Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 11 febr. 1939 - Hjärnan som elektrisk central, av Sw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Förmedelst experiment med djur har man kunnat
konstatera, att ett slags vågor utgå från själva
hjärnbarken och dessa ha fått benämningen alpha-vågor.
De produceras med en frekvens av ca tio vågor per
sekund hos människan. Från hjärnans centrala delar
utgå de s. k. beta-vågorna med en frekvens av 25
till 30 vågor per sekund. Dessutom har man kunnat
iakttaga andra knappast märkbara svängningar, som
härleda sig från det inre av hjärnan, men om dessa
vet man än så länge ytterst litet.
Fig. 1. Encephalografen i arbete.
Beträffande alpha-vågornas förekomst har det visat
sig, att de vanligen upphöra, om ljus faller på
försökspersonens ögon, eller om denne är orolig eller
på något sätt besvärad eller sysselsatt med intensivt
intellektuellt arbete, såsom försök att hastigt lösa
svårare problem e. d. Alpha-strålarna emanera
kontinuerligt under tidsperioder om 1 till 30 sekunder
för att efter någon minut eller två åter börja. Deras
utseende hos en vuxen, normal människa framgår av
fig. 2. Av många anledningar anser man numera, att
alpha-vågorna uppstå i hjärnans syncentra.
Så vitt man hittills kunnat konstatera, säga
alpha-vågorna icke något om försökspersonens
intelligensnivå annat än möjligen på ett mycket obestämt och
indirekt sätt. Som synes av fig. 3 äro vågorna för
en idiot av den mongoloida typen av en mera
utjämnad och oregelbunden karaktär än för den normala
människan.
Studiet av alpha-vågorna väntas komma att få
mycket stor betydelse för ett klarläggande av
sinnessjukdomarnas väsen. Som fig. 4 och 5 visa, äro
vågorna för schizofrena personer och epileptiker
mycket karakteristiska.
Vad särskilt epilepsien beträffar, ha encephalogram
av epileptiska anfall visat sig vara mycket belysande.
Man ser hur de små normala elektriska krusningarna
växa till hotande högspända böljor, som slutligen
draga med sig samtliga hjärnbarkens celler. Det är
som om en elektrisk storm åtföljde de mystiska
kastbyar, som piska hjärnan och tvinga kroppen till dess
konvulsiviska fall. Stormens annalkande kan tydligt
skönjas. Vågorna bliva långsammare och slå allt
kraftigare, i den mån allt flera delar av den grå
hjärnmassan uppeggas och förmås att utslunga
elektricitet. Takten går ned till tre vågor eller kanske
rent av till endast en våg i sekunden. Den sista
krampaktiga ryckningen leder till medvetslöshetens
lugn, när den samfällda elektriska stöten av
millioner celler ebbar ut och dör bort.
De medicinska vetenskapmännen äro emellertid
på det klara med att den klimax som sålunda
uppnåtts, representerar den slutliga överretningen av
hjärnans högst belägna centra, de centra som äro
förlagda till hjärnbarken.
I detta sammanhang är det ytterst intressant att
läsa, vad professor Schleich har att säga om de
epileptiska anfallen:
"I hjärnan arbeta blodets och lymfans vätskor och
nervelementen bredvid varandra. Nervganglierna
bära retningsströmmarna för rörelse och förnimmelse,
till vilka också medvetandet hör. Vätskorna utgöra
dessa elektriska strömmars pulserande isolatorer,
deras hämningsapparater. Dessa hämningsvätskors
ostörda funktion är ett villkor för själslivets och det
av det senare påverkade kroppsliga livets reguljära
förlopp... Nu tänke man sig hjärnans fram och
tillbaka strömmande vätskemassa, vars slusspel iämnar
fri passage just för nervryckningarna, tidtals och
plötsligt stelnad. Ja, låt oss med ett djärvt uttryck
säga, att den levrat sig. Då äro alla nervösa partier
inom det område, där vätskorna levrat sig,
avspärrade, hämmade och satta ur funktion; och den ström,
som bär yttervärldens retningar — från ljusstrålen
till vindens sus — kan icke komma fram på dessa
ställen utan dämmes upp, stiger och översvämmar fria
banor, som icke hämmats genom sådan
vätskestel-ning. Följden är, att intakta hjärnmotstånden bli
oerhört överströmmade med elektriska retningsvågor,
och denna översvämning utlöser i det centrala
rörelseområdet krampanfall, i det själsliga sinnesvillor...
Epilepsien
förorsakas
således
enligt denna
uppfattning
av
hämningar inom
hjärnan, vilka
äro så
beskaffade, att
den centrala [-muskelaktionens oberörda område-]
{+muskelak-
tionens obe-
rörda om-
råde+} försät-
Fig. 5. Alpha-vågor från epileptiskt anfall. tes i till-
Stånd av en
kolossal oro, på grund av att i det ögonblick, då
lymfan gelatineras, alla eljest i själslig verksamhet
utjämnade retningböljor med våldsam styrka bryta in
i muskelmotorerna samt tvinga alla delar av systemet
till arbete i rasande tempo."
Det kanske kan intressera våra läsare att erfara,
att professor Schleich som stöd för sin teori anför,
att man hos hemofila, dvs. blödare, vilkas blod
fullständigt saknar möjligheter att stelna, ännu icke
någonsin iakttagit epilepsi eller psykiska drömtillstånd.
Kanske är det professor Schleichs geniala tankar,
som inspirerat dr Berger. I varje fall får man
hoppas, att dessa båda forskares arbete skall hjälpa
vetenskapen att finna ett verksamt vapen mot
sinnessjukdomarnas fruktansvärda hemsökelser.
Sw.
Fig. 2. Alpha-vågor från normal försöksperson.
Fig. 3. Alpha-vågor från mongoloid idiot.
j
Fig. i. Alpha-vågor från schizofren försökperson.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
