- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

planet utför olika rörelser, uppstår det i dess delar
antingen drag- eller tryckkrafter. Av dessa är det
i de flesta fallen tryckkraften, som bestämmer den
respektive delens dimensioner, emedan med trycket
är alltid förbunden faran för knackning och delens
dimensioner härigenom böra väljas större, än vad
blott trycket skulle förutsätta. Enligt en å
flygmaskinsfabriken utförd statistik är knäckningen
bestämmande för ca 88 % av alla i flygplanen
förekommande stöttor.

Inom det elastiska området, där
knäckningsspän-ningen øt är mindre än materialets
proportionalitets-gräns Op är ämnets elasticitetsmodul den enda
materialkonstanten, som bestämmer
knäckningsspänning-ens storlek. Inom det oelastiska området däremot,
där ah > ap, är knäckningsspänningen beroende av
materialets tryckprovdiagrams form mellan
proportio-nalitetsgränsen och flytgränsen. Formen av denna
del av diagrammet är på intet sätt bestämd i samband
med materialets specifikationer. Härav beror, att
denna del av tryckdiagrammet kan till sin form
variera betydligt hos samma material, som är framställt
på olika fabriker, till och med hos från samma fabrik
under olika tider levererat material. Man bör
därför vara försiktig vid bestämmandet av den oelastiska
delen i diagrammet för knäckningsspänning.
Tillförlitligaste resultat erhålles genom att utföra med det
ifrågavarande materialet ett tillräckligt antal
knäck-ningsprov, enligt vilka diagrammet kan uppritas.

Enligt prov, som utförts å provanstalten vid
Statens flygmaskinsfabrik, är knäckningsspänningen ak
hos krom-molybden-stålrör beroende av stöttans
slank-hetsgrad X på å fig. 8 framställt sätt. Å bilden är med
punkterad linje framställd även
knäckningsspänningen, vilken motsvarar Eulers formel:

Ole

fin



A2

Vii/na S:s Stöttor i flygkroppen,
vingarna och landningsstället
procentuellt klassificerade efter
slankhetsgraden. Klossintervall
AX-20. Stöttornas antal=179 st.

Stankhetsgradens
medelvärde A-)22*3. Spridning-f/O.
De tunna diagrammen ånge
knäckspänningar för
krom-molybden rör.

Dessa diagram skilja sig från de verkliga
knäcknings-spänningsdiagrammen vid proportionalitetsgränsen
op = 2 200 kg/cm2. I formeln betecknar jj, stavens
styvhetskoefficient, vilken är beroende av ändarnas
infästningssätt och vars värde i några enskilda fall

Fig. 9. Rörens frekvensdiagram hos skolflygplanet "Viima".

synes å fig. 8. Stöttor, som förekomma i
flygplankonstruktioner, äro vid ändarna antingen försedda
med led eller med elastisk infästning. Med den
sistnämnda förstår man, att då stöttans ände lutar sig,
uppstår det genom formförändring ett moment, som
strävar att motarbeta lutningen. På grund härav
växer ^-värdet och knäckningsspänningen i stöttan
blir samtidigt större. Yid bestämmande av
styvhetskoefficientens storlek för stöttan bör man taga i
betraktande inbördes styvhetsförhållandet hos de delar,
till vilka ifrågavarande stötta ansluter sig.
Koefficientens värde varierar vanligtvis mellan gränserna
/i = 1—2.

I avseende å konstruktionens viktreducering borde
man sträva att använda stöttor, vilkas slankhetsgrad
är liten, varvid knäckningsspänningen växer och man
kommer till rätta med en mindre sektionsarea. Detta
ernår man genom att välja rör med tunna väggar,
vars tröghetsmoment / och härav även tröghetsradien

^]/p ä

äro stora, då tvärsnittsytan F förblir
densamma. Allt för långt kan man dock icke gå i denna
riktning, ty allt för tunnväggiga rör äro ömtåliga för
lokala skakningar, genombrännas lätt vid svetsningen
och deras knäckningsspänning överstiger materialets
utmattningshållfasthet. På grund av det sistnämnda
har man förhindrat användande av allt för stora
spänningar genom att begränsa knäckningsspänningen
upptill av den vågräta linjen a = 2 970 kg/cm2. Detta
värde har erhållits på följande sätt.
Utmattningshållfastheten hos krom-molybden-stålrör är ow — 2 200
kg/cm2. Enligt hållfasthetsbestämmelser för flygplan
får den verkliga spänningen vara högst 75 % av
materialets utmattningshållfasthet. Använder man som
säkerhetskoefficient värdet 1,8, så erhåller man den
största tillåtna brottspänningen ur ekvationen:



< 0,75 X 2 200, varav ø<2 970 kg/cm2

Genom att begränsa spänningen upptill förlorar
man i vikt. Bestämningen av storleken av denna
förlust är mycket svår. En ungefärlig föreställning om
densamma erhåller man genom att granska fördel-

1000

160 .

ifi=2200 kg lem1 ’

Fig-. 8. Din gra m för knäckningsspänning av
krom-molybden-stålrör.

ik kg/cm 2
7 ooo

-1,iO,75-2200=

S000

3000

Frekvensdiagram

7 ooo

För faran av utmattning
ii 1,6x0,75x2200’
= 2970 kg/cm’1

16 april 1938

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938s/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free