Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ifrån genom ett hål i huven, där även en kontrollampa
är synlig.
XY-växlarnas stativ bestå av bockad tunn plåt, som
svetsas ihop till ett mycket stabilt stativ, som väger
ungefär hälften av ett stativ av hittills använd typ.
Genom denna konstruktion blir det möjligt att montera och
förbinda stativen ifråga om all fast kabling, multipeln
etc. fullt färdiga på fabriken och i detta skick frakta
stativet till användningsplatsen. De med propp och jack
anslutbara väljarna och reläplåtarna förpackas separat.
Vid växelns montage på platsen har man då endast att
sätta upp dessa och ansluta dem till stativet. (Ericsson
Rev. nr 1, 1938.) sah.
Magnettelefon. Den allra första telefonen fungerade
som bekant på rent magnetisk väg utan yttre
strömkälla, i det att den bestod av en membran av mjukt
järn, som påverkades av eller påverkade en
elektromagnet, beroende på om den användes som telefon eller
mikrofon. I denna senare egenskap var den emellertid
ur effektsynpunkt betydligt underlägsen
kolkornsmikro-fonen och blev sedermera helt och hållet utträngd av
denna, ehuru principen i stort sett behölls för hörtelefonen.
Magnettelefonen har emellertid den stora fördelen att
vara oberoende av yttre strömkällor och lätt hörbar,
varför den skulle vara idealisk för tillfälliga
telefonförbindelser, utomhus eller på båtar. Nu för tiden stå
också helt andra magnetiska material till förfogande,
och kunskapen om magnetiska kretsars dimensionering
har gjort stora framsteg. Bell har därför nu
återupptagit magnettelefonens problem och nyligen
framkommit med en apparat, där den gemensamma mikrofonen
och hörtelefonen utgöres av en konisk
duraluminium-membran, som är förbunden med ena ändan av ett
ankare, lagrat mellan polerna hos en U-formad
permanent magnet; denna konstruktion liknar i stort sett
den som för några år sedan användes i
elektromagnetiska högtalare. Ankaret är omgivet av en spole,
vari talströmmar induceras, när man talar i membranen,
eller som får membranen att vibrera med talfrekvens,
när den genomlöpes av talströmmar.
För signaleringen äro vid ankarets båda ändar två
Fig-. X.
roterande skivor med tänder av magnetiskt material
monterade på samma axel, försedd med en vev.
Luftgapet mellan magnetpolstyckena och tandhjulet är
betydligt mindre än mellan polstyckena och ankaret.
Hjulen äro förskjutna relativt varandra, så att det
vänstra hjulet har en tand mitt emot luftgapet mellan
magnetens nordpol och ankaret, när det högra hjulet
har en tand mitt emot luftgapet mellan magnetens
sydpol och ankaret. I ett dylikt läge går det magnetiska
flödet från magnetens vänstra nordpolstycke till
vänstra hjulets tand och därifrån genom ankaret till
magnetens högra sydpolstycke. När tandhjulen
förflyttats en tanddelning, växlar flödet riktning, så att
det nu går från högra nordpolstycket genom ankaret
till vänstra sydpolstycket. Härigenom växlar flödet
periodiskt riktning genom ankaret, och en växelström
induceras i spolen. Tandhjulen drivas av veven över
en utväxling, så att frekvensen blir omkring 1 000 p/s,
en frekvens, för vilken det mänskliga örat är särskilt
känsligt; dessutom har apparatens effekt där ett
optimum. Akustiska nivån hos den signal, som härvid
fås, är betydligt högre än hos en vanlig
telefonringklocka.
Vid konstruktionen har man försökt att förena
magnetisk effektivitet med ringa vikt; sålunda är magneten
av ren remalloy, ett material med stor remanens, medan
polstyckena, ankaret och rotortänderna äro gjorda av
permalloy; tänderna isoleras från varandra med
omagnetiskt material för att minska läckningen.
Apparaten, som mäter ungefär 8 cm i fyrkant och
väger mindre än 1 kg, är monterad i en kåpa och
försedd med ett snöre för anslutning till en permanent
eller tillfällig ledning. (Bell Labor. Rec., april 1938.)
säll.
LITTERATUR
IEC internationella elektrotekniska ordbok. Publ.
50, 300 X 210, 311 sid. 1938. Pris 10 shillings
bunden.
Denna mycket fullständiga och vederhäftiga ordbok
är nu efter mångårigt arbete utkommen. Den
innehåller ca 2 000 termer med definitioner på franska
och engelska samt termernas översättning till tyska,
italienska, spanska och esperanto. Materialet är
uppdelat på 14 huvudgrupper och dessa i sin ordning
på ett flertal sektioner. Grupperna omfatta:
grundbegrepp; maskiner och transformatorer;
kopplingsanordningar; mätapparater; produktion och
överföring av energi; banor och signalväsen;
elektromekaniska anordningar; elektrovärme; belysning;
elektrokemi; telegrafi och telefoni; radio;
bestrålningsteknik; elektromedicin. Särskilda bokstavsregister för
vart och ett av de ovannämnda sex språken äro
bifogade. Rekvisition av ordboken torde snarast
insändas till Svenska nationalkommittén av IEC, adr.
Kommerskollegium. E. O. E.
RÄTTELSE
Fig. 2.
I dir. Liljeblads uppsats "Elektroteknikens
utveckling —- en materialfråga" har på fig. 2, förlustsiffror
för olika plåtsorter, på ordinataxeln angivits W/kg i
st. f. VA/kg, vilket härmed rättas.
Samtidigt ber förf. få göra det påpekande, att
kurva 1 ur Arnold la Cours "Die Transformatoren" ej
är fullt jämförbar med övriga kurvor, enär densamma
inkluderar ett relativt stort stötfogsluftgap, under det
att de övriga kurvorna hänföra sig till
transformatorer med bladade fogar. Kurva 1 skulle vid rättvis
jämförelse komma betydligt närmare kurva 2.
160
1 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
