Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
orsakade av
rotorkär-nan själv, är av nästan
samma storlek som om
skivan varit jämntjock.
Det är av betydelse
att tillämpa en riktig
teori för det fall av
sammansatt spänning,
som förefinnes i
rotor-centrum. Spänningen
tvärs över den ovala
rotorn är av
storleksordningen 75 % av
största
huvudspänning-en, som är orienterad i
riktning mot cellhålen
och som det hittills
huvudsakligen varit tal
om. De äro båda
dragspänningar. Dessutom
uppträder en axiell
tryckspänning i
centrum. Det finns många
teorier för sammansatt
påkänning. En del framgå av fig. 19. I
polära koordinater äro, som funktion av förhållandet
mellan vridande moment och böjande moment, avsatta
de skjuvspänningar, som de olika teorierna medgiva.
Punkterna äro provvärden funna av Gough1 för ett
3l/2 % kromnickelstål. De avse brott genom
utmattning, ehuru teorierna hänföra sig till materialets
sträckgräns. Det ser ut, som om Mises-Henckys
teori om summa skjuvningsarbete, Beltramis om
summa elastiskt deformationsarbete eller St. Venants
teori om största töjningen skulle kunna användas.
Tillämpas dessa teorier på sammansättning av
dragspänningar, skilja de sig åt betydligt. Då skulle
enligt St. Venants teori större påkänning (största
huvudspänning) kunna tillåtas, än vad teorien om
största huvudspänningen tillåter, vilket förefaller
absurt. Det är kanske just förhållandet, att
materialets sträckgräns flyttas uppåt, som kommer in.
Den teori, som ger största skadliga inverkan av stor
tvärspänning är Beltramis om summa töjningsarbete
som avgörande för hållfastheten. Den leder till de
slankaste rotorformerna och är därför att föredraga
45,000 SS,OOO 65,000 7S.000 85,000 55.000 65.000 75.000 85,000 55,000 105.000 H5.000 125,000155,000 1*5,000 !S5pOO 165.000
Fig. 17. Permanenta formförändringen hos en del rotorer mätt å största diametern efter
provkörning.
hänsyn till att rotorns axiella längd är så stor i
förhållande till diametern, att spänningsfördelningen
blir mycket ojämn. Fig. 18 visar i heldragna linjer
hur spänningarna i centrum av en rotationsellipsoid
variera enligt Ckree med förhållandet l: d, där l är
den av ellipsens axlar, som sammanfaller med
rotationsaxeln. För rotorer sammansatta av en
cylindrisk och en hyperbolisk del är den streckade kurvan
l l
B dragen mellan de för – = 0 och — := oo kända på-
CL Oj
känningarna. Kurvorna gälla för en periferihastighet
av 314 m/sek. Längdförhållandet vid de utförda
ro-torerna är så stort, att påkänningarna i rotorcentrum,
20
10
ßofaf/bnj<ml~K}\**
cylindrisk hyptrboloidiskrofo
cllipsoidv
i Engineering, nov. 22, 1935. (Samma figur återfinnes
som fig. 4 i Tekn. tidskrift Mekanik, 1936, sid. 84. Vid
läsning av denna figur torde rättelsen å sid. 104 observeras.)
3/i PER CENT HICKEL-CHROMIUM STEEL
t ytaxiriuun Shear Stress
^Ccnirtant ShearEnergy Qéiaaüatcky}
t^Consttmt TotalEnergy
tf ava! hos cHipsoid (tryck)
Fig. 18. A. Spänningar i centrum av en rotationsellipsoid
med axlarna d och l vid en periferihastighet u = 314 m/sek.
B. Spänning i centrum av en cylindrisk hyperboloidisk rotor
enligt figuren.
Gm^ttuttMtLximum
’’ " Lndjia.L Str&M
Fig. 19. Utmattningsprov med kromnickelstål
(3,5 % Ni) vid sammansatt påkänning.
120
15 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
