Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningar av ett odifferentierat material1 gav för 80 %
av antennantalet Aeff 0.2 m.
För att mottagningen skall kunna betecknas som
praktiskt taget störningsfri, fordras, att förhållandet
Và Va" icke överstiger ett empiriskt gränsvärde av
_L_ (40 dB) vid en antagen maximal modulationsgrad
av sändarens bärvåg utgörande 80 %.2 Man måste
alltså, med hänsyn till växelverkan, för både S. S. och
A. S. ha
V ’ < ’ . V "
a =100 a
vilket enligt föregående leder till följande ^F-tal (se
z-tabellen).
10
kss
10
Vss^^-E-K ff
AS
Man måste här besluta sig för, vilka fältstyrkor
och effektiva antennhöjder, som man anser rimliga.
Det bör därvid ihågkommas, att i praktiken het[ alltid
ökar, då E minskar, därför att den av fjärrlyssning
intresserade också ordnar med en bättre antenn.
Nedan ha grova genomsnittssiffror uppställts för
principiellt skilda lyssningsfall med ledning av
förutnämnda A-värden:
Maximal störspänning i fx V
Lokalmottagning med inomhusantenn Landsmottagning med ordinär
utomhusantenn Fjärrmottagning med god
utomhusantenn
E = 50 m V/m Aeff = 0,2 m £ — 1 mV/m he[(—2 m E= 0,050 raVjm he ff — 4 m
VAS v Kss x’ VAS v y SS x’ VAS
2 700 670 800 200 80 20
För isolerad stomme skulle kunna tillåtas — ggr,
dvs. beroende på frekvensen 250—30 ggr så stora
1 Se not 1 sid. 171.
2 C. I. S. P. R. Report no. 1 (1934), sid. 3, no. 2 (1934),
sid. 7.
värden på VÄS som för jordad stomme (jfr dock vad
som förut sagts om närfall). Samma störverkan i de
båda fallen motsvarar alltså helt olika emk.
När gränsvärdet fixeras, bör man ha i minnet, dels
att på det hela taget störningsemk avtar med ökad
frekvens (impulsspektrum), dels att störningsskyddens
effektivitet är märkbart mindre på rundradions
lång-vågsband (150—300 kc/s) än på dess mellanvågsband
(500—-1 500 kc/s). Det är av båda dessa orsaker
svårare att avstöra långvågsbandet, och man kan därför
bli tvungen att tillåta högre gränsspänning där.
Kortvåg (> 1 500 kc/s) ställer sig åtskilligt svårare att
normera.
I länder, där areal och terräng tillåta högre nyttig
fältstyrka E, kan man naturligtvis sänka
fordringarna, Internationella överenskommelser på området
är det därför svårt att få till stånd.1
Det har vid svensk avstörning visat sig, att
följande gränssiffror oftast kunna innehållas med tillhjälp
av rimliga störningsskydd för typmontage
långvåg mellanvåg
V,
V
SS
AS
1 000 fi v
1 500-1 000
500-200 fi V
500—200
men att man särskilt på långvåg har svårt att komma
längre inom en för typmontage acceptabel ekonomisk
ram. Med hänsyn till tabellen skulle avstörning i
fabriken alltså möta svårigheter: för S. S. redan vid
landsmottagning och för A. S., då stommen är jordad,
t. o. m. vid lokalmottagning. Praktiken ger det
allmänna intrycket, att farhågan för S. S. (genom
växelverkan) är något överdriven. Det är i de flesta fall
störningsskyddens "asymmetriska" koppling
(stom-uttagets anslutning), som är kritisk.
i Sålunda föreslogs för småmaskiner i London 1936
(C. I. S. P. R. no. 5 [1936], sid. 5) :
VSS ^ ( 1000 pV för 150— 500 kc/s
500 500-1500 (preliminära siffror)
I Bruxelles 1937 (C. I. S. P. R. no. 7 [1937], sid. 8—9) :
r 3 000 fi V för 160 - 240 kc/s
SS S | 1000 550—1400
< 1 500 fi V för 160- 240 kc/s
x " = ^ 1500 550—1400
Enligt British Standard Specification no. 800, 1937, är
gränsen 500 ^V inom frekvensintervallet 200—1 500 kc/s,
från engelsk sida (C. I. S. P. R. Report no. 5, sid. 4) har
också siffran 200 ^V över lag föreslagits.
Några resultat av telefonstörningsundersökningar vid
Sveriges elektrifierade statsbanor.
Av O. HELMER och G. SWEDENBORG.
(Forts. fr. sid. 151.)
11. Beräkning av de telefonstörspänningar, som alstras
genom elektromagnetisk induktion från de olika vid
systemet med sugtransformatorer och återledning
förekommande strömförloppen.
a. Strömförlopp och strömbanor.
Man har, då det gäller den elektromagnetiska
induktionen, att taga hänsyn till dels
tågbelastnings-strömmen, dels sugtransformatorernas
magnetise-ringsström. Den förra sluter sig genom
kontaktledningen och återledningen utom på det relativt korta
avsnitt, där rälsen och jord utgöra väg för
strömmen mellan loket och den punkt, där uppsugningen
till återledningen sker. Den senare strömmen följer
ej återledningen utan går genom rälsen och jord
på återvägen till omformarestationen.
b. Införandet av begreppet "ekvivalent störström".
För att få en uppfattning om betydelsen i
ljud-störningsavseende av strömmar, vilka innehålla ett
stort antal frekvenskomposanter, såsom fallet är med
såväl den huvudsakligen genom lokmotorernas
inverkan deformerade tågbelastningsströmmen som
172
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
