Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
Fig. 13 visar magnetiseringsströmmens storlek
fölen sugtransformator av den typ, som Statens
järnvägar använder. Sugtransformatorspänningen vid
viss belastningsström erhålles med kännedom om den
impedans, som sluter transformatorströmkretsen på
sekundärsidan. Genom mätningar har konstaterats,
att impedansen hos kontaktledningssystemet vid
användning av sugtransformatorer och återledning
uppgår till ca 0,4 ohm/km. Impedansen för den ca 5 km
långa sträckan mellan två nedledningspunkter
uppgår alltså till ungefär 2 ohm. Hälften härav, alltså
ungefär 1 ohm, utgör en sugtransformators
ungefärliga belastningsimpedans vid grundperiodtalet.
Härav erhålles omedelbart den ungefärliga
sugtransformatorspänningen. Storleken av den 162/3-periodiga
strömkomposanten i magnetiseringsströmmen erhålles
sedan enligt kurvan i fig. 13.
Sugtransformatorerna måste verka ej blott för
grundperiodtalsströmmen utan även för de ganska
kraftiga övertonsströmmarna i
tågbelastningsström-men. Den ekvivalenta störströmmen för dessa
övertonsströmmar erhålles ju med kännedom om
telefon-formfaktorn. Sugtransformatorernas
belastningsimpedans vid 800 p/s är praktiskt taget lika med halva
den induktiva reaktansen i kontaktledningen pius
återledningen mellan två nedledningspunkter. Denna
belastningsimpedans har beräknats utgöra ca 30 ohm
vid 5 km sugtransformatoravstånd. Genom
multiplikation med kontaktledningsströmmens ekvivalenta
störström fås den ekvivalenta 800-periodiga
spänningen på sugtransformatorn.
Magnetiseringsströmmens ekvivalenta störström erhålles sedan enligt
fig. 14, som visar en sugtransformators
magnetiseringskurva vid 800 p/s. »
Härjämte bör emellertid ihågkommas, att en viss
alstring av övertonsströmmar kan ske i och med
magnetiseringsströmmens deformation från
sinus-formen vid applicerande av ren 162/3-periodig
spänning på sugtransformatorerna. Särskilda prov ha
gjorts för bestämning av den störström, som kan
uppkomma på detta sätt. Bestämningen gjordes i
Aseas laboratorier i Västerås på det enklaste till
buds stående sättet, nämligen med hjälp av en
psophometer. För ändamålet kopplades en
sugtrans-n
Fig. 13. Magnetiseringskurva för en
sugtransformator vid 16 % p/s.
formators ena
lindning över ett
induktionsfritt motstånd
till en
växelströmsgenerator, som
lämnade spänning med god
sinusform.
Psopho-metern anslöts till
detta motstånd
antingen direkt eller
över en fyrpol, utförd
enligt fig. 11.
Motståndets ohmtal
valdes litet relativt
sug-transformatorimpe-dansen, varmed
åsyftades, att någon
avvikelse av betydelse
från sinusformen ej
skulle uppkomma i
den på
transformatorn applicerade spänningen. Den med
magnetiseringsströmmen ekvivalenta störströmmen visade sig
vid en sinusformad påtryckt spänning om 100 V på
sugtransformatorn vara endast ca 0,2 mA vid
anslutning av psophometern direkt till seriemotståndet
och ännu något mindre, nämligen ca 0,05 mA, vid
anslutning via fyrpolen. Av dessa båda
strömstyrkevärden, som ju äro påfallande små, torde det senare
vara mest representativt för förhållandena i
praktiken, eftersom en multiplikation av
övertonsampli-tuderna med en faktor, proportionellt mot periodtalet,
åtminstone approximativt gör sig gällande vid
störningsverkan i telefonblankledningar.
Samtidigt med psophometerprovet gjordes en
ingående frekvensanalys av magnetiseringsströmmen.
Denna analys är av visst teoretiskt intresse för
bedömning av de individuella övertonernas relativa
störningsverkan. Resultatet vid en sinusformad
sug-transformatorspänning om 100 Y visas i tabell 2,
vari övertonernas amplituder äro angivna i procent
av grundperiodtalsströmmens amplitud. Totala
magnetiseringsströmmen uppmättes till 0,55 A.
Riktigheten av de nyss angivna värdena på
ekvivalenta störströmmen kan givetvis kontrolleras enligt
siffrorna i tabellerna 1 och 2. Denna kontroll,
som vederbörligen vidtagits, är i själva verket
endast en verifikation av att psophometern är rätt
utförd.
Den vid provet använda spänningen om 100 Y på
sugtransformatorn är ungefär lika med den
transformatorn får vid en kontaktledningsström om 100 A
och vid 5 km transformatoravstånd, dvs. vid
förhållanden, som kunna betecknas som representerande
ett normalt belastningsfall vid tågdriften.
Tydligt är, att telefonstörningsverkan av
deformationen i magnetiseringsströmmen vid sinusformad
påtryckt sugtransformatorspänning kan helt och hållet
negligeras vid sidan av telefonstörningsverkan från
den magnetiseringsström, som erfordras för
uppsugning av tågbelastningsströmmens
övertonskomposan-ter i återledningen. Ekvivalenta störströmmen
uppgår ju i ena fallet till endast en bråkdel av en
milliampére, i andra fallet till flera tiotal milliampére.
Magnetiseringsströmmen för övertonerna i
tågbelast-ningsströmmen är sålunda den avgörande faktorn i
Fig. 14. Magnetiseringskurva för
en sugtransformator vid 800 p/s.
3 sept. 1938
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
