Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 11 mars 1939 - Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av Sven Nordmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 10 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 11 MARS
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av
ombudsman Sven Nordmark. ■—■ Flygindustriens internationella utveckling, av fil. kand. H. G. Tonndorf. —
Ekonomisk översikt. -— Årsrapport för 1938 från Svenska teknologföreningens anställningscentral (S. T. A.).
— Vårens ingenjörsriksdag. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. •—
Sammanträden.
Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot
underordnade och gentemot tredje man.
Av ombudsman SVEN NORDMARK.
Svenska teknologföreningens
sammanträde den 15 februari ägnades åt
diskussion av ovan angivna ämne, som närmare
belystes genom tvenne inledningsföredrag.
Det ena, av ombudsmannen i
Järnvägsstyrelsen, Sven Nordmark, behandlade
huvudsakligen juridiska, det andra, av
advokat Erik Löfgren, försäkringstekniska
synpunkter.
Nedan återges det första av de båda
föredragen, medan det andra jämte
diskussionen av utrymmesskäl måst överföras till
ett följande nummer.
Denna fråga har ofta varit föremål för rättstvister,
och olika meningar ha gjort sig gällande, såväl hos
underrätterna som hos högsta domstolen.
Lagstiftningen är åtminstone vad angår
ersättningsskyldighet mycket nödtorftig, och man måste ur rättspraxis
försöka leta Sig fram till vad som kan anses vara
gällande rättsprinciper. Jag kan icke på den tid,
som står till mitt förfogande, giva någon allsidig
redogörelse för hithörande spörsmål men kommer att
relatera åtskilliga rättsfall, som jag ansett belysande,
varvid jag företrädesvis håller mig till högsta
domstolens utslag under senare tid. Det har i många
fall varit svårt att finna den röda tråden i de olika
domarna, och rättsfallen äro ibland motsägande, men
under senare åren synas dock principerna hava
erhållit en viss stadga. Emellertid bryta sig i
åtskilliga avseenden åsikterna fortfarande mot varandra,
varför de rättsregler, som jag kommer att redogöra
för, kunna komma att ändras genom nya domar. Det
har icke ansetts lämpligt att binda utvecklingen
genom lagstiftning i ämnet utan har synts riktigare
att på rättstillämpningens väg söka uppnå en lösning
av problemet, som överensstämmer med gällande
rättsåskådning. Andra länder hava dock genom
lagstiftning, åtminstone i högre grad än här i Sverige,
sökt reglera rättsförhållandena.
Närmaste anledningen till att föreningen velat
diskutera dessa spörsmål har varit, att det för någon
tid sedan inträffade ett olycksfall i Halmstad, för
vilket chefen för stadens elektricitetsverk ådömdes
ersättningsskyldighet, ävensom dömdes till böter för
förseelse mot kungl. maj:ts stadga den 31 december
1902 om elektriska anläggningar. I korthet voro
omständigheterna följande.
Elektricitetsverket hade genom en linjeförman
anbragt en elektrisk ledning över ett markområde, som
användes till väg för vissa industrier. Anordningen
var provisorisk och avsåg att överföra kraft för
drivande av murbruksmaskiner och hissar vid ett
byggnadsarbete. Strömmen i ledningarna var 220 voit
likström. Ledningen synes ursprungligen hava gått
på en höjd av cirka 4 m över vägbanan. Antagligen
i samband med att ett plank borttagits, som utgjort
stöd för ena stolpen, hade denna kommit att luta.,
vilket medfört, att ledningstråden något sänktes och
kom att ligga på en höjd av cirka 3,80 m över marken.
En hästskjuts, varpå fraktades två höga hisskorgar,
sökte passera under ledningen, varvid dock kontakt
uppstått mellan ledningen och hisskorgarna,
Hästarna hade stegrat sig med påföljd att ena hisskorgen
fallit ned, varvid hästarna blivit ytterligare skrämda
och råkat i sken. Därvid hade hästarna påkört två
kvinnor, av vilka den ena ådrog sig så svåra skador,
att hon avled. Elektricitetsverkets chef blev stämd
till rådhusrätten i Halmstad, varvid yrkades ansvar
å honom för förseelse mot nämnda stadga rörande
elektriska anläggningar. Även framställdes
ersättningskrav. Domstolen dömde elektricitetsverkschefen
att utgiva vissa ersättningar, varjämte han fälldes
till bötesansvar för att ledningen icke anbragts på
sådan höjd över marken, som sagda stadga
föreskriver. Någon talan fullföljdes icke mot
rådhusrättens utslag. Elektricitetsverket hade varit nog
förtänksamt att försäkra sig och sin personal för
sådana skador, varför någon ekonomisk förlust icke
kom att drabba staden. Försäkringen innefattade
dock givetvis icke bötesbeloppet. •
Händelsen belyser det ansvar, som kan komma att
åvila en arbetsledare. Det framgår av handlingarna,
att elektricitetsverkschefen icke själv tagit någon del
i arbetet utan att detta hade utförts av hans
arbetare under ledning av en linjeförman. Ändock
ansågs ansvaret åvila elektricitetsverkets chef.
Det ansvar, som åvilar en arbetsgivare eller
arbetsledare, kan dels vara straffrättsligt, dvs. ett
bötesstraff, eller i strängare fall fängelse, som samhället
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
