Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
trädde med Chvalkovsky som utrikesminister. Till
statspresident efter Benesj utsågs i slutet av
november dr Emil Hächa, en politiskt neutral personlighet.
Även inrikespolitiken har anpassats efter tysk
uppfattning. De marxistiska partierna ha förbjudits; ett
"enhetsparti" har bildats, en "auktoritär" regim
förberedes, och åtskilligt tyder på att även den
antisemitiska tyska lagstiftningen belt eller delvis kommer
att införas i Tjecko-Slovakien. Helomvändningen är
fullständig.
Ungerns nya ställning.
Ungern utgör efter sin områdesutvidgning en stat
på över 10 millioner invånare och av ungefär samma
territoriella omfång som det nya Tjecko-Slovakien.
De ungerska nationella aspirationerna äro emellertid
icke tillfredsställda härmed. Det ständigt
upprätthållna kravet på Trianon-fredens revision kommer
förmodligen nu att främst inriktas på Rumänien, som
inom sina gränser från 1919 hyser cirka 1V2 million
ungrare. Å andra sidan har Ungern ej visat sig lika
villigt som den nya Pragregeringen att följa tysk
ledning. Regimen är visserligen närmast auktoritär, men
ett visst mått av parlamentariskt oberoende
upprätthålles likväl, och valen äro ej politiskt betydelselösa.
Ungerns främsta stormaktsförbindelse har hittills
varit Italien. Det är sannolikt att
Budapest-regeringen inom axelpolitikens ram fortfarande kommer
att närmast gravitera åt detta håll. Men självfallet
kan Ungern icke i närvarande läge deltaga i någon
antitysk aktion. Det ekonomiska beroendet av den
tyska handelspolitiken är även starkt. Vissa
antisemitiska lagstiftningsåtgärder ha också genomförts.
I stort sett måste Ungern hädanefter inräknas i den
tyska maktsfären.
Rumäniens ovissa läge, möjligheterna för en
järn-gardeskupp.
De osäkra faktorerna i det nya östeuropeiska läget
äro Rumänien ocli Polen. I det förra landet har en
i viss mån kritisk situation inträtt. Rumänien är
finansiellt beroende av västmakterna. Yid kung
Carols Londonbesök i oktober avtalades ytterligare
City-krediter för Rumänien. Handelspolitiskt kan
landet emellertid icke göra sig oberoende av
Tyskland. Ej heller maktpolitiskt kan det stå på egna
ben. Lilla ententen existerar ej längre, och sedan
Titulescu störtades 1936 reflekterar ingen längre
på att göra landets säkerhet främst beroende av
ryskt stöd. Å andra sidan känner sig Rumänien hotat
både av de ungerska revisionskraven och av de tyska
planerna på stöd åt en ukrainsk oavhängighetsrörelse.
I detta läge sökes framför allt anslutning till Polen,
men det är ovisst om en dylik orientering kan ge en
tillräckligt solid basis. De rumänska
råvarutillgångarna äro även mycket lockande, eller rent av
nödvändiga, för Tyska riket, och det är ovisst om de
västeuropeiska finansförbindelserna i längden kunna
hindra en rumänsk anslutning till det stora, av
Tyskland ekonomiskt dominerade centralmaktsblocket.
Den politiskt betydelsefullaste faktorn i landet är
konung Carol II, vilken från början av 1938 infört
en auktoritär regim under monarkisk ledning. Han
bekämpas emellertid med stor hätskhet av det
fascistiska ocli antisemitiska järngardet, vilket har
vittgående försänkningar inom landet. I början av de-
cember blev järngardets sedan någon tid fängslade
chef Codreanu jämte en del av sina närmaste,
likaledes häktade anhängare, nedskjuten vid ett
flyktförsök. Detta är den officiella versionen.
Järngar-desanhängarna förmena emellertid att deras chef med
avsikt röjts ur vägen. Stämningen i landet synes
vara upphetsad, och eventuellt kunna dramatiska
händelser inträffa.
Polen tvekar: vänskapstraktat med Sovjet.
Polens regering hade visat ett mycket starkt
intresse för att åstadkomma en gemensam gräns med
Ungern, och när dessa planer hejdades av tyskt
maktspråk, uppstod en tydlig antitysk reaktion i Polen.
De tyska Ukraina-planerna äro icke heller populära i
den polska republiken, som själv inom sina gränser
hyser en ukrainsk minoritet på minst sex millioner.
Dessutom innebar reglerandet på sätt som skedde av
den karpato-rutenska frågan en påtaglig
prestigeförlust för den polska regeringen och i synnerhet för
utrikesministern överste Becks tyskorienterade
politik. I tydligt syfte att markera sitt oberoende
överraskade den polska regeringen i detta läge med att
söka nya anknytningar. Den 19 oktober hade Beck
i Galati i Rumänien haft en överläggning med Carol II
och hans utrikesminister. Det antogs allmänt att han
här sökt intressera den rumänska regeringen för att
stödja det ungersk-polska kravet på gemensam
Kar-patcrgräns och även utlovat Rumänien en viss andel
av det forna tjeckoslovakiska området. Den
rumänska regeringen vågade emellertid tydligen icke taga
risken av motstånd mot tyska planer; ej heller
önskade den på ett alltför flagrant sätt frångå lilla
enten-tens solidaritetsprinciper. Efter detta misslyckande,
och sedan den italiensk-tyska skiljedomen gått den
polska uppfattningen emot, blev förhållandet Polen—
Tyskland märkbart kyligare. I detta läge synes
Polens regering ha sökt en diversion åt Ryssland och
avslöt i november en från båda håll påfallande
tillmötesgående vänskapstraktat med Sovjetunionen. I
Moskva framställdes detta som en stor triumf för
Litvinovs politik och ett bevis på att Polen nu gått
emot Tyskland. Detta är helt visst en överdrift, men
det lider intet tvivel att Polen velat markera sitt
oberoende och i varje fall icke kan räknas som en given
tysk bundsförvant. Åtskilliga svårreglerade frågor
återstå dessutom att uppgöra mellan Polen och
Tyskland. Korridorfrågan kan sålunda när som helst
aktualiseras. Detsamma gäller Danzig- och
Memel-frågorna, vilka båda beröra Polen på det närmaste.
Även den inre polska situationen är oviss. I början
av november förrättades val till den polska semjcn.
Såsom naturligt under en halvauktoritär regim blev
resultatet regeringsmajoritet, men oppositionen synes
med beläggande av cirka 1/5 av mandaten väl ha
hävdat sin ställning. Ej heller har den polska regeringen
längre en man av obetingad nationell auktoritet i sin
spets, såsom fallet var under Pilsudskis tid.
Litauen, Memelfrågan och Äland.
Även i Litauen synes dragkamp mellan tysk och
rysk orientering pågå. I dagarna har visserligen
statspresidenten Smetona omvalts för en ny period,
men detta innebär intet avgörande i utrikespolitiskt
hänseende. Dock synas de tysksinnade vinna terräng.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
