Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
ma emellertid utpräglade undantag, när avståndet
mellan störande apparat och radiomottagare är så
litet, att direkt induktion spelar avsevärd roll. I ett
sådant närfall kan i stället jordning av
apparatstommen (Co3 = oc) märkbart minska störningarna.
För alla impulsstörningar faller emk med ökad
frekvens. Speciella resonansfenomen kunna uppträda,
därigenom att den störande apparaten själv
producerar bestämd frekvens (t. e. diatermi-,
ozoniserings-apparater). Polspänningen kan ha enstaka maxima
även utan dylik aktiv periodicitet, om nämligen en
impedans i den störande anordningen har en svagt
dämpad egenfrekvens inom det spektrala intervall,
som intresserar (t. e. magnetiseringsspolarna hos en
seriemotor), eller om nätreaktans spelar in.
Spänningarna för Hb — oo ha principiell betydelse,
emedan de ge en mer eller mindre trogen bild av
emk. Tomgångsfältet realiseras genom att
volt-meterns ingångskrets parallellavstänimes till resonans
för mätfrekvensen.
För övrigt sammanhänger mätanordningens
utförande oupplösligt med intensiteten, det önskade
frekvensomfånget och störningens kurvform
(kontinuerligt ljud eller chock). Självfallet skola alla mätningar
upprepas vid olika frekvenser inom ett tillräckligt
brett frekvensband. Mätanordningens passband . Ir
bör vara definierat och så konstant som möjligt.
C. Numeriska gränser för symmetrisk och
asymmetrisk störspänning.
Vi ha förut sett, huru separeringen icke är strängt
giltig ens invid störningskällan och omnämnt, att
växelverkan mellan S. S. och A. S. ständigt sker ute
på ledningen.
Symmetrisk störspänning vid mottagaren kan till
övervägande del oskadliggöras genom förnuftig
konstruktion (högfrekvensspärr m. m.), dock blott under
förutsättning, att mottagaren utrustats med antenn.
Asymmetrisk störspänning vid mottagaren kan
däremot elimineras endast genom att hindra störande
fält från belysnings- eller andra ledningar att inverka
på antennen. Praktiska svårigheter för god
antenn-placering medföra, att den asymmetriska komposanten
vid mottagaren är utan jämförelse farligast.
Fig. 8 visar, huru de båda ledningsbranschernas Lt
och L2 fält sträva att upphäva varandra för S. S.
men förstärka varandra för A. S. Häri ligger den
innersta grunden till att A. S. i närheten av antennen
A är så mycket skadligare för lyssning i mottagaren
R än S. S. på samma ställe.
Man kan, med en definition av överföringsfaktorn
k (kss resp. kAS), som stöder sig på mätförfarandet
//
TH
t_
fig. 8, skriva störspänningen i den frånskilda
antennen alternativt som
Va’ = *SS ■ VSS
K’ = k as -X-VAS
Dessa uttryck möjliggöra maximering av både FgS
och VAS (eller x ■ VAS) vid ett typprov på den störande
apparaten. Funnes ingen växelverkan, vore det i
själva verket tillräckligt att blott maximera VAS.
k är strängt taget produkten av tvenne faktorer, en
åskådliggörande ledningsdämpning, en ömsesidig
inverkan mellan ledning och antenn. Det är uppenbart,
att k är frekvensberoende.
Vid tyska massundersökningar1 befunnos bl. a. 75 %
eller däröver av de undersökta fallen ge följande övre
gräns för ordinära utomhusantenner:
v kss kAS
kc/s — —
ltiü 0,025 £ 0,080
680 0,020 0,060
1 100 0,035 0,040
För inomhusantenner är k 25—75 % större,
beroende på placeringen, för utomhusantenner med skyddad
(skärmad eller balanserad) nedledning från 20 till ett
par hundra gånger mindre.2
Medelvärdet av ett odifferentierat mätmaterial från
olika länder har för kAS givit gränsvärdena 0,20, 0,11
ocli 0,073 i stället för ovanstående 0,08, 0,06 ocli 0,04.
Att större värden böra erhållas på så sätt är ju lielt
naturligt.
Värdena visa, att störningens utbredning sker
lättast för asymmetriska komposanten och för denna
lättare ju lägre frekvensen är. Gäller det blott
storleksordningen, kan man för utomhusantenner sätta
kss = JQ, ^AS = jo" Att kss * 0 bevisar 1 själva
verket, att växelverkan äger rum.
Vidare är nyttig antennspänning (härrörande från
sändarestationen) vid frånskild antenn
va" = E ■ h.„
där E är nyttig fältstyrka och Aeff en empiriskt
bestämd (skenbar) effektiv antennhöjd. Bl. a. en tysk
mätserie, som ordnats efter antennernas typ och läge,4
och vissa svenska mätningar5 ha givit till resultat,
att för ordinära utomhusantenner och
rundradiofrekvenser ÄC|T= 1,3—4 m, medan för inomhusantenner
hM = 0,15—0,20 m är ett rimligt genomsnittsvärde.
En utomhusantenn med skyddad nedledning ger
frekvensberoende och alltefter konstruktionen starkt
varierande värden (t. e. 3/2 ggr vid resonansverkan,
70 ggr vid kapacitiv shuntning) och är alltså svår
att karakterisera på ett enkelt sätt. Massundersök-
>5 5
Fig. 8. Definition av överföringsfaktorn 7essresp. kA5.
1 F. Eppen & K. Müller: tiber Messungen der übertragung
von Störungen aus dem Starkstromnetz auf Eundfunkantennen.
Elektrische Nachrichtentechnik, 1934, Bd. 11, sid. 257—261.
2 Enligt A. Dennhardt: Tidskriften Era (Stockholm), 1935,
sid. 33 (tab.).
3 C. I. S. P. R. Report no. 3 (1935), sid. 9.
4 A. Dennhardt & E. Himmler: Effektivhöhe von
Emp-fangsantennen im Bereicho von Sekundärstrahiern. Zeitschrift
für Hochfrequenztechnik u. Elektroakustik, 1934, Bd. 43,
sid. 152—156.
5 E. T. Glas & P. Åkerlind: Korta ledningar för
hög-frekvensöverföring (nedledningar för mottagningsantenner).
Teknisk tidskrift. Elektroteknik. (Stockholm), 1938, sid. 13
(tab. 1).
3 sept. 1938
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
