Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Skogen — vår största naturtillgång, av T. Hernod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE llVa UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 23 MARS
ÅRG. 6 9 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Skogen — vår största naturtillgång, av direktör T. Hèrnod. •—• Svensk väg- och
vattenbyggnadskonsts landvinningar utomlands under senaste tio åren, av civilingenjör Bo Hellström. ■—-
Forskningsberedskap, av professor A. Liljeström. — Relativitet, massa och energi i samband med den nya kärnfysiken,
av professor O. Klein. -—- Matematiska maskiner i U. S. A., av docent Stig Ekelöf. —- Syntetiskt gummi, av
fil. dr Sidney M. Hagman. — Några minnesord över Witold Broniewski och hans gärning -—- ett tvärsnitt
genom senare års metallografiska forskning, av professor Carl Benedicks. — En mekanisk friktionsfri
ut-växlingsanordning och några tillämpningar på olika mätinstrument, av civilingenjör H. Abramson.
Skogen — vår största naturtillgång.
Av direktör T. HERNOD.1
Det är möjligt att jag gör mig skyldig till en
lätt överdrift, när jag som här skett betecknar
skogen som vår största naturtillgång. Många här
närvarande, som företräda järnhanteringens intressen,
känna sig måhända uppfordrade till en omedelbar
gensaga — och kanske skulle samma vara fallet med
representanter för vår modernäring, jordbruket,
därest de i dag vore här församlade. Jag vill därför
omedelbart tillägga, att jag därmed ingalunda avser
att förläna den näringsgren jag själv råkar
representera någon särställning framför alla andra. Min
avsikt med denna spetsrubrik är blott att momentant
söka frammana ett mottagligt intresse för den vitala
betydelse skogen och därpå grundade industrier haft
och alltjämt har för vår folkförsörjning av i dag.
Skogen i det svenska rikshushållets tjänst omsluter
nämligen ett kapitel, som länge haft sin stora, ej
alltid erkända betydelse för vårt lands utveckling.
Inga skulle väl bättre än just järnhanteringens män
kunna omvittna vad skogen betytt för deras viktiga
näringsgren —- och därmed för hela vårt land •— i
tider som varit. Jag känner det därför nära på som
ett intrång på deras eget område, när jag här, i den
vällovliga avsikten att ge perspektiv åt min
framställning, erinrar om den utomordentliga betydelse
skogen haft för järnhanteringens uppkomst och
utväxande till en stormaktsställning — och därmed
över huvud taget för detta lands blivande utveckling
till en industrination. Det var som bekant
förekomsten av rena malmer och skog i omedelbart grannskap
till varandra samt inom måttligt räckhåll för
skepp-ningsbart vatten, som tidigt gav Sveriges
järnhantering ett försteg framför alla dess konkurrenter.
Under en glansperiod på 16- och 1700-talen täckte
vårt land som bekant en god del av världens
järnförbrukning, trots att den totala produktionen då
var obetydlig i förhållande till den nuvarande. När
träkolen senare började ersättas av koks, kunde
denna ledareställning ej längre uppehållas kvantita-
1 Föredrag vid Svenska teknologföreningens årsmöte den
23—24 mars 1939.
tivt — men den kvarstår likväl än i dag — i
kvalitativ bemärkelse.
Skogen och folkhushållet.
I den ekonomiska historieskrivningen finner man
ofta en benägenhet att sätta vissa förenklade klichéer
som rubrik för olika tidsskeden. För 1500-talets
vidkommande har man sålunda vant sig att anse Sala
silvergruva som underlaget för rikets finanser;
1600-talets Stormaktesverige har betraktats såsom
åtminstone till någon del finansierande sin storvulna
expansionspolitik på de flödande rikedomarna från
Falu kopparverk. 1700-talet har som nämnts
betecknats som den äldre svenska järnhanteringens
glansperiod, då järnet försåg vårt land med den väsentliga
delen av de exportvalutor, som rikets
återuppbyggande efter stormaktsväldets fall krävde. På enahanda
sätt har man vant sig att betrakta det sista
hundratalet år såsom skogens och träets epok i vår
ekonomiska historia, under vilken de expanderande
skogsindustrierna tillfört landet kapital, som varit
mer än välbehövliga under industrialismens
genombrott samt trafikväsendets och jordbrukets nydanande
i vårt land.
Jag är klart medveten om, att generaliseringar av
denna art kunna vara vilseledande och i varje fall
icke innehålla hela sanningen. Det berättigade eller
icke i tidigare epokers anknytning till olika grenar
av bergshanteringen lämnar jag därför därhän. Men
jag vill vidhålla, att slagordet om att det senaste
skedet i vår ekonomiska historia i betydande mån är
skogens och träets tidevarv innehåller en stor
portion sanning.
Det är utomordentligt belysande för hur mycket
järnhanteringen under förenämnda tidiga skede
betydde för vårt folkhushåll och hur litet den
begynnande sågverksindustrien den gången aktades, när
dess intressen hotade att komma i konflikt med
bergshanteringens, att Bergskollegium i slutet av
1600-talet gjorde en framstöt för att helt utestänga
sågverksindustrien från de orörda skogsvidderna i
Norrland -— under förmenande, att dessa borde reserveras
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
