Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
härvid transformatorn med 1920 års plåt satt vid
100 %, vilken åtgärd kan motiveras med, att
plåtmaterial med motsvarande egenskaper fortfarande torde
existera i ganska stor utsträckning. Yid bedömningen
av kurvorna erinrar jag ännu en gång om, att alla
andra förutsättningar äro oförändrade. Den verkliga
sänkningen av förluster och vikter är givetvis större,
då dessa data ej uteslutande bero på enbart
plåtmaterialets egenskaper. Inverkan av andra
konstruktiva åtgärder har givetvis medfört ytterligare en
avsevärd reduktion.
För konstruktionen av roterande maskiner har
förbättringen av den elektriska plåten icke varit lika
revolutionerande som för transformatorer. Då man
inom maskiner i allmänhet arbetar med högre
mättningar, ha vi sedan många år vid Asea graderat den
för maskiner avsedda plåten enligt förlusterna vid
Epsteinprov och en induktion av 15 000 gauss. För
ett 30-tal år sedan användes för maskiner samma plåt
som jag nyss visat för transformatorer. Förlustsiffran
vid 10 000 på 4,1 motsvarar alltså vid 15 000 ca
10 W/kg. Vad vi nu kalla dynamoplåt, alltså en plåt
med ca 1 % kisel, har en garantisiffra av 6,8. Denna
plåt användes i stor utsträckning för mindre
maskiner, där järnförlusterna i regel ej spela någon större
roll, under det att permeabiliteten så gott som helt
bestämmer dimensioneringen. Den dyrare, högre
legerade plåten, som har något lägre permeabilitet, är
där i regel ej ekonomiskt berättigad. För större
maskiner användes däremot i allmänhet en
medel-legerad plåt med en garantisiffra ned till 3,2
(motsvarande vid 10 000 gauss ca 1,4 W/kg). För stora
maskiner kan man räkna med att 10 %
förlustminskning hos plåten betyder 2 à 3 % effektökning.
Förbättringen i dynamoplåt från förlustsiffran 10 till 6,8
skulle betyda nära 10 % ökning och från 10 till 3,2
totalt bortåt 20 % ökning av effekten för viss
maskinstorlek. Genom att totala förlusterna i maskinen
härvid räknas tämligen oförändrade, men märkeffekten
ökats, har även verkningsgraden förbättrats. I vissa
fall ha vinsterna kunnat bliva ännu större, därigenom
att materialförbättringen möjliggjort en
konstruktionsändring, t. e. poltalsökning i likströmsmaskiner.
För banmotorer spela dock plåtegenskaperna en
B ,
njn
%
[-200-190-]
{+200-
190+}
180
170
160
150
140
130(
l?0
110
100
Fig:. 4. Förluster för en 20 000 kVA, 10/132 kV transformator
1900—1938.
större roll än för stationära maskiner. Det gäller
nämligen här att på ett visst utrymme och med en
viss vikt åstadkomma största möjliga effekt. Hela
järnvägselektrifieringens tekniska och ekonomiska
möjligheter hänga till stor del på hur långt man
härvidlag kan komma. Dessutom får en banmotor ej
betraktas för sig utan måste ses tillsammans med
kuggväxel och drivhjul. Dess varvtal kan ökas utan
att lokets hastighet därigenom ökas, och resultatet
blir ökad effekt. Tänka vi oss exempelvis en banmotor,
där totala temperaturstegringen i kopparn är 100°,
kommer ca 35° av temperaturstegringen på järnet
och 65° på stegringen från koppar till järn. En
minskning av järnförlusterna med 25 % betyder att
deras bidrag till temperatur stegringen minskas till
26°. För att höja järnförlusternas bidrag till 35°
igen bör hastigheten ökas ungefär 20 %, varvid
naturligtvis förutsättes, att konstruktionen samtidigt
Arf.
wo
mo
mo
mo
. ø
Ar mo
Fig. 3. Kärnmättningar för konstant förlustsiffra (3,2 watt
per kg) viel olika pl&tsorter 1900—1938.
Fig. 5. Vikter för en 20 000 kVA 10/132 kV transformator
1900—1938.
3 sept. 1938
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
