Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
o
iB kg/em1
Fig. 1. Furuvirkets tryck- och dragspänning
i funktion av böjningsspänning.
tillhörande virke till detaljer, vilka icke äro
påfrestade, såsom exempelvis aerodynamiska profileringar.
I tabellen angivna siffror äro de minsta
hållfasthetsvärden, som gälla för virke med 15 % fuktighetsgrad.
Av de angivna hållfasthetsvärdena bestämmas i
praktiken endast tryck- och böjningshållfasthet,
elasticitetsmodul samt dynamiskt kvalitetstal. Det
har visat sig, att trävirke, som uppfyller dessa
fordringar, kan godkännas även i andra avseenden.
För bestämmandet av furuvirkets
utmattningshållfasthet använde man sig av Scheneks
utmattningsmaskin för roterande böjningsprovstycken. Som
resultat, beroende av trävirkets kvalitet och
provstavens läge i stammen, har man erhållit [2]1 följande
medelvärden:
Splintved ................. 160 kg/cm2
Kärnved (stammens toppdel) 240 „
Kärnved (stammens rotdel) .. 285 „
Kådigt virke .............. 320 „
En åskådliggörande bild av
utmattningshållfasthetens storlek erhålles, i fall man uttrycker det i
förhållande till tryckhållfastheten. Detta förhållande
varierar för finskt furuvirke mellan 0,64—0,64. Dessa
resultat motsvara värdena för det tyska tallvirket,
som även variera mellan 0,56—0,64 [3].1
Dessa utmattningshållfasthetsvärden, som erhållits
med tillhjälp av provstavar, där formen är bestämd,
äga blott en teoretisk betydelse, ty i
flygplankonstruktioner påträffas mycket sällan detaljer av samma
form som dessa provstavar. I fall man utför
utmattningsprov med t. e. en lådvingbalk av furu, vars
sidor äro av björkkryssfaner, så erhåller man som
utmattningshållfasthet aw = 156 kg/cm2. Detta värde
är mindre än de ovan angivna
utmattningshållfasthetsvärden. Skillnaden beror på lådbalkens
ofördelaktiga form i avseende å utmattningshållfastheten.
För de i tabell 1 demonstrerade belastningsfallen,
då ifrågavarande konstruktionsdel samtidigt på-
1 Litteraturreferens, se artikelns sista sida.
26
verkas av tryck och böjning eller av drag- och
böjning, erhålles för A-klassens furuvirke tryck- och
draghållfasthetsvärden av det på experimentell väg
bestämda diagrammet fig. 1, då den påverkande
böjningsspänningen först beräknats.
Vissa svårigheter hava yppat sig vid anskaffandet
av för flygplankonstruktionen lämpligt trävirke.
Utväljandet av trävirke försiggår nuförtiden i
samarbete med Forststyrelsen. Då forstmästare anmäla,
att det på någon ort i Finland finnes skog, ur vilken
enligt deras förmodande kunde erhållas för
flygplankonstruktion lämpligt virke, sänder fabriken en
utbildad träspecialist för att granska skogen och
eventuellt utvälja lämpliga träd. Vid utväljandet
använder man sig av P r e s s 1 e r s borr, med vars
tillhjälp höstvedens procenthalt bestämmes. Efter
fällning och sågning granskar man ånyo trävirket samt
utväljer ur detsamma endast de enheter, som hava
tillräcklig höstvedhalt och vilka även i avseende å
fibrernas förlopp samt kvistfrihet uppfylla de
uppställda fordringarna. På så sätt utvalt trävirke är
blott ca 20 % av de ursprungliga stockarnas volym.
I)e fordringar, som äro svårast att uppfylla vid val
av trävirke, äro kvistfrihet samt elasticitetsmodul.
En annan användningsform för trävirke i
flygplan-konstruktioner är layssfaner, som vi här förbigå,
blott omnämnande att Statens flygmaskinsfabrik har
samarbetat med fanerfabriker i och för utvecklande
av för flygplankonstruktionen lämpligt faner. Finskt
kryssfaner för flygplan är nuförtiden till sin kvalitet
erkänt förstklassigt.
Vanligt naturträ äger några dåliga egenskaper,
som begränsa dess användningsmöjligheter i
flygplankonstruktion. Sådana egenskaper äro träets
brist på homogenitet och dess fiberstruktur, viLka
förorsaka, att träets hållfasthetsegenskaper i olika
riktningar betydligt variera, såsom värdena i tabell 1
utvisa. En ännu större olägenhet är träets
krympning och svallning, som förorsakas av träets
liygro-skopicitet. Jämsides med fuktigheten variera även
träets hållfasthetsegenskaper i mycket stor mån.
Fastän dessa olägenheter i" viss mån kunna
reduceras genom ändamålsenlig lackering, kunna de dock
ej helt och hållet undvikas.
Dessa träets mindre goda egenskaper kunna till
stor del avlägsnas genom att skära trävirket i tunna
skikt, som sedan medelst limning förenas till delar
av önskad form, exempelvis plattor. Det lämpligaste
limämnet har visat sig vara fenolformaldehydharts
eller bakelit, som erhålles genom kondensation av
fenol, och formaldehyd i närvaro av någon lämplig
katalysator. Bakelit förekommer i olika former, av
vilka några äro lätt lösliga, andra igen olösbara,
syrefasta samt mycket beständiga. De lösbara
kvaliteterna kunna medelst en längre tids uppvärmning i
över 100° C värme förändras till olösbark.
För limning av träskikten kan bakelit användas
huvudsakligen på två olika sätt. I det första fallet
placeras mellan de på varandra lagda skikten en med
bakelit impregnerad pappersfilm, vars tjocklek är ca
0,07 mm. Filmen kan användas antingen enkel eller
dubbel. Själva limningen försiggår i fanerpressen vid
en temperatur av 140—150° C och vid ett tryck av
30 kg/cm2, varvid filmen smälter, övergår i olösbar
form samt förenar skikten starkt med varandra.
Förfaringssättet är sålunda närmast jämförbart med
16 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
