Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 28 jan. 1939 - Kolmarknaden - »Osynligt» glas, av Stig Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ten, ökade brytningen även bidrager till att reducera
kostnaderna för de kol, som förbrukas inom landet
samt framför allt till att bevara arbetarestammens
yrkesvana, vilket visat sig vara synnerligen
värdefullt, när produktionen åter behöver ökas.
Försäljning av bunkers och proviant till de fartyg, som
avhämta kolen samt billigare returfrakter för andra
varuslag äro även faktorer, som dessa länder anse
väga tungt, när det gäller att bedöma kolexportens
verkliga ekonomi. England har städse reagerat mot
att sälja exportkolen under produktionskostnaderna,
bl. a. därför att det ansetts att konkurrenskraften
därigenom starkes hos i importlandet arbetande, med
annan engelsk industri konkurrerande, företagsamhet.
Med sina oändligt mycket större finansiella resurser
har England även kunnat föra en förhållandevis
generös arbetslöshetspolitik baserad på kontanta
understöd.
Som slutomdöme vågar man måhända säga, att det
för dagen förefaller mest troligt, att den under 1938
förda prispolitiken kommer att tillämpas även i
fortsättningen, varför man sannolikt kan räkna med en
fortsatt, sakta fallande prisnivå.
Bn.
"Osynligt" glas.
Ett apropos.
För en tid sedan gick genom vår press ett meddelande,
enligt vilket en amerikanska, dr Katherine Blodgett, ■—
som f. ö. samarbetar med nobelpristagaren Langmuir i
General Electrics forskningslaboratorium — lyckats
behandla glas, så att detta blir "osynligt", och närmare
bestämt så, att transmissionen — förhållandet mellan
intensiteten av genomsläppt och infallande ljus — ökas
från 92 till 99 %. Denna förbättring skall hava
åstadkommits genom att behandla glasytan med en lösning,
som avsätter sig i form av ett tunt skikt. Emellertid
lär sakkunskapen ha ställt sig skeptisk till detta
förfarande, och då meddelandet i övrigt lämnar rum för en
del missförstånd, torde en kort utredning av hithörande
förhållanden vara på sin plats.
Ett ämnes transmissionsförmåga eller
"genomskinlighet" betingas av två faktorer: ljusets absorption i själva
mediet samt ljusets reflexion vid ytorna. Denna senare
förorsakar t. e. de ofta störande speglingarna i
skyltfönstren. Vad glas beträffar, kan man numera
framställa glassorter med en försvinnande liten absorption
(förutsatt att tjockleken inte är alltför betydande),
vilket i första rummet ernås genom att nedbringa
järnhalten till minsta möjliga värde. Förlusterna vid ljusets
passage genom ett glasföremål förorsakas alltså endast
av reflexionen vid ytorna, och någon förbättring av
transmissionen genom att behandla glasmassan på ett
eller annat sätt kan alltså näppeligen erhållas.
Om vi betrakta en ljusstråle, som infaller vinkelrätt
mot ena ytan av en planparallell glasskiva, kan enligt
Fresnels teori transmissionen vid reflexion mot en yta
uttryckas med formeln
4 ni «2
(«7+ «J)2
där ni och n.2 beteckna resp. mediers brytningsindex.
Vilja vi taga hänsyn till reflexionen vid båda ytorna,
få vi kvadrera detta uttryck.
Om medierna äro resp. glas — vars brytningsindex
kan sättas = 1,5 — och luft — vars brytningsindex vi
Ti =
antaga vara 1,0 —, ger ovanstående formel värdena
96,oo ;% och 92,16 :% för transmissionen vid reflexion
vid en resp. två ytor. Det senare värdet
överensstämmer således med uppgiften i pressen. Blott genom
reflexion förloras alltså 8 % av det infallande ljuset.
Formeln visar emellertid, att allteftersom n± närmar
sig ökar T i för att bli lika med 1 då n± — n2.
I överensstämmelse med meddelandet böra alltså
reflexionsförlusterna kunna minskas genom ett ytskikt,
vars brytningsindex ligger mellan glasets och luftens.
Vilket värde bör brytningsindex hos detta skikt ha för
bästa möjliga resultat? Kallas denna storhet x, utgör
transmissionen mellan luften (lit) och skiktet
’1\ =
4 Wi a;
och mellan skiktet och glaset (Mo)
T"2 =
7 2 = T," TJ = 16
4m2Æ
(n, + xf
«1 «2 X2
(«! + x)* (n2 + xf
Genom derivering med avseende på x finner man
härav, att T2 har maximum för x = s/rhn2, varvid
«1 w2
Ti = 42
Skiktets brytningsindex skall alltså utgöra
geometriska mediet mellan luftens och glasets. Insättas
värdena på dessa, få vi transmissionen lika med 97,06 %
resp. 95,98 % för en resp. två ytor. Ett skikt, som
uppfyller ovannämnda villkor, ger följaktligen en förbättring
på nästan 4 %.
Genom att fortsätta på den inslagna vägen och
anbringa ytterligare skikt med brytningsindices avtagande
i geometrisk serie erhåller man allt mindre
reflexionsförluster. En beräkning genom fullständig induktion
visar, att transmissionen vid anbringandet av k — 1
dylika skikt — dvs. k gränsytor — kan skrivas enligt
formeln
Tk = 4*
\ n, k
n i n 2
1 \2/i
\ni * + Wjfc I
Nedanstående tabell visar hur T ökar med k:
A T
3,82
1,32
0,66
0,37
0,21
k Tk% 1\%
1 96,00 92,16
2 97,98 96,oo
3 98,64 97,30
4 98,98 97,96
5 99,16 98,33
6 99,27 98,r,4
00 100 100
AT betecknar transmissionens ökning.
Som vi se, tilltager 77- i början mycket snabbt, men
sedan allt långsammare för att slutligen asymptotiskt
närma sig 1 för k = oo, dvs. då brytningsindex avtager
kontinuerligt från glaset till luften.
För att erhålla en transmissionsförmåga på 99 % kan
man tydligen knappast använda ett antal
diskontinuerliga övergångar, utan man måste anbringa ett skikt, där
brytningsindex så småningom minskar från glasets till
1,22, vilket värde erfordras för att uppnå denna höga
transmission.
Närmare detaljer lära väl emellertid inte vänta på
sig, om det verkligen ligger något bakom meddelandet i
våra tidningar.
Stig Lindroth.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
