Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I början av utredningen talas det om att
praktikanten får inblick i teknikens tillverkningsmetoder och
de problem etc., som uppstå i samband med
industriprodukternas framställning. Ett exempel från min
egen praktik: Jag tror icke att praktiken, som den
nu är ordnad, ger något av värde i den första punkten
enligt förslaget utan anser beröringen med arbetarna
vara det väsentligaste. Jag erkänner, att det är svårt
att ordna praktiken på annat sätt än den nu är
ordnad. Den blir ej heller tillfredsställande ordnad
förrän det anordnas en verklig lärlingsutbildning vid
industrierna. Jag anser det därför som ett mycket
stort önskemål, att en sådan lärlingsutbildning
kommer till stånd.
När kommittén under nuvarande förhållanden
påyrkar obligatorisk praktik såsom villkor för inträde
och ökad praktik före avgång från KTH, har jag svårt
att vara med om detta så länge praktiken icke är
fullständigt ordnad. Det tillkommer en annan sak
också i samband med obligatorisk praktik.
Kursomfånget är så stort, att vissa elever måste läsa under
sommaren. Sommaren kan alltså ej användas till
praktik av alla. Kunna studierna ordnas så, att
somrarna bliva fria, böra de utnyttjas till praktik.
Det föreslås att av den föreslagna praktiktiden 8
månader böra högst 2 månader få ingå i form av
arbete på ritkontor. Jag vill föreslå att
ritkontorspraktiken ej ransoneras, då den är av mycket
stor betydelse för studierna vid KTH. Vad förslaget
till möjlighet av praktikutbildning efter studietiden
beträffar, så anser jag sådan mycket önskvärd. Men
det är viktigare att industrien ordnar verkliga
lärlingskurser för dem, som skola bliva ingenjörer.
Professor Dahl: Kommitterades förslag berör
Tekniska högskolan i så måtto att endast 1 y2 månads
praktik före intädet skulle få inräknas vid
bedömningen mot nu intill 12 månader. De 1 % månaderna
skulle vara obligatoriska, vilket är detsamma som att
vid bedömningen för inträde ingen som helst hänsyn
till praktiken skulle komma att tagas. Sedan skulle
för flyttning till högre kursen fordras 6 månader mot
nuvarande 3 månader och för avgångsexamen 8
månader mot nuvarande 6 månader.
I avseende å inträdesbedömningen anser jag den
nuvarande ordningen vara bättre. Studentbetyget är
visserligen en god men ej en avgörande
bedömningsgrund för den sökandes lämplighet för de studier det
här gäller. Enligt kommitténs förslag skulle det
bliva omöjligt för en sökande att med några månaders
praktik putsa upp sin poängsumma från ett gott
studentbetyg; han bleve i stället nödsakad att mest idka
kompletteringsläsning. I poängberäkningen ingår
även teckningsbetyget i studentexamen. Detta torde
för mekanisterna i regel ej äga så stort värde. Av
större värde är det om sökande före inträdet deltagit
ett par månader i arbetet på ett ritkontor. Detta
skulle underlätta det följande arbetet på högskolan.
Med den föreslagna ordningen skulle sökanden ej
hava intresse av att skaffa sig mera än 1 % månaders
praktik före inträdet. Detta bleve nog för de flesta
mycket betungande och kanske i många fall omöjligt
skaffa resterande 4 % månader på de två
sommarferier, som stå till buds före flyttningen till högre
kurs. Värnplikten måste även fullgöras vid ena eller
andra tidpunkten.
Med den nuvarande anordningen för inträdet visar
det sig att de flesta studerande redan hava 6
månaders praktik och även mera vid flyttningen till
högre, årskurserna. Med den nya ordningen skulle
säkerligen stora svårigheter uppstå för de flesta. De
flesta examensarbetena kräva praktisk verksamhet, i
det de studerande i regel få utfundera, konstruera och
uppsätta apparater för arbetet. Det har hänt att
vederbörande ansökt få tiden för examensarbetet
inräknad i de 6 månader, som nu äro obligatoriska för
examen. Häremot hava vi emellertid av princip ställt
oss avvisande, enär vardera saken stadgeenligt fordras
för examen. I praktiken innebär detta att de flesta
studerande redan nu hava minst ca 8 månaders praktik
vid utträdet. Endast i undantagsfall har det hänt att
studerande, då han i övrigt varit färdig, ej haft
stadgeenlig praktik. Han har då fullgjort den
därefter. Men den stadgeenliga praktiken avses ju göra
studierna mera fruktbringande, varför det egentligen
är rätt meningslöst stadga dylik utökad praktik för
högre årskursen.
Rationellast vore enligt min mening räkna praktik
före inträdet med poängberäkning såsom nu samt
obligatoriskt 6 månader före flyttningen till högre
årskurserna, möjligen med någon mindre
dispensmöjlighet, och sedan intet vidare.
Vad sedan frågan om praktik efter
ingenjörsexamen beträffar, så få väl praktikens män söka ordna
den på lämpligt sätt. Enligt min erfarenhet har
verkstadsindustrien i många år i allmänhet
underbetalat de unga ingenjörerna. Visserligen äro de ej
fullt färdiga för alla praktiska uppgifter, men de äro
i regel i stånd att på kort tid sätta sig in i den
verksamhet, där de placeras.
Nyttan av det speciella praktikår, som kommittén
föreslår, är nog uppenbar, men jag tror det vore
olämpligt göra det alltför betungande för
"praktikanten". Han bör under tiden kunna göra nyttigt
arbete och avlönas så att han kan leva och förränta
en måttlig skuldsumma, i varje fall ej lägre än
yrkesarbetaren. Industrien bör betänka, att det ligger i
det egna intresset få skickliga och tillräckligt
mångsidigt utbildade ingenjörer för dess egen fortsatta
utveckling.
Professor Hubendick: Jag skall be att få göra ett
tillägg. Jag anser det i allra högsta grad farligt, att
man vill ta bort poängberäkningen av praktiken och
uteslutande låta studentbetygen avgöra. När det
behövs sådana komplicerade instrument som vi nyss fått
oss förevisade för att exempelvis mäta en gänga,
huru skola vi då utan vidare kunna bedöma en
persons psyke och sedan avgöra hela hans framtid genom
ett så enkelt förfarande som att sätta ett subjektivt
betyg. Jag protesterar mot det slumpaktiga sätt, på
vilket betyg lämnas, och är övertygad om, att dessa
icke på något sätt äro utslagsgivande för vad en
människa kan åstadkomma ute i livet.
Direktör E. Lundgren: Professor Hubendick
överdriver nog betydelsen av det förhållandet, att mindre
goda studentbetyg kunna hindra inträdet vid KTH.
Om en yngling verkligen brinner av längtan att bliva
ingenjör, så bör han med normal begåvning och energi
också kunna klara de dock i alla fall ganska måttliga
fordringarna för inträdet. Annars torde det vara
svårt för honom att över huvud med förståelse följa
de första årens föreläsningar vid KTH. Om han icke
kan uppnå tillräckligt goda studentbetyg, så stå honom
f. ö. andra vägar än genom KTH öppna, om han
absolut vill bli ingenjör. Än så länge synes mig
ingen bättre bedömningsgrund för inträde vid KTH
föreligga än studentbetyget. Vad kan professor
Hubendick föreslå att sätta i stället? Av professor
Hubendicks eget anförande framgår, att praktiken
heller icke kan vara avgörande. Personligt anser jag
dock, att i nittio fall av hundra praktik är av värde
att därför under annars lika förhållanden en elev
med praktik bör ha företräde. Praktik bör därför
såsom nu poängberäknas.
78
18 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
