Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
tim. ligger l mellan 0,90 och 0,65, under det att de
symboliska kurvorna ge större variation.
Antager man l — 0,6 som ett normalvärde, erhålles
2 h = — • p = (1 — l) p 4- lep — 0,4 p + 0,6 ep
s
varav † — 0,4 e -f- 0,6 e2.
Denna formel ger nära samma värden som
Rossan-£
ders / =–och torde kunna göra anspråk på
2 — e
ungefär samma noggrannhet.
Tabell 1.
u tim. pr år Faktorn l för
normala kurvor Rossanders kurvor Härlinska kurvor
1000 0,695 0,609 0,930
1500 0.656 0,596 0.887
2 000 0 641 0,599 0,852
3 000 0,574 0,626 0,779
4 000 0,534 0,661 0.729
5 000 0,508 0,707 0,674
6 000 0,498 0,763 0.641
7 000 0.512 0,835 0,617
8 000 0,592 0,920 0,666
Tabell 2.
u tim. pr år Faktorn k för
DOrmala kurvor Rossanders kurvor Härlinska kurvor
Z7
T
Fig. 4. Varaktighetskurvor med max. och
min. tyngdpunktskoordinater.
1000 0,353 0,232 0,557
1 500 0,332 0,218 0,512
2 000 0,317 0,233 0,480
3 000 0,330 0,268 0,^26
4 0 0 0 0,321 0,324 0.372
5 000 0,325 0,372 0,316
6 000 0,335 0.410 0.250
7 000 0,369 0^453 i 0,164
8 000 0,474 _ 0,471 | 0,092
Även tyngdpunktens ^-koordinat, g, se fig. 1,
varierar för givet u mellan vissa gränser, nämligen
u T
— och —, vilka gränser likaledes uppnås för kurvorna
u u
2 g — u
i fig. 4. Faktorn k = —––-
T — u
varierar mellan 0 och 1 och kan även den utgöra ett
ungefärligt mått på spetsigheten.
I tabell 2 angivas värden på k. För de normala
kurvorna finner man en överraskande konstans med
k —ca 1/s inom vida gränser för u.
Storheten g hänför sig tydligen helt till
framställningen av belastningen medelst varaktighetskurva,
under det att h gäller även för den verkliga — icke
ordnade — belastningskurvan.
3. Extrema varaktighetskurvor.
Om man för tillgodoseende av en belastning har
tillgång till bottenkraft, kostande exempelvis 90 kr.
pr kWhår +1 öre pr kWh, och toppkraft à 30 kr. pr
kWår -f- 4 öre pr kWh, blir totalkostnaden beroende
av — förutom effekten och utnyttningstiden — dels
effektens fördelning mellan de båda kraftslagen, dels
varaktighetskurvans form. Den förra obestämdheten
bortfaller, om man tänker sig botteneffekten alltid
, . , 90 — 30
väld så, att den far en varaktighet av – - =
0,04 — 0,01
= 2 000 tim. pr år, varigenom kraftkostnaden som
bekant blir den lägsta möjliga. Inverkan av var-
5. Varaktighetskurva med uppdelning
i bottenkraft och toppkraft.
aktighetskurvans form kvarstår emellertid, och man
kan fråga vilken kurva, som ger den högsta resp.
lägsta kostnaden.
Problemet hör till variationskalkylen. En rent
matematisk behandling är emellertid besvärlig på
grund av de speciella variations- och gränsvillkor,
som gälla för varaktighetskurvor. Man kommer
lättare fram med direkta överväganden och kan sedan
i viss mån kontrollera resultatet medelst
variationskalkylens satser.
Yid ovannämnda gynnsammaste val av
botteneffekt erhåller man efter en del räkningar följande
uttryck för kraftkostnaden
2000
a;— 30 • p + 0,01 • pu + (0,04—0,01) j’ ydx.
o
Integralen, som är = den snedstreckade ytan D i
fig. 5, är den enda storhet i formeln, som vid givet u
varierar med varaktighetskurvans form. Max.- och
min.-uppgiften för kostnaden a motsvarar sålunda det
matematiska problemet att söka gränsvärden för ytan
D. I detta sammanhang må vidare påpekas, att den
merkostnad, som uppstår om botteneffekten väljes
något för hög eller för låg, se fig. 5, är lika med den
energi, som representeras av den vertikalt resp.
horisontellt streckade ytan i figuren, multiplicerad med
energiprisdifferensen (4—1) öre pr kWh.
Om endast utnyttningstiden u är given, äro
kurvorna i fig. 4 extremkurvor med hänsyn till
kraftkostnaden liksom — enligt vad förut sagts — med
hänsyn till tyngdpunktskoordinaterna. I fig. 6 angives
med heldragna linjer variationsområdet för
kraftkostnaden.
Om därjämte en tyngdpunktskoordinat eller en
spetsighetsfaktor är given, minskas
variationsområdet. Antages exempelvis 7e=1/3 erhållas de
streckade gränslinjerna i fig. 6. Exempel på
extremkurvor angivas i fig. 7. Formen varierar något
beroende på den inbördes storleken av g, u och 2 000
tim. Alla kurvor äro dock sammansatta av
horisontella och vertikala sträckor.
3 sept. 1938
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
