Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
Fig. 7. Den nyare ultracentrifugen med överhalvan upplyftad.
A. Hus. B. Bultar. C. Rotor.
av lagren på något sätt rubbas. Alla rör, tillopp och
avlopp för turbin och lager, äro anordnade i
under-halvan. Cellen kan borttagas, när husöverhalvan är
avlyftad. Axeln är magnetiserad och ger impulser i
spolarna P1 och P2, som påverka en frekvensmätare,
på vilken varvantalet kan avläsas.
Fig. 7 visar en ändvy av ultracentrifugen med
överhalvan upplyftad. Man ser rotorn
vid C och bultarna B, vilka liksom i det
första utförandet äro avsedda att genom
elastisk fjädring uppta krafterna vid
rotorsönderkörning. De konstruerades
egentligen för att omhänderta en
"fri-bliven kraft" på 500 000 kg. Emellertid
ha vi så småningom kommit till sådana
varvantal, att kraften verkande i ett snitt
genom rotorns centrum varit 900 000 kg.
Största kraft, vid vilken rotorexplosion
har inträffat, har varit 700 000 kg.
.Bultarna kunna uthärda sådana chocker
endast genom samverkan med massan i
den ca 200 kg tunga husöverhalvan.
Påkänningen i bultarna, livdiametern 63
mm, beräknas dock uppgå till närmare
50 kg/mm2, vilket måste anses vara i
högsta laget. Bultarna äro av
kromnickelstål.
Fig." 8 visar ultracentrifuganläggningen
i sin helhet.
Utseendet av de 7 första rotorerna till
den nyare centrifugen framgår av fig. 9
och 10. Rotor I, av 180 mm diameter, var
gjord av ett stål med sammansättningen
3 Ni, 0,8 Cr och 0,45 C och med
brotthållfastheten 145 kg/mm2. Vid 56 000
v./min., till vilket varvantal denna rotor
kördes, var beräknade påkänningen i
centrum 78 kg/mm2 och utanför cellen 275 kg/mm2.
Axeländarna voro fästade medelst diktning, dels
för att åstadkomma ett hålrum i axeln, i vilket
kall olja infördes genom axeitapparna i och för
kylning av rotorn, dels för att själva rotorkroppen
skulle få sådan form, att den kunde värmebehandlas
väl. Rotorn var på grund av vibrationen svår att
få upp i avsett varvantal. Vibrationerna absorberade
så mycket energi, att turbineffekten ej räckte till.
Det gjorde att någon uppkörning till övervarvantal i
början ej blev utförd utan varvantalet kom att höjas
i etapper, sä citt stålet kan beräknas ha utsatts för
påkänning över sträckgränsen 10 gånger innan
maximivarvantalet nåddes. Den brast vid 50 000
v./min. efter att ha använts för ett hundratal
centri-fugeringar. Fig. 11 visar hur den brast. Ett kilspår,
som ansågs nödvändigt för att hålla cellen i rätt läge
vid insättningen hade lagts vid A i figuren, som
ansetts vara det gynnsammaste stället. Spåret var
rundat i botten med 2 mm radie och det är troligt,
att brottet började där. Sannolikt uppgick
påkänningen både i vila och i drift vid nytt
maximivarv-antal till sträckgränsvärdet och brottet får sin
förklaring genom linjen A—C:s skärning med
sträck-gränslinjen i fig. 1.
Kylningen av rotortapparna visade sig inte
särskilt fördelaktig. I håligheten avsatte sig tjocka
lager av någon slags såpa, som dels torde ha verkat
isolerande och minskat kylverkan och dels kan ha
bidragit till de omnämnda vibrationerna.
Rotor II gjordes i ett stycke, då man kunde anse,
att de sämre egenskaper, som materialet i ett ämne
av detta utseende kunde få, borde uppvägas av att
hålkälar vid axeltappsinfästningen kom att bortfalla,
varjämte man fick mera bärande material i
rotor-centrum. Man vinner en hel del genom den större
Fig. 8. Ultracentrifuglaboratoriet i Uppsala. A. Lamphus. B. Centrifug.
C. Kamera. D, E, F. Oljerör. ff. Oljebehållare. H. Oljekylare. I.
Nedgång till oljepump.
15 okt. 1938 115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
