Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mfØM
Teknisk Tidskrift
mH/km \
Fig’. 12 a, b, c, cl. ömsesidiga induktionen enligt mätningar vid Skillingaryd mellan parallella, i ändpunkterna jordade ledare
(«, b, c) saint den härav beräknade ungefärliga ömsesidiga induktionen mellan å ena sidan kontaktledningen och
återledningen, à andra sidan telefonledningen och jord (cl).
vid grundperiodtalet. Det liar nämligen konstaterats
genom speciella undersökningar vid vissa
elektrifierade bansträckor, att grundperiodtalsströmmen på en
sträcka av 2.5 kilometers längd ej i mätbar grad
läcker ut från rälsen i jorden. Man har alltså att
göra med en avgränsad metallisk ledningsslinga i
detta fall, vilket betyder förhöjd
kompensationsverkan av rälsströmmen. Enligt mätningar vid
Riksgränsbanan kan denna kompensationsverkan
emellertid vara av ganska varierande storlek. I det
följande antages som ett ungefärligt medelvärde, att
rälsströmmen på sträckan mellan en
sugtransforma-tor och en nedledning neutraliserar 7/s av
kontakt-ledningsströmmens induktionsverkan.
För den ekvivalenta 800-periodiga strömmen på
sträckan mellan en sugtransformator och en
nedledning bör man lämpligen, åtminstone intill dess att
experiment påvisa annat förhållande, räkna med,
såsom för längre sträckor, att rälsströmmen
neutraliserar blott 50 % av kontaktledningsströmmens
induktionsverkan. Det är möjligt, att de beräknade
in-duktionsspänningarna härigenom bliva något för
stora, men man bör dock vara försiktig med tanke
på, att jordens shuntverkan vid 800 p/s kan vara
rätt betydande trots den jämförelsevis korta längden.
d. Induktion från ström, som sluter sig genom
slingan kontaktledning pius återledning.
Det förutsattes vid beräkningen, att återledningen
är placerad på den höjd, som är gynnsammast ur
kompensationssynpunkt, varvid de sammanlagda från
slingan kontaktledning pius återledning inducerade
sekundärströmmarna i rälssträngarna och de
eventuellt i eller invid banvallen placerade kablarna är
lika med noll. Ett approximativt värde på
induktionen i detta fall erhålles genom beräkning av den
minskning av ömsesidiga induktionskoefficienten, som
uppkommer vid förlängning av ledningsavståndet i
fig. 12 a, b och c med 2,2 m, vilken längd
representerar det normala horisontalavståndet mellan
kontaktledningen och återledningen. Fig. 12 d visar värden
å ömsesidiga induktionen vid 162/3 och 800 p/s,
beräknade enligt denna metod.
e. Storleken av de inducerande
grundperiodtals-strömmarna och ekvivalenta störströmmarna.
Med de ovan angivna metoderna för fastställande
av ömsesidiga iuduktionens storlek samt principerna
för hänsynstagande till rälsströmmens neutraliserande
verkan förfogar man över en grundval för
bestämning av induktionsspänningarna per
strömstyrkeenhet. Det återstår då att fastställa de inducerande
strömmarnas storlek. Tågbelastningsströmmen och
dess ekvivalenta störström kunna anses vara kända,
den senare i och med bestämning av
telefonform-faktorns storlek till maximalt 1,5 %. Det återstår
då att behandla sugtransformatorernas
magnetise-ringsström, vilken ju ej går genom återledningen
utan passerar genom rälsen och jord på återvägen
till omformarestationen.
174
5 nov. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
