Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 5. Olika slag av linjefel.
Felslag [-Järnstolp-ledn.-] {+Järnstolp- ledn.+} med jordlina —
trästolp-ledn. med jordade järnreglar [-Trästolp-ledn.-] {+Trästolp- ledn.+} med ojordade järnreglar [-Trästolp-ledn.-] {+Trästolp- ledn.+} med träreglar
Enkla jordfel .......... Ja Nej Nej
2-fasig kortslutning med
jordkontakt .......... Ja Nej Nej
2-fasig kortslutning .... Ja Ja Ja
3-fasig „ –– Ja Ja Ja
av att träd komma i beröring med linorna ej
förekomma.
Beträffande kostnaden för reläskydden påverkas
denna endast i ringa mån av den linjetyp man väljer.
Valet av linjetyp.
Skall nu en ny linje eller ett nytt linjesystem
byggas och man för detta skall bestämma sig för en
eller flera linjetyper, får man taga hänsyn till såväl
de rent drifttekniska som de ekonomiska
synpunkterna.
Tänker man sig en viktig huvudlinje torde rätt
många vara överens om att den bör utföras med
järnstolpar därest ej speciella klimatiska
förhållanden, såsom starkt salthaltig luft eller dylikt, göra
trästolparna särskilt önskvärda. Äro vidare
jord-ningsförhållandena dåliga, lägger man gärna upp en
jordlina för att åtminstone vid revisionsarbeten hava
någon jordning tillgänglig. Men skall man sedan gå
längre? Där skulle jag vilja hänvisa till den tabell
över erforderliga marklinor, som jag förut visat och
som kanske ger åtminstone ett relativmått på
åtgärdernas omfattning.
Kostnaderna för olika åtgärder å linjerna torde
ställa sig ungefär enligt nedanstående:
Tabell 6. Kostnader för olika jordningsanordningar.
Separatjordad dubbel jordlina à järnstolp-
ledning 2 500 kr/km
„ „ „ „ trästolp-
ledning 2 500
Marklina av 60 m längd i åkerjord ...... 170 kr
„ „ 60 „ „ „ stenblandad
pinnmo
(vanlig skogsmark 250 „
„ „ 60 „ „ „ blockmark och
bergterräng .. 350 „
För några olika linjetyper skulle därvid
anläggningskostnaderna bliva ungefär:
Normalutförande
"Åsksäkert"
utförande
Järnstolpledning
220 kV 3 X 25n5 mm2 Cu 22 000 kr/km 29 500 kr/km
1 X 85 „ Fe
132 kV3 " 16 000 „ 23 500
Trästolpledning
132 kV 3 X 150 „ Cu 12 000 „ 15 700
77 kV 3 X 95 „ Cu 9 000 „ 12 700
Vid Krångede aktiebolags 220 kV-system, vilket
tillsammans med Stockholms elverks linje Horndal—
Solvalla utgör ca 480 km 220 kV-linjer, har under
tiden 1/7 1936—31/12 1937 inträffat sammanlagt 2
avbrott beroende på åskväder, vilket betyder ca
0,3 fel/100 km och år. Motsvarande siffra är för den i
tab. 2 omnämnda amerikanska anläggningen 3,4
fel/100 km och år för linjedelen med normala
jordlinor och 15,5 fel/100 km och år för linjedelen utan
jordlinor samt 0 fel för linjedelen med nedslagsskydd
och motvikt.
Vår hittillsvarande erfarenhet av själva felen har
varit att linjen gått att koppla in igen. Vid
patrul-lering har endast i ett fall, och tack vare å platsen
boende åsyna vittnen till åskslaget, kunnat fastslås
varest detsamma ägt rum. Äret 1937 var f. ö. ett
synnerligen åskrikt år, som förorsakade stor
förstörelse å de elektriska anläggningarna i Sverige.
Den ovan angivna siffran, 0,3 fel/100 km och år är
givetvis osäker, men för svenska förhållanden kan
f. n. ingen annan uppgivas. Enär den erhållits från
2 åskrika somrar torde den dock ligga ganska nära
vad man maximalt bör räkna med.
Å 77 kV-fördelningssystemet, som är utfört med
trästolplinjer utan jordlina och med ojordade
järnreglar och vars sammanlagda längd utgör ca 200 km,
har under tiden 1/7 1936—31/12 1937 inträffat 11 st.
störningar av vilka 4 st. å själva linjerna och 7 st.
i understationerna. Av störningarna ha 7 st. berott
på åskslag och övriga på andra orsaker.
Störningarna å 77 kV-linjerna motsvara 1,3 fel/100 km och
år, vilket stämmer ganska väl med erfarenheten från
andra 77 kV-nä.t i Sverige.
Jämför man nu störningsfrekvensen å de
amerikanska högspänningsnäten med den å de
mellansvenska, så kan man i någon mån förstå att det
ibland kan vara nödvändigt att lägga ner stora
kostnader på att minska avbrottsfrekvensen. Däremot
torde det vara diskutabelt att öka årskostnaden på
exempelvis en 220 kV-linje från 2 000 till 2 650
kr/km, enbart för att undvika en avbrottsfrekvens
av 0,3 fel/100 km och år med en varaktighet av
10—15 min. pr gång.
För fördelningslinjerna, som måste anses vara av
mindre vikt än huvudlinjerna, torde man ej heller
kunna räkna med att ekonomiskt genomföra några
mera omfattande åtgärder. Det billigaste sättet att
höja impulsöverslagsspänningen å linjerna är
givetvis att använda full träisolation, vilket dock medför
olägenheter som ovan berörts. Man måste dessutom
räkna med att reglarna ruttna och att vissa
svårigheter vid underhållsarbetena därvid uppstå för
personalen.
Sammanfattning.
De åtgärder, som äro ekonomiskt genomförbara i
sådana trakter, där dålig jordning är för handen,
torde vara begränsade till byggandet av
skyddssträckor om 1—3 km längd invid stationerna och att
på dessa sträckor allt göres för att dels förhindra
direkta nedslag, dels dämpa eventuellt inkommande
överspänningsvågor så att stationsutrustningarna ej
lida någon skada.
Man bör i en framtid kunna tänka sig att vid
ingången till skyddssträckorna uppsättas
överspänningsskydd för eventuellt högre driftspänning än
systemet har och som omhändertaga
överspänningsvågens topp och att resten förintas exempelvis genom
i stationerna uppställda skyddskondensatorer.
Varje utförandesätt har sina för- och nackdelar,
142
3 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
