Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Gränser för kraftkostnad enligt subtraktionstaxa
30: — + 4
90: — + 1
Genom konstruktion av en medellinje, streckprickad
i fig. 6, får man fram ett relativt tillförlitligt samband
mellan utnyttningstid och kraftkostnad (för den givna
subtraktionstaxan) utan att varaktighetskurvorna äro
kända i detalj. De i fig. 6 inritade punkterna gälla
för de "normala" varaktighetskurvorna.
Om utnyttningstiden och en tyngdpunktskoordinat
äro givna, få extremkurvorna med hänsyn till den
andra tyngdpunktskoordinaten de i fig. 8 och 9
angivna formerna. I minimikurvorna ingå alltså
[lutande räta linjer. Variationsområdena för några
utnytt-ningstider angivas i fig. 10.
4. Energisammanlagrmg.
Om belastningar sammansättas så, att
varaktighetskurvorna direkt adderas — nedan kallas detta
"synkron" sammanlagring — summeras även ytorna
D, se fig. 5, och kostnaden för totalbelastningen en-
P
2000/,/n
so
/
/fe c//-1so
P
kurvornas gr-värden. Eljest blir G större. Härifrån
skulle man kunna utgå i och för en matematisk
sannolikhetsbehandling av energisammanlagringen
liknande vad som enligt olika metoder göres ifråga om
effektutjämningen. Men å ena sidan bli räkningarna
komplicerade och resultatet obestämt inom vida
gränser, å andra sidan är utgångsmaterialet i regel
approximativt och ofullständigt och
energisamman-h
u ■–
- ~7oOo //m
Fig. 10.
Variationsområde för tyngdpunkten
vid olika utnyttningstid.
lagringens betydelse för kostnaderna relativt liten.
Att gå närmare in på frågan lönar sig därför icke.
Följande må emellertid nämnas. Ovanstående
regel ger ett "additionsteorem" för gr-värdena vid
synkron sammanlagring. Något dylikt finnes
emellertid icke för den andra tyngdpunktskoordinaten h,
i det att
T T T T
\{Vi + Vi? dx = \Vl* dx -f 2 ]y^ y2 dx + ]y22 dx
o ’o b o
T
och j" yx y2 dx kan icke "lösas" annat än i det
spe-ö
ciella fallet, att y1 och y2 äro likformiga.
Vid godtycklig sammanlagring åter är
T " T T \
\yxy2dx = jy1 - \y2dx)dx =
o o W n /
= r j Vi dx • f 2/2 dx =
1 ö ö
Pl Ui ■ Pl U2
7"
Fig. 7. Extrema kurvor med hänsyn till
kraftkostnad enligt subtraktionstaxa.
/
Fig. 8. Maximikurvor med
hänsyn till endera
tyngdpunktskoordinaten.
Fig. 9. Minimikurvor med
hänsyn till endera
tyngdpunktskoordinaten.
ligt subtraktionstaxa får sitt maximivärde. I alla
andra fall blir resulterande D mindre. Det inträder
vad man kan kalla "energisammanlagring" och
kraftkostnaden blir lägre även bortsett från
effektutjämningen. Också ifråga om kopparförlusterna är
den synkrona sammanlagringen ogynnsammast.
Den synkrona sammanlagringen kännetecknas
matematiskt av att tyngdpunktskoordinaten G för
totalkurvan blir lika med det vägda medelvärdet av del-
och man har ett additionsteorem för h. Men i detta
fall finnes intet för g.
Om emellertid g- och h- värdena någorlunda
betingade varandra, skulle man kunna få ett ungefärligt
additionsteorem för h vid synkron resp. för g vid
godtycklig sammanlagring, och detta hade icke varit
helt utan intresse. Av fig. 10 framgår dock, att just
för de vanligaste utnyttningstiderna är det
ömsesidiga beroendet mellan g och h ganska litet.
O / 2 3 4- 5 <S 7 3*/ooo
C//ny//n/n<jj5//c/
188
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
