Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Variabla påkänningar.
De uppträdande spänningarna variera i de flesta
fall mellan ett maximi- och ett minimivärde. De
förorsaka då inga rena tryck- eller dragpåkänningar.
Den s. k. arbetshållfastheten, som bestämmes av
efterföljande överväganden, utgör därför en lämplig
grundval för bestämning av de tillåtna
påkänningarna.
De vid växlande påkänningar viktigaste punkterna
på spännings-töjningskurvorna för 17 ST och stål
(se fig. 1) äro utmattningsgränserna vid pulserande,
respektive växlande påkänningar. Den förra
utgör den tryck- eller dragpåkänning ßu, som
materialet kan obegränsat antal gånger uthärda vid
upprepade ensidigt verkande belastningar utan att brista,
medan den senare, ßw, utgör motsvarande gränsvärde
för påkänningar som växla mellan tryck och
dragning.
Materialet bör hålla för ett godtyckligt antal
växlande påkänningar. Verkställda försök ha visat,
att det erfordras mer än 500 millioner växlingar för
att med säkerhet kunna bestämma de verkliga
utmattningsgränserna. Avbryter man exempelvis
försöken med 17 ST vid 1 million växlingar, erhålles
en utmattningsgräns för pulserande påkänning av
2 350 kg/cm2 och för växlande påkänning av 1 800
kg/cm2. De verkliga värdena efter 500 millioner
växlingar äro dock resp. ßu = 1 800 kg/cm och ßw =
= 1 050 kg/cm2. Förhållandet -w är lika med 0,583.
Bu
För stål, där egendomligt nog dessa samband äro än
mindre utforskade, angives nämnda förhållande till
1/2 à 2/3. Under likartade försöksförhållanden torde
de erhållna värdena endast ligga obetydligt högre för
stål 37 än för 17 ST aluminium.
De ovan definierade utmattningsgränserna
användas endast indirekt för bestämning av tillåten
påkänning, då det ju ytterst sällan förekommer, att
spänningen i en konstruktionsdel varierar just på det
sätt, som dessa förutsätta. Utslagsgivande för
bestämning av tillåten påkänning är, som redan nämnts, den
s. k. arbetshållfastheten ßA, varmed förstås den
påkänning ett material kan uthärda vid ett godtyckligt
antal spänningsväxlingar mellan olika
spänningsvärden, utan att brista. Det mindre av dessa
spänningsvärden skall här betecknas med ß0. Ändrar sig ß0
mellan värdena — ßw och noll, så ändrar sig
motsvarande arbetshållfasthet ßA mellan -j- ßw och + ßu.
Om spännings-töjningskurvan kan antagas lineär
mellan dessa värden, kan ett enkelt matematiskt
sambaud uppställas mellan ßA, ßu och ß0:
ßA = ßu+ 0,715 ß0,
där ßA = arbetshållfasthet i kg/cm2
ßu = begynnelsehållfasthet i kg/cm2
ß0 = det minsta värdet av ifrågakommande
spänningar i kg/cm2.
Fig. 1.
Dragspänningar antagas här positiva och
tryckspänningar negativa.
Utanför det ovan angivna giltighetsområdet
bestämmes arbetshållfastheten enklast grafiskt. Härvid
uppritas en andra spännings-töjningskurva,
horisontalt förskjuten från den ursprungliga ett värde
motsvarande töjningen vid utmattningsgränsen för
pulserande belastning. Samhöriga värden på ß„ och ßA
ligga då på samma ordinator. På detta sätt kan
arbetshållfastheten bestämmas för samtliga
förekommande fall.
Tillåten påkänning väljes till 80 % av
arbetshållfastheten, dock maximalt 1 050 kg/cm2. Motsvarande
värden för stål är svårt att ånge, enär, speciellt för
högvärdiga stål, dessa förhållanden äro föga
undersökta. Vi avstå därför från en viktjämförelse
mellan stål och 17 ST för detta belastningsfall.
3. Knackning.
De ur spännings-töj ningskurvan erhållna
resultaten måste korrigeras, om knäckning förekommer.
Utförda undersökningar visa, att Eulers
knäcknings-formler för området över slankhetstal 81 gälla för
aluminium, om motsvarande elasticitetsmodul införes.
Man har
_ n2 ■ E _ 6 900 000
Qf TT
där ßk = knäckhållfasthet enligt Euler i kg/cm2
E = elasticitetsmodul i kg/cm2,
lk = knäcklängd i cm,
Mekanik
även stål har större tryck- än draghållfasthet när
knäckning ej förekommer. Då det emellertid är rätt
svårt att experimentellt bestämma tryckhållfastheten,
brukar man ofta antaga den lika med draghållfastheten.
En jämförelse mellan vikten av
konstruktionselement, utsatta för rent tryck, ger samma resultat som
vid dragning. Högvärdigt stål är även här
fördelaktigast, vartill de mindre dimensionerna vid detta
material bidrager.
22 jan. 1938
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
