Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1939 - Den högre tekniska undervisningen under diskussion, av A: Grabe, G. Malm, P. Rydbeck, H. Kreüger, S. Nauckhoff, G. Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
komma att medföra en specialisering av oanade mått
på relativt kort tidrymd. Det anförda exemplet må
vara tillfyllest för att illustrera behovet av en
oavlåtlig anpassning av undervisningen efter snabbt
växlande behov, en anpassning, som endast kan ske i intim
kontakt med teknikens och industriens representanter.
En ingenjör måste alltid vara en mångkunnig man;
men det är skillnad på kunna och kunna. Inom sitt
specialområde måste han besitta djupgående
kunskaper, ty endast då kan han föra tekniken vidare. På
en bel mängd områden måste han känna till saker och
ting. En mekanisk verkstadsingenjör måste ha
djupgående kunskaper 0111 material, verktyg och
verktygsmaskiner, planläggning av driften, arbetsledning osv.
men han måste därjämte känna till en hel del annat,
exempelvis elektriska motorer, ångmaskiner och
explosionsmotorer, värme- och
ventilationsanläggningar, grundläggning och enklare
byggnadskonstruktioner och en mängd annat. Ett visst mångläseri kan
icke undvikas vid de tekniska högskolorna, men
studierna måste planläggas så, att den studerande får
såvitt möjligt just det han behöver. Mera räcker i
allmänhet tiden icke till.
En ingenjörsutbildning omfattar i stort sett 4 olika
moment, nämligen för det första en komplettering av
studierna i de grundläggande matematiska och
naturvetenskapliga ämnena; för det andra en
grundläggande allmänteknisk utbildning omfattande sådana
läroämnen, som ingenjören i sin fortsatta verksamhet
behöver "känna till" och som icke skola vara hans
huvudämnen; för det tredje en allmän utbildning inom
det fack den studerande väljer, exempelvis för en
elektriker utbildning i teoretisk elektroteknik,
elektromaskinlära, kraftteknik, telegrafi och telefoni m. m.
i så pass stor utsträckning som kan fordras av en
elektroteknisk ingenjör i allmänhet, och slutligen för
det fjärde en mera specialiserad fackutbildning, där
den studerande får djupare intränga uti ett mera
speciellt område inom facket för att avsluta sina studier
med ett mera självständigt arbete.
I regel har för den kompletterande
naturvetenskapliga utbildningen och den allmänna tekniska
utbildningen anslagits de två första studieåren, för den
allmänna fackutbildningen och den specialiserade
fackutbildningen vardera ett studieår. Kommittén har
varit av den åsikten att denna uppdelning i stort sett
!jr lämplig och vill förorda att den genomföres
betydligt mera konsekvent än som nu är fallet.
Vid ett närmare studium av frågan har kommittén
kommit till det resultatet, att en betydande
rationalisering av undervisningen och en avsevärd
tidsbesparing för de studerande på detta sätt kan
åstadkomnias, dock under förutsättning att vissa andra
åtgärder samtidigt vidtagas.
Jag har redan inledningsvis omnämnt, att olika slag
av ingenjörer hava mycket olika behov av
matematisk utbildning. En ingenjör som exempelvis sysslar
med konstruktioner där svåra hållfasthetsproblem
möta, en elektrotekniker, som sysslar med
högfre-kvensstörningar osv. har naturligtvis ett ofantligt
mycket större behov av den högre matematiken som
hjälpmedel än låt oss säga en verkstadsledare eller
en vägbyggare. Detsamma gäller inom fysiken och
mekaniken och även vissa andra läroämnen.
Om nu den grundläggande undervisningen i
matematik, mekanik och fysik förlägges till första och
andra årskurserna så frågar man sig, om det är rimligt
att avpassa lärokurserna efter deri studentgrupp, som
har de största behoven. Följden av denna i stort sett
hittills följda princip blir den, att en mängd studerande
belastas med kurser av för dem onödig matematik
osv. Det har synts kommittén riktigare och framför
allt mera rationellt, att kurserna i matematiska och
naturvetenskapliga ämnena i första och andra
årskurserna avpassats efter deras behov, som ha den
mindre användningen för matematiken, resp.
mekaniken osv. och att anordna fortsatt utbildning i dessa
läroämnen på senare studium för dem, som hava
större behov. Kommittén håller före, att utom att för
ett stort antal studerande en tidsvinst uppstår,
resultaten av undervisningen också blir bättre. Att i
första och andra årskursen läsa stora matematikkurser,
som först kanske i fjärde årskursen vinna tillämpning,
kan icke vara rationellt och icke hos den stora
massan studerande väcka någon större entusiasm. Ju
kortare tid, som förflyter mellan teorien och dess
tilllämpning, dess större utsikter till ett gott
resultat.
Till undvikande av missförstånd vill jag här inflika
att det naturligtvis icke är kommitténs mening, att
matematikkursen i första årskursen skall så
nedskäras, att den ens tillnärmelsevis motsvarar de i det
föregående omnämnda 2:dra grads ekvationerna, men
en betydande avlastning av de studerande är dock
möjlig.
I första och andra årskurserna bör dessutom läsas
en del tekniska tillämpningsämnen. Så bör där
exempelvis förekomma en kurs i elektroteknik, avsedd för
alla till studiegruppen hörande elever. Den bör
läggas så, att den blir av mera beskrivande och
översiktlig art och bör kunna meddela alla de ingenjörer, som
icke skola ägna sig åt elektrotekniska facket, en
tillräcklig kännedom om elektrotekniken. Men även de,
som senare skola ägna sig åt elektrotekniken, böra
deltaga i denna undervisning. Det bör ihågkommas
att de studerande vid inträdet i högskolan komma
mer eller mindre direkt från skolan med ofta mycket
små begrepp om tekniken. Kommittén håller före att
det även för blivande elektroteknici bör vara en stor
fördel att få börja sina studier med en mera elementär
och beskrivande kurs och på detta sätt få en översikt
av det område, på vilket de senare skola intränga
djupare. Någon tidsförlust bör icke uppstå. De
studerande skola dock en gång ha denna översikt. Om
de fått den på ett tidigt stadium kan undervisningen
senare från början läggas mera på djupet.
Vad som anförts beträffande elektrotekniken gäller
beträffande maskinläran och vissa andra ämnen.
Principen är sålunda den, att i de båda första
årskurserna i stort sett sådana områden böra avverkas,
som alla ingenjörer måste "känna till", men i denna
undervisning böra även de deltaga, som sedermera i
dessa läroämnen skola fördjupa sina kunskaper.
Om denna princip genomföres, vilket kommitterade
genom uppgörande av detaljerade läroplaner
övertygat sig om i stort sett vara möjligt, finner man att
de två första årskursernas undervisning mycket lätt
kan göras gemensam för stora studiegrupper. Så torde
exempelvis kunna till en grupp sammanföras
meka-nister, skeppsbyggare, elektroteknici och avdelningen
för teknisk fysik. En andra grupp har kommittén
tänkt sig kunna utgöras av byggnadsgruppen, dvs.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
