Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
första kallkatodrör, som slutgiltigt lämnat
experimentstadiet.
O A 4 G är icke något förstärkarerör; det är
avsett för manövrering av reläer o. d. Förutom katoden,
utförd av aktiviserat material, liar det gasfyllda röret
ytterligare två elektroder: en startanod och en
huvudanod. Startanoden är av obetydlig storlek och
placerad mycket nära katoden, varigenom dess
tändspänning blir rätt låg. Huvudanoden är större och
anbragt pä större avstånd från katoden. Separat
tänd-ning av dess urladdningssträcka erhålles därför först
vid relativt hög spänning. Huvudanodens
tändspänning blir emellertid avsevärt lägre för det fall
startanoden redan är tänd.
Röret är som sagt närmast avsett för
manöverändamål: en svag, startanoden tillförd impuls från en
avlägsen manöverpunkt kan bringa huvudanodsträckan
att inkoppla nätspänning till ett relä e. d. Principen
för röret kan dock icke betecknas som någon direkt
nyhet; släktskapen med de glimrör, som sedan flera
år använts för automatisk "tyst avstämning" av
radiomottagare, samt med vissa gasurladdningslampor är
tämligen påfallande.
Ur Philips’ Technische Rundschau, (nr 11, 1937)
återgiva vi slutligen några vackra bilder från
modellförsök, efterbildande elektronbanorna i gallerförsedda
rör.
Fig. 1 föreställer modellapparaten, som består av en
i en ring jämnt inspänd gummihinna. Med stavarna
A och B, motsvarande rörets anod och katod,
nedtryckes hinnan något. Vid G tryckes hinnan uppåt av
gallertrådarna efterbildande, cirkulära plattor. C
slutligen är en startbana för ett antal små vita kulor, som
få rulla över hinnan med utgångsriktning mot A.
Kulbanorna, fotograferade i intermittent ljus
(banornas punktkaraktär går tyvärr förlorad i
klichétrycket) vid olika, mot gallerspänningsändringar
svarande inställningar av G, återgivas i fig. 2.
Kommentarer till de vällyckade fotografierna torde vara
överflödiga.
g-
Ny telefonkabel Norrtälje—Äbo. I slutet av förra
året beslöto som bekant svenska och finska
telegrafstyrelserna, att en ny telefonkabel skulle läggas
mellan de båda länderna. Beställningen delades så, att
Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson i samarbete med
Finska kabelfabriken a.-b. skulle leverera den finska
sträckan mellan Åbo och Mariehamn, medan den
svenska sträckan Norrtälje—Mariehamn skulle
utföras av Siemens & Halske A.-G. tillsammans med
Norddeutsche Seekabelwerke A.-G. och Felten &
Guilleaume Carlswerk A.-G.
Den nya kabeln skall i första utbyggnaden lämna
12 genomgående telefonförbindelser samt två
rundradioförbindelser. Vid full utbyggnad ökas antalet
telefonförbindelser till 24. Den äldre kabeln, som är
utförd som pupinkabel på hela sträckan, har endast
9 telefonförbindelser och är redan nu starkt
överbelastad.
Kabeln på den finska sträckan erbjuder stort
principiellt intresse, eftersom den antagligen blir den
första sjökabel i världen, som är utförd för
bärfrekvens-telefoni med 16-kanalsystem. Denna del av kabeln,
som har en längd av 160 km, skall utom de
internationella förbindelserna även tillgodose behovet av
nationella förbindelser mellan Åland och Finland; den
kommer därför att lämna plats för 8
telefonförbindelser och en tjänsteförbindelse utöver de genomgående
förbindelserna. Hela denna trafik avvecklas, tack
vare bärfrekvensutrustningen, på endast fyra lednings-
par. Av överhörningsskäl utföras i själva verket två
separata kablar, vardera med två par, av vilka den
ena kabeln användes för överföring i västlig riktning
och den andra i östlig riktning.
Bärfrekvensutrustningarna komma att omfatta ändstationsutrustningar
i Åbo och Mariehamn samt mellanförstärkare i
Sottunga och Korpo.
För den svenska sträckan av kabeln valde de tyska
leverantörerna en pupiniserad kabel. Kabeln
konstruerades för en dämpning av 6,5 neper för
talledningarna och 4,8 neper för rundradioledningar vid
4 500 p/s. Vid en gränsfrekvens av 7 000 p/s för
talet ger detta ett pupinspoleavstånd av 3 550 m för
1 mm ledningar, och för rundradion erhålles en
gränsfrekvens av 10 000 p/s för 1,5 mm ledningar.
Talledningarnas gränsfrekvens medger överföringen av
två kanaler på varje par, ett lågfrekvent band 300—
2 700 p/s och ett bärfrekvent band 3 300—5 700 p/s.
Kabeln delas i två halvor av en genomgående
diametralt placerad metallsträng. Ledningarna i ena
kabelhalvan användas för ena överföringsriktningen och
ledningarna i den andra för motsatt riktning. Även
de båda rundradioparen äro placerade diametralt 1
olika halvor. Båda dessa par kunna tas i drift
samtidigt inom frekvensbandet 30—7 500 p/s. (Ericsson
News nr 1; Felten & Guilleaume Rundschau, mars
1938.) sah.
Utlösning av brytare. För att åstadkomma en säker
utlösning av brytare vid relätillslag e. d. användes
ofta batterier. Dessa fordra emellertid underhåll och
laddningsapparatur, varför man gärna vill undvika
dem. Man kan använda andra anordningar, t. e.
reläer, som vid frånslaget bryta strömkretsarna.
Härvidlag får man emellertid ofta rätt stor belastning på
strömtransformatorerna, vilket kanske förhindrar
ge-nomföringstransformatorer. Det föreslås i stället att
använda en kondensator för utlösningen. Denna
uppladdas med hjälp av en liten transformator och en
likriktare till en så hög spänning, att den
magasinerade energin räcker att utlösa brytaren. För kontroll
av kondensatorns spänning ligger en glimlampa
parallellt över kondensatorn. Denna uppladdas på 0,2 sek.
Om nätspänningen helt faller ifrån kan kondensatorn
sköta utlösningen ännu 6 sek. senare. (L. W. Dyer
Electr. Journ. 34, 1937.)
E. L.
LITTERATUR
Oonférence internationalè des grands réseaux.
Förhandlingarna från 1937 års möte föreligga i tryck och
omfatta tre volymer på sammanlagt 3 000 sidor. Det
första bandet behandlar kraftverk, transformatorer
och strömbrytare, det andra konstruktion, isolation och
underhåll av linjer och kablar, det tredje drift och
sammankoppling av kraftsystem samt
skyddsanordningar.
Verket betingar ett pris av 450 frcs (för ständiga
medlemmar av Cigré 375 frcs) och kan rekvireras
direkt hos sekretariatet, 54 Avenue Marceau, Paris.
Nyere synpunkter ved elektrisk opvarmning av
husrum. Av ingeniör Alf. O. Hals. Norske
Elektricitetsverkers förenings publikasjoner 122/1937. 38 sid. 24 fig.
Pris kr. 0: 60.
Fra Forskningsarbejdet vedrørende elektrisk Død.
Af Docent E. v. Holstein-Rathlou (Særtryk af
Blektro-teknikeren 1938).
128
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
