Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
kunna vi upprita kurvan m, sora motsvarar
vattenångans mättningstryck i luften vid de olika
temperaturerna i väggskikten från 2,2 mm, svarande mot
väggtemp. —8° på inre sidan till 19,2 mm, svarande
mot väggtemperaturen + 21,5° på yttersidan. Vidare
vet man att vattenångan på grund av dess mindre
molekylvikt har i fall som här kunna ifrågakomma
betydligt större genomträngningsförmåga genom
material än luft. En "lufttät" vägg är därför långt
ifrån tät för vattenånga.
För att upprita ångtryckskurvans form genom
väggen antaga vi att väggen i början är fullt torr ocli
anbringa samtidigt de båda olika fuktighetstrycken i
I och II. Ångan söker sig då från båda sidor in emot
väggens centrum. Teoretiskt kan man antaga att det
sker efter de streckprickade linjerna a1 och a2.
Någonstans inuti väggen mötas de båda ångorna, vilket
bör inträffa närmare åt vänstra sidan, enär ångan
med det högre trycket bör diffundera fortare än
ångan med det lägre trycket. Härefter sker en
utjämning av trycken inuti väggen så att den övre
kurvan drages nedåt och som den har viss möjlighet
att överlagra den undre kurvan, kan man vänta sig
en resulterande kurva av ungefär b:s utseende. Men
då vi ej närmare utan besvärliga undersökningar
kunna fastställa formen, nöja vi oss med att praktiskt
antaga den vara den raka förbindelselinjen c emellan
ytterväggarnas båda ångtryckpunkter I och II.
Kurvans fullt riktiga form spelar för våra här följande
vidare diskussioner ej heller någon som helst roll.
Man ser nu att fuktighetskurvan c genom väggen
skär mättningskurvan m. I det streckade området i
diagrammet mellan dessa båda kurvor måste
tydligen en utkondensering av fuktigheten ske, enär
ångtrycket hos luftfuktigheten inom detta område
överskrider mättningstrycket för de motsvarande
temperaturerna hos dessa inre väggskikt.
Drager man från punkten I en till
mättningskurvan m tangerande linje "max." till punkten III på
yttersidan, erhåller man det under förhandenvarande
förhållanden högsta ångtryck, som ytterluften får ha
för att ingen utkondensering av fuktighet skall äga
rum inuti väggen. I det valda exemplet blir detta 12
mm Hg, vilket vid den antagna lufttemp. 25° svarar
emot högst 50 % rel. fuktighet hos luften utan att
någon säkerhetsmarginal därvid tagits.
Genom att nu utföra innerväggens skikt av för ånga
relativt lättgenomträngligt eller som vi kunna kalla
poröst material och ytterskiktet av för ånga
svårgenomträngligt material, skulle vi erhålla den undre
brutna linjen R för fuktighetens väg genom väggen
och härigenom undvika kondensering i väggen trots
den här höga temp. 25° och höga rel. fuktigheten 70 %.
Att märka är, att om man isolerar en vägg,
inverkar ju detta så, att den varma väggsidan blir
varmare och den kalla sidan kallare. Med andra ord
väggsidornas temperaturer närma sig mera intill de
omgivande lufttemperaturerna. Vid samma totala
temp. skillnad mellan ytter- och innerluft ökar man
därmed faran för utkondensering i väggen åt den
kallare sidan. Utför man dessutom väggen i flera skikt
av olika isoleringsförmåga, ändrar man givetvis
tem-peraturfallskurvan genom väggen och därmed även
fuktighetskurvan.
Om man dock efter bestämning av de
förekommande extrema temp.-förhållandena, hämtade från de me-
Pig. 2.
teorologiska observationerna på platsen ifråga,
praktiskt lyckats välja material och väggutförande enligt
denna av Rowley angivna princip, skulle
kylhusväg-garnas "fuktsäkerhet" och beständighet vara säkrad.
2. Byggnader med särskild luftbehandling.
För industriella byggnader, sjukhus eller lokaler,
som fordra särskild behandling av luftens temp. ocli
fuktighet, är även väggarnas material och utförande
av vikt, varför de äro värda särskild uppmärksamhet
i detta sammanhang.
I den amerikanska uppsatsen synes man
rekommendera utförandet av väggarna i enlighet med det ovan
anförda engelska citatet under antagandet att insidan
i genomsnitt är den som har den högsta absoluta
fuktigheten. Men här torde det vara lämpligast att
hellre bibehålla mera "vanligt utförande" av
väggarna än att utan närmare undersökningar låta förleda
sig att utföra väggarnas ytterskikt av för vattenånga
rel. lättgenomträngligt eller poröst material.
Väggarnas innerskikt synes däremot med fördel böra utföras
av för ånga svårgenomträngligt eller tätt material.
På motsvarande sätt som för kylhusväggar upprita
vi nu ett diagram för "luftbehandlingsväggar", fig. 2.
Vi välja som exempel innerluftens temp. -f- 20° med
70 % rel. fuktighet, vilket ger ett ångtryck av 12,2
mm Hg och avsätta detta i punkten I på högra sidan
av väggen, som här får representera innerväggen.
Ytterluftens temp. vilja vi välja under 0°C,
exempelvis — 3° med 90 % rel. fuktighet motsvarande ett
ångtryck av 3,3 mm, som vi avsätta på vänstra sidan
i punkt II (ytterväggen). Sammanbindningslinjen c
får nu representera fuktighetskurvan genom väggen.
Inre väggens temp. kan normalt antagas till 17,5 och
ytterväggens till —1,5°, varefter kurvan m
representerande mättningstrycket för luftfuktigheten,
svarande mot väggskiktens olika temperaturer, kan inritas.
Om vi även inrita kurvor motsvarande en hög yttre
sommartemp., t. e. 27° och 75 % rel. fuktighet, få vi
motsvarande kurvor "varm mättning" och "varm
fukt", varav synes att ingen risk för kondensering
föreligger vid dessa förhållanden.
I det första fallet med vintertemp. — 3° ligger
frostrisken emellertid nära och vi skola nu se
hurusom vid ett hastigt väderleksomslag från kallt till
varmare väder och därpå åter följande temp.-fall,
man kan erhålla kondensation eller frostbildning i
16 juli 1938
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
