer utgjorde vid sista årsskiftet 178 st. med en
sammanlagd effekt av över 90 000 kVa.
Distributionskablarnas sammanlagda längd uppgår till ca 60 km. Av
de 111 mill. kWh åtgå 39 mill. för motorer, 29 för
smältugnar, 33 för värmebehandlingsugnar, 5 för belysning
inom verket, 1 för yttre distribution och 4 för elektriska
ångpannor. Antalet i drift varande motorer utgjorde
ca 2 600 st. med en sammanlagd nominell effekt av ca
53 000 hk. Antalet elektriska ugnar var vid årsskiftet
162 st. med en sammanlagd effekt av 20 000 kW. över
100 elektriskt drivna traverser, 40 svängkranar och
lyftblock ombesörja transporterna inom anläggningen,
biträdda av 12 ackumulatorlok och 26 truckar.
Lokaltelefonanläggningen omfattar 530 apparater på
något över 400 nummer, anslutna till en fullt modern
växel av L. M. Ericssons stadstyp. Inom verket ha under
de senaste åren nedlagts mycket arbete på
säkerhetsanordningarna inom de elektriska anläggningarna för
undvikande av olycksfall. Den väg som härvid valts
har varit mekaniska förreglingar av apparater jämte
ett speciellt ordersystem.
I den utsträckning så varit möjligt tillämpas
skylt-system med uppgift å för arbetet ansvariga personer i
verket och ute vid arbetsplatsen.
Efter ingenjör Petterssons med stort bifall mottagna
föredrag följde en kortare diskussion, i vilken förutom
föredragshållaren deltogo herrar Holm, Alm, Svedberg
och Sten Velander, varefter ordföranden frambar de
närvarandes tack till föredragshållaren för det
intressanta föredraget.
Ordet överlämnades därefter till civilingenjör Lace
Malm, som redogjorde för "Korsnäsverkens
kraftförsörjning".
Föredragshållaren gav först en orientering över
Korsnäsverkens distributionssystem samt de grunder enligt
vilka ång- och kraftkostnader debiteras. Före år 1931
täcktes industriområdets energibehov huvudsakligen
medelst vattenkraft erhållen från Älvkarleby kraftverk.
Energin, som erhölls vid en spänning av 20 kV,
ned-transformerades dels till 500 V för motordrift, dels till
5 kV för hyvleri och bostadsområden.
Ären 1928—1931 genomgick cellulosafabriken en
omfattande utbyggnad, dels i produktionsökningssyfte, dels
ur kvalitetsförbättringssynpunkt. Samtidigt härmed
installerades en mottrycksturbin med generator om
9,9 MVA.
När kraftkontrakten med Älvkarleby kraftverk
utgingo vid årsskiftet 1934—1935 borttogs anslutningen till
Vattenfallsstyrelsen samtidigt som en mindre
kondense-ringsångturbin med generator om 2,6 MVA installerades.
Korsnäsverkens mottrycksanläggning är speciellt
intressant ur prissynpunkt. Med de erfarenheter som
gjorts då Korsnäsverkens mottrycksångkraftanläggning
byggdes, kan man räkna med att en dylik anläggning
för närvarande i medeltal kan uppföras och successivt
utbyggas för en total anläggningskostnad av ca 120 kr.
pr installerad kW. Vid ett kolpris av ca 19: 80 pr ton
har vid Korsnäsverken såsom medelvärde erhållits ett
energipris av 0,68 öre/kWh.
Ur driftsynpunkt har ångcentralen hittills visat sig
vara av mycket stort värde. Sedan år 1935, då -centralen
övertog hela kraftförsörjningen inom Korsnäsverkens
industriområde, hava praktiskt taget alla avbrott på grund
av atmosfäriska störningar försvunnit, medan man
under föregående årtionden haft relativt många antal
avbrott pr år. En annan fördel, som ej direkt kan
uppskattas, är den låga fasta årskostnaden, som vid tider
av långvarig driftnedläggelse med i regel åtföljande
kapitalknapphet avsevärt avlastar den fasta
utgiftsstaten.
Talaren avslutade sitt anförande med att framhålla
att såväl de "vita" som de "svarta" kolen även i vårt
land med dess stora tillgångar på vattenkraft var för sig
ha sin givna plats och även böra kunna trivas
tillsammans till energiförsörjningens fromma.
Ordföranden, direktör Hornborg, frambar därefter de
närvarandes tack till ingenjör Malm för det synnerligen
intressanta och med stort bifall mottagna föredraget,
varefter ordet överlämnades till den siste av aftonens
föredragshållare, ingenjör Sven Möbtimeb, vars föredrag
behandlade "Gävle elverks liTcrikt ar station och
distributionssystem".
Inledningsvis gav ingenjör Mortimer en orientering
över Gävle stads krafttillgångar, bestående av
vattenkraftstationerna ’Strömdalen, Strömsborg, Tolffors och
Åbyfors samt dessutom en dieseldriven generator i
vattenverket Hälsan. Parallellkörning sker dessutom dels
med Älvkarleby kraftverk, dels med
vattenkraftstationerna Hagaström och Forsby.
Understationerna äro två belägna vid Ruddammsgatan
och Kaserngatan, varjämte en glaslikriktaranläggning
finnes vid Källö för drift av spårvägen.
Elverkets belastning utgjorde 1937 ca 6 000 kW och
den totala energiproduktionen 18 mill. kWh. Ca % av
effekten och Ve av energimängden inköpes utifrån,
resten produceras i de egna stationerna. Oaktat stadens
invånarantal under de sista 10 åren icke ökats, har såväl
maximaleffekten som den producerade energimängden
fördubblats. Utvecklingskurvan går snarare hyperboliskt
uppåt än rätlinjigt.
En utredning som på sin tid utfördes för
undersökning av lämpligheten för övergång till
växelströmsdistribution inom hela staden gav vid handen, att det i
stadens centrum befintliga likströmsnätet i stort sett
borde bibehållas och att växelström endast borde införas
dels i stadens ytterområden, dels för i stadens centrum
eventuellt tillkommande större belastningsobjekt.
Resultatet av utredningen medförde för Gävle stads del ett
beslut om byggande av en ny understation för
omformning av växelström till likström. För ändamålet insattes
1 stationen 2 st. gallerstyrda stållikriktare om vardera
2 000 kW, varjämte utrymme bereddes för ytterligare
2 enheter. Tills vidare har i stationen dessutom insatts
en äldre glaslikriktare för spårvägsdrift och
batteriladdning. Det i stationen befintliga ställverket för
växelström med en driftspänning av 5 kV är liksom
huvudinstrumenteringen i stationen utfört av Siemens.
Transformatorerna för likriktarna äro uppställda utomhus.
Drifterfarenheterna från stationen ha alltsedan dess
igångkörning varit synnerligen goda.
Efter ingenjör Mortimers med stort bifall åtföljda
föredrag följde en kortare diskussion, i vilken förutom
föredragshållaren deltogo herrar Alm och ’Svedberg,
varefter ordföranden, direktör Hornborg, föklarade
sammanträdet avslutat, samtidigt som han meddelade att
direktör Holm åtagit sig att presidera vid den senare
delen av sammankomsten.
Under det supén åtföljande samkvämet avtackades
föredragshållarna ånyo, varefter ingenjör Inge Svedberg
i skepnad av såväl förste, andre som tredje opponent
gav deras avhandlingar en kritisk behandling, vilket
livligt uppskattades av de närvarande och till synes även
av aftonens föredragshållare. När sammankomsten sent
omsider upplöstes torde alla ha medfört minnet av en
givande samvaro.
Nästföljande dag samlades större delen av
färddeltagarna för att under ingenjör Mortimers ledning bese den
nya understation staden låtit bygga. Färddeltagarna
skingrades därefter och Svenska
elektroingenjörsföreningens vårsammanträde var ett minne blott.
112
2 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
