Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
50 75 100
S/onAhefsto/
Fig. 2.
= tröghetsradien i ci
— slanklietstal.
För slankhetstal under 81 följer knäckhåUfastheteii
för 17 ST en liknande lag som för stål:
ßk = 3 150 — 259
Införes samma säkerhetsgrad som vanligtvis
användes för stål, dvs. 2,5 till 3, för slankhetstal upp
till 81, och 3 över detta tal, erhållas de i fig. 2
angivna tillåtna knäckpåkänningarna:
ak =
2 300 000
för
h
> 81
l,
ö(t = 1 260 — 112,4 4 för 18,7 < f<81,
Ok ■■
1 050 för
l4< 18,7,
där
ok — tillåten knäckpåkänning i kg/cm2.
Det erbjuder ingen svårighet att omvandla de ovan
angivna formlerna för andra säkerhetsgrader. Om
t. e. för slankhetstal under 81 säkerhetsgraden
antages konstant = 3 erhålles för dessa:
ak = 1 050 — 86
Jämför man 17 ST med stål finner man, att
tilllåten knäckpåkänning vid slankhetstal över 81
är 3 gånger större för stål på grund av den 3 gånger
större elasticitetsmodulen.
Yid slankhetstal under 81 närma sig de
till-låtna påkänningarna för 17 ST till dem för stål.
Under slankhetstalet 61,4 bestämmes tillåten
påkänning för stål av proportionalitetsgränsen och är alltså
för detta område konstant. Härigenom kommer
tilllåten påkänning för 17 ST t. o. m. att bliva större
än för stål 37 vid små värden på slankhetstalet.
Detta föga kända förhållande beror på frånvaron av
en utpräglad proportionalitetsgräns vid aluminium.
Härav kan man draga den för konstruktören viktiga
slutsatsen, att vid balkar med litet slankhetstal en
minskning av knäcklängden vid stål, i motsats till
17 ST, ej ökar den tillåtna påkänningen.
En jämförelse mellan vikten av balkar med stort
slankhetstal, utsatta för detta belastningsfall, i stål
resp. 17 ST, visar att vid samma bärförmåga erhålles
en viktbesparing av ca-40 % gentemot stål 37 eller
48. Detta förhållande kan synas överraskande, då vid
balkar av samma styvhet stålkonstruktioner bliva ca
7 % lättare. 17 SI’ är ju ca 2,8 gånger lättare än
stål men har endast 1/3 så stor knäckhållfasthet.
Denna beräkningsgrund har emellertid ingen praktisk
betydelse, enär det är bärförmågan och icke
styvheten, som intresserar konstruktören.
Jämför man balkar med litet slankhetstal av
stål resp. 17 ST, erhålles betydligt större
viktbesparing vid användning av 17 ST, 65 % gentemot stål
37 och 55 % gentemot stål 48. Trots sin ringa
elasticitetsmodul är aluminium alltså ett utmärkt
konstruktionsmaterial vid belastningsfall, där knackning
förekommer, så snart de vid aluminium erforderliga
större dimensionerna ej lägga hinder i vägen.
4. Böjning.
Den tillåtna påkänningen i tryckzonen vid balkar
av 17 ST erfordrar en speciell beräkning. Vid balkar,
som även äro utsatta för knackning, måste
betryggande säkerhet förefinnas mot formförändring i
sidled. På experimentell väg har den i fig. 3 angivna
formeln härletts för tillåten tryckpåkänning vid
böjning:
h
ab = 1 260— 14
1050,
där
ab = tryckpåkänning i den yttersta zonen i
kg/cm2,
lb = tryckzonens längd i cm mellan två på
varandra följande stödpunkter i sidled. Om
stödpunkterna äro anordnade på
drag-sidan på avståndet l erhålles
h
k
l-
20 t
cm,
där h r= balkhöjden i cm,
t = balklivetø bredd i cm, eller vid dubbelbalkar
avståndet mellan balkliven (det sista endast
vid ovan angivna formel). lb väljes dock
aldrig mindre än l, vilket särskilt får
beaktas vid dubbelbalkar,
bb=z tryckzonens verksamma bredd i cm, be-
räknad enligt bb
4+T).
där
b = tryckzonens verkliga bredd i cm,
t = balklivets bredd i cm,
a — avstånd mellan balkarna vid dubbelbalkar i
cm,
c = konstant, beroende av balkprofilen.
4
22 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
