Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 10. Undvikande av
svetsningsspänningar i en flygkropp av
stålrörskonstruk-tion.
ningen i hänseende till slankhetsgraden av rören, som
förekomma i de olika flygplantyperna. Fig. 9
framställer den procentuella fördelningen efter
slankhetsgraden av rören i skolflygplanet "Viima"s flygkropp,
vingar och landningsställ. Klassindelning är A2 =
= 20. Rören äro inalles 179. Slankhetsgradens
medeltal och medelfel äro 122 ± 3 samt dispersion ± 40.
Vi märka, att rörens slankhetsgrad är vanligtvis så
stor att rörens knäckningsspänning öi< 2 970 kg/cm2.
De återstående rören, för vilka ø* > 2 970 kg/cm2,
kunna ej i högre grad öka flygplanets vikt, fastän
deras spänning blir begränsad under detta värde.
Detta resultat kan dock ej anses allmänt giltigt.
Slankhetsgradens medeltal kan variera beroende av
flygplantypen. Enligt å fabriken gjord statistik
erhåller man för olika flygplantyper följande värden:
Flygplantyp /.:s medeltal /:s spridning
"Viima" ..................................122 ± 3 ±40
"Tuisku" ..................................107 ±2 ±30
"Fokker CX" ..........................80 ± 3 ±31
"Fokker C XXI" .......... 92 ± 3 ±27
Vi se, att medeltalet hos "Fokker"-typerna är
mindre, varav följer att begränsning av spänningar skulle
förorsaka en större viktsökning.
En nackdel hos medelst svetsning framställda
konstruktioner är uppkomsten av svetsningsspänningar.
De förorsaka dock svårigheter endast i sådana stora
statiskt obestämda konstruktioner, som ej kunna
värmebehandlas efter svetsningen. I svetsade
stålrörs-kroppar och andra analoga konstruktioner kan man
undvika deras uppkomst genom att förse systemet
med lika många utvidgningsställen, som systemet är
statiskt obestämt. Å fig. 10 har man framställt en
fackverksdel av övningsplanet "Tuisku"s flygkropp.
Konstruktionen är en gång statiskt obestämd. Den
övre ändan av diagonalröret, som går från vänster
upp till höger, är försedd med ett utvidgningsställe i
form av en rörholk. Då ramen är färdigsvetsad samt
avkyld, förenas holken och diagonalröret medelst
konis|ka pinnar. Systemet förändras då till statiskt
obestämt men utan förspänningar. Endast sekundära
spänningar kunna ännu förefinnas i knutpunkter och
deras närhet.
3. Konstruktiva frågor.
Av de många intressanta konstruktiva frågor, som
förekomma i flygmaskinsbygget, komma vi — på
grund av tidens begränsning — i det följande att
behandla blott skidfrågan vid flygplan samt det av
flygmotorn förorsakade vibrationsfenomenet.
Flygplanskidor har man till en början försökt göra
likadana som vanliga skidor. Man trodde, bl. a., att
de borde vara försedda med spann och fjädring. Å
fig. 11 kan man se en dylik skida av gammal modell,
som ännu allmänt användes i långsamma flygplan.
Skidans botten är gjord av tre skilda bredvid
varandra lagda furubräder. På det mest belastade stället
vid skidans mitt har man placerat dubbla
trälameller, som äro fästa vid bottnen sålunda, att inga
skärningskrafter, som skulle hindra böjningen, kunna
uppstå mellan bottnen och lamellerna. Skidans
botten är för undvikande av slitning beklädd med
stålplåt. I mitten av skidan är fäst en av stålplåt
svetsad bock. Skidan hålles i rätt läge genom
gummi-och ståltrådslinor, vilka äro fästa vid dess fram- och
bakkant.
En dylik skidtyp har många nackdelar. Av dessa
kan man först nämna konstruktionens stora vikt, som
förorsakas av skidans lamellerade konstruktion. Då
lamellernas fastsättning är sådan, att det mellan dem
ej kan uppstå skärningskrafter, så verkar varje lamell
som en fristående balk. Skidans form förorsakar stort
luftmotstånd. Vi komma senare att undersöka, huru
mycket detta inverkar på flygplanets hastighet.
Gummi- och stållinor, som användas för skidans
fasthållning, äro besvärliga att handskas med och förorsaka
dessutom ett betydande luftmotstånd.
För att undvika dessa nackdelar har
Flygmaskinsfabriken utvecklat en ny skidtyp, som framställes å
fig. 12.
Skidans botten är gjord av enkla bredvid
varandra placerade bräder, som sammanbindas medels
tvärslåar. Bottenbrädernas tjocklek varierar med
böjningsmomentet. Skidbocken är så till vida
säregen, att den är försedd med bromstrumma. Då flyg-
Fig. 11. Flygplanskida av gammal typ.
Fig. 12. Profilerad flygplanskida.
32
16 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
