- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Mekanik /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekn i sk Tidskrift

en vågarin vars egensvängningsperiod är av
storleksordningen 1 sek. Det nedre provet utfördes med
en 10 tons hydraulisk dragprovmaskin med
pendelmanometer, vars egensvängningsperiod troligen låg
avsevärt lägre. Den sannolikare orsaken är emellertid
bristande centrering av dragkraften, varom mera i
det följande.

Anledningen till spänningsfallet är, som bekant,
den, att provstycket flyter lokalt. Ett flytskikt
utbreder sig över provstången i ungefär 45° vinkel mot

Fig. 2. Flytlinjer på ytan av en
dragprov-stång, synliggjorda med Fry-etsning (enl.
Bach-Baumann).

Fig’. 4. Dragprovdiagram enligt Weibull, tagna å identiskt
lika provstänger som vid fig. 1.

dragriktningen. Man kan åskådliggöra flytskikten
på olika sätt, här i fig. 2 genom etsning enligt Fry
på polerad yta, I fig. 3 synliggöras flytområdena
genom att provstången före provningen överdragits
med ett lack som brister av vid flytningen (7).
Bilden visar hur flytområdena utbreda sig från
provstångens ändar där spänningskoncentrationer lätt
uppkomma. Enär de på ömse sidor 0111 flytområdet
befintliga elastiska delarna genom flytningen komma
att förskjutas i förhållande till varandra går
centreringen av dragkraften förlorad även om den från
början varit idealisk. Då en excentrisk dragkraft
betyder ett moment i förening med central dragning,
och då, som vi strax skola se, moment verkar
nedsättande på totala flytspänningen så är begripligt att
den övre sträckgränsen aldrig vidare uppnås vid
fortsatt belastning utan flytningen äger rum vid en

kraftmätningsanordning utgöres av en piezoelektrisk
kristall i förening med en katodstråloscillograf. Fig.
4 visar ett par diagram tagna av samma reläjärn
som på första bilden och på identiskt lika utförda
provstänger. Vid Weibulls försök varierades
draghastighet och en hel del andra faktorer, som det här
skulle föra för långt att i detalj referera. För oss
intressant är emellertid, att på samma material, där
tidigare observerats asö/osu = 1,0 eller föga därutöver,
nu erhölls värden på 1,33—1,57—1,78.

Genom denna del av Weibulls undersökning liar
då speciellt verifierats ett resultat av undersökningar
i England av Cook, Docherty, Thorne (9) (10)
(1931) som begagnade en snabb
kraftmätningsanordning i form av en seriekopplad grövre provstång med
spegelmätning. Så snabb som Weibulls torde den
likväl ej ha varit. Vid Weibulls försök med ökad
draghastighet rätades kurvan ut, så att
spänningsfallet efter passage av osö försiggick långsammare.
Detta innebär en viss garanti för att man med denna

-sn

1

Fig. 3. Fem successiva tillstånd hos
dragprov-stång under flytning. Ä de blanka delarna har
det påmålade lacket sprungit av.

Fig. 5. Welters typiska fall; från vänster: vanlig
vågmaskin med skruvmatning, dito med viktsbelastning, dito
med skruvmatning och mellankopplad fjäder.

lägre spänning, den undre sträckgränsen. Härmed
sammanhänger också att de sekundära flytlinjerna
ofta bilda vinklar mot axeln som avvika något från
45°. Tidigare har man sökt förklara osö med hjälp
av "vilofriktionskoeff.".

Professor Weibull var en av de första, som insåg
vikten att använda en tillräckligt snabbt verkande
kraftmätningsanordning och samtidigt en stumt
fjädrande maskin, så att maskinens egen fjädring är liten
mot provstångens elastiska förlängning (8). Hans

64

maskin använt en tillräckligt snabb
kraftmätnings-anordning. Docherty och Thorne visade vid sina
försök att man vid omsorgsfull centrering av
dragkraften kunde öka asö/asu och nå värden på upp
till 1,6.

I tyska facklitteraturen har på sista året varit
mycket gny om sträckgränsbestämningen. En polack,
G. Welter (11)—(12), jfr även (13), hade funnit
vissa principiella anmärkningar mot den gängse
metoden att registrera dragprovdiagram. Han ville göra

17 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938m/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free