Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
Tabell 1. Jordmotstånd inom olika delar av Sverige.
(Enligt R. Lundholm, Tekn. tidskr. 4 dec. 1937.)
Trakt Terrängens och markens beskaffenhet [-Marklinans-] {+Mark- linans+} totala längd km Motstånd Sp.
avled-nings-mot-ståndet vid
impuls ca | ohm/km;
mätt med brygga ohm vid impuls ca ohm
„„ Skog, pinnmo ....... 0,500 10 5 2,5
iNasbjo Sk0g; pinnmo .....0,600 |_8 4 2,i
M Skog, pinnmo ....... 0,200 16 8 1,6
•p Skog, sand .......... 0,200 95 47,5 9,5
Skog, berg och pinnmo 0,200 118 59 11.8
:ä3 Skog, berg och pinnmo 0,210 118 59 12,4
£ Skog, berg och pinnmo 0,200 97 48,5 9,7
g Skog, berg och pinnmo 0,235 115 57,5 13,5
:0 Skog, berg och pinnmo 0,200 23 11,5 2.3
År 1934 observerade Fortescue och Fielder vid
impulsmätningar å ett i marken nedgrävt stolpstag,
att impulsmotståndet å staget var avsevärt lägre än
vad som uppmättes med vanlig mätbrygga. I
Sverige har under de senare åren professor Norinder
utfört en serie mätningar, som under 1937
offentliggjordes i Teknisk tidskrift, och som visa, att
impulsmotståndet i stort sett är hälften av det med
mätbrygga uppmätta.
Vilka hjälpmedel finnas då för att skapa bättre
förhållanden med avseende på stolparnas jordmotstånd?
I U. S. A., där åskvädren äro avsevärt talrikare och
mera svårartade än här, har under de sista 10 åren
ett mycket stort arbete nedlagts på undersökningar
härför. Resultatet av undersökningarna har medfört
installerandet av de s. k. "motvikterna", utförda
antingen som genomgående marklina eller som vid varje
stolpe anordnade "kråkfötter". Såsom ett belysande
exempel på vad en dylik anordning kan åstadkomma
i samarbete med jordlinor placerade på tillräcklig
höjd över faslinorna, visas nedanstående tabell tagen
ur Electrical Engineering 1934 (tab. 2). Åren 1926—
28 hade den 4,2 km långa delen av linjen, som 1929
försetts med längsgående motvikt, utsatts för
åskslag, som åstadkommit 29 utlösningar av linjen. Om
störningsintensiteten å linjen får man ett begrepp
genom omstående tab. 3, tagen ur samma tidskrift.
Genom mätningar å motviktslinor har
konstaterats att överspänningsvågens fortplantningshastighet
längs en dylik lina utgör ca 30—40 % av ljusets
Tab. 2. Resultat av förbättringarna på 220 kV-linjen
Wallenpaupack—Siegfried. (E. Bell, Electrical
Engineering 1934.)
Linjesektion Eng. mil År Antal stolpar med
isolatoröverslag Antal
linje-utlösningar Antal stolpar med
isolatoröverslag per 100 eng. mil Antal
linje-utlösningar per 100 eng.mil och år
Tab. 3. Isolatoröverslag på 220 kV-linjen
Wallenpaupack—Siegfried, uppställda med hänsyn till
jordline-konstruktion och jordningssätt. (W. W. Lewis &
C. M. Faust, Electrical Engineering 1934.)
Inga
jord-linor på regeln Jordlinor på regeln
År Okända Normal
jordning Längsgående motvikt Radiell motvikt Totalt
1926 — 18 — — — 18
1927 11 4 — — — 15
1928 22 74 4 — — 100
1929 0 71 4 0 — 75
1930 0 45 3 0 2 50
1931 0 36 0 0 1 37
1932 0 15 0 0 2 17
1933 0 25 t 0 0 26
Totalt | 33 | 288_ 12 0 _ 5_338
Eng, milj_| 37,5 1,0 j 2,6 23,6 j 64,7 |
hastighet. Bewley och Hagenguth hava med
ledning härav beräknat den lämpliga längden av
motvikten till 1/6 av den kortaste vågfronten, alltså till
ca 50—60 m. En större längd å marklinan ger
visserligen ett lägre avledningsmotstånd och bättre
förhållanden vid vågor med mindre brant front, men
man vinner mera genom en ökning av antalet
marklinor. I vidstående fig. 1 visas inverkan av antalet
marklinor på motviktens impedans. Längden av i
marken nedgrävda linor är härvid konstant.
Om markmotståndet är högt, kan det vara av
fördel att draga marklinan från stolpe till stolpe. Den
ömsesidiga induktionen mellan marklinorna och de
övriga linorna bidrager därvid i någon mån till att
utjämna den vid åsknedslaget uppstående
spännings-skillnaden mellan stolpe och faslinor. Denna
utjämningsverkan är dock relativt liten, ca 10 %. För
att i någon mån belysa inverkan av de olika
faktorerna på vågmotståndet har jag, med utgående
från en av Bewley och Hagenguth angiven beräknings-
ff/croseconds
Fig. 1. Samband mellan antal marklinor och
motviktsimpedans. Enl. L,. V. Bewley & J. A.
Hagenguth, General Electr. Co., Schenectady, N. Y.
Längsgående
motvikt (1929—1933) 2,6 5 ; 0 ; 0 0 0
Nedslagslinor
(1930—1933)........ 3,7 4 0 0 0 0
Radiella motvikter
(1930—1933)........ 21 4 5 2 4,8 1,2
Normala jordlinor
(1927—1929)........ 22 2,5 12 3 20,0 5,5
Oskyddad linje
(1926—1933) ....... 43,8 8 228 87 65,o 24,8
3 sept. 1938
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
