Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
REDAKTÖR: H. F. NORDSTRÖM
UTGlVtN AV SVENSKA T C ft NOLOG FOR EN1N6CN
INNEHÅLL: Den konstruktiva användningen av lättmetaller inom transportväsendet, av dr-ing. Karl Sutter.
Notiser.
Den konstruktiva användningen av lättmetaller inom
transportväsendet.
Av dr-ing. KARL SUTTER, Genève.1
I.
D
en konstruktiva användningen av lättmetaller
’ inom transportväsendet följer, som varje annan
användning av ett visst byggnadsmaterial inom ett
speciellt användningsområde, vissa erfarenhetslagar.
Dessa erfarenhetslagar ha i allmänhet till ändamål
att säkerställa byggnadskonstruktionen i dess helhet
eller beträffande enskilda byggnadsdetaljer.
Erfarenhetslagarna gälla å ena sidan den rent statiska
beräkningen av konstruktionen, vilken vilar på den
allmänna mekaniken, å andra sidan
dimensionsbestämning av de ingående byggnadsdelarna, vilket
faller inom hållfasthetsläran för ifrågavarande
byggnadsmaterial.
Statikens lagar äro i allmänhet kända, likaså
hållfasthetslärans, när det gäller äldre byggnadsmaterial
som t. e. stål. Lättmetaller däremot, och speciellt
den för byggnadsändamål viktigaste
aluminiumlege-ringen 17 ST, vilken som konstruktionsmaterial är
betydligt yngre, ha ingenjörer i allmänhet ej så stor
erfarenhet av.
I det följande skall närmare redogöras för dessa
erfarenhetslagar i den ordning de vanligtvis möta vid
genomförandet av en beräkning, och för att lättare
klarlägga lättmetallernas speciella egenskaper skola
jämförande beräkningar uppläggas även för stål.
I. Huvudspäimingar och formförändringar.
Bestämning av spänningar och formförändringar
vid konstruktioner i aluminium sker på samma sätt
som vid stålkonstruktioner. Beräkningarna börja
med bestämning av de på konstruktionen verkande
krafterna. I regel kan man härvid använda sig av
erfarenheter från motsvarande stålkonstruktioner.
Egenvikten för de statiskt verksamma
konstruktionselementen kan för aluminiumlegeringen 17 ST
sättas till ungefär 50 % av vikten i stål 37 under i
övrigt lika belastningsförhållanden. Då
belastningarna emellertid vid 17 ST bliva något mindre än vid
stål, på grund av den mindre egenvikten, minskar
denna ytterligare i proportion till minskningen av
i Föredrag hållet vid Ingeniörsvetenskapsakademiens lätt-
metallkonferens den 11 oktober 1937.
de uppträdande belastningarna. Denna minskning är
beroende på förhållandet mellan de belastningar, som
orsakas av egenvikten och av övriga på
konstruktionen verkande krafter, och utgör vid konstruktioner
inom transportväsendet givetvis betydligt mindre än
50 %.
De yttre på konstruktionen verkande belastningarna
äro oberoende av det använda materialet. Dessa,
ävensom de av acceleration, retardation, luftmotstånd
och stötverkningar härrörande krafterna kunna
beräknas på samma sätt som vid stålkonstruktioner.
På grund av den mindre egenvikten bliva dessa
senare krafter något mindre vid aluminium- än vid
stålkonstruktioner med undantag för dem, som
orsakas av luftmotståndet.
När samtliga på konstruktionen verkande
belastningar äro kända, bestämmes på vanligt sätt de därav
förorsakade tryck-, drag- och skjuvkrafterna samt
böjningsmomenten. Då det vid 17 ST i allmänhet
är lämpligast att använda samma statiska system
som vid stål, kunna dessa krafter erhållas genom
direkt proportionering vid motsvarande
stålkonstruktioner.
När de i de olika konstruktionsdelarna verkande
krafterna äro bestämda, kunna de motsvarande
påkänningarna beräknas för olika belastningsfall. Dessa
påkänningar kallas här huvudspänningar, enär de
orsakas av de verkande huvudkrafterna i motsats till
senare behandlade tillsatskrafter. De olika
påkänningarna behandlas enligt kända metoder på följande
sätt.
Dragpåkänningarna beräknas på resp. nettoareor.
Yid en första approximation kan denna area för
17 ST väljas lika stor som för stål 37.
Pä
°d== A ’
där ad — dragpåkänningen i kg/cm2,
Pd = dragkraft i kg,
An — nettoarea i cm2.
Tryckpåkänningarna beräknas på bruttoareorna.
Dessa få vid 17 ST ökas med ungefär 60 %
gentemot stål 37. De lineära dimensionerna ökas därvid
med ungefär 25 %.
16 april 1938. häfte 4 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
