Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1939 - Den högre tekniska undervisningen under diskussion, av A: Grabe, G. Malm, P. Rydbeck, H. Kreüger, S. Nauckhoff, G. Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som detta uttalande angiver. Visserligen är jag icke
någon fackman på mekaniska och elektriska
kraftmaskiner, men jag har dock en bestämd känsla av att
energiomvandlingen i dessa numera är mycket
fullkomnad, tack vare ett intensivt och framgångsrikt
forsknings* och pioniärarbete under de senaste årtiondena. Ett
stöd för en sådan uppfattning får man ju också lätt, då
men vet, att energikostnaden vid mekanisk industri
utgör en försvinnande liten del av produktionskostnaderna.
Som exempel härpå kan jag nämna, att vid SKF:s
fabriker i Göteborg energikostnaden utgör endast 1,7 %
av tillverkningskostnaden. Detta fastän den maskinella
bearbetningen är i högsta grad genomförd.
Då man nu sålunda föreslår, att motorämnena skola
inrangeras i specialfack vid sidan av övriga, inställer
sig osökt behovet av en omprövning av de
naturvetenskapliga ämnenas ställning. Den föreslagna
uppdelningen av dessa i grundläggande kurser och
påbyggnaden, där så kräves i olika fall, förefaller mig vara en
rationell åtgärd. De böra dock uppläggas så, att man
därvid icke behöver räkna med en sänkning av den
matematiska bildningsnivån, försåvitt man i detta ord
även inlägger förmåga att praktiskt använda och
till-lämpa vad man har studerat.
Jag kan icke underlåta att begagna tillfället att uttala
min mening om ett missförstånd, som tycks råda i vida
kretsar. Det finns nämligen de, som anse att
tillverkningsteknik och därmed sammanhängande problem äro
på något sätt "sekunda" i fråga om krav på kunskaper
i matematik, mekanik och fysik, eller för att uttrycka
sig populärt att, "tumstock och räknesticka äro de enda
nödvändiga attributen för en verkstadsingenjör". Jag
tror att den produktionstekniska utvecklingen skulle i
hög grad befordras, om en ändring av denna uppfattning
komme till stånd och om man vid en eventuell
omläggning av den högre tekniska undervisningen toge nödig
hänsyn till detta. Det är många problem inom en
mekanisk industri, som kräva hela arsenalen av de kunskaper
en högskolebildad ingenjör besitter, icke minst i
matematik. Vi behöva ju bara tänka på svängningslärans
betydelse, när det gäller bearbetning med hårda och
spröda material, såsom slipskivor och hårdmetaller,
varvid svängningar och vibrationer på grund av materialets
sprödhet mer eller mindre hastigt ruinera det skärande
verktyget. Genom riktig analys av de ingående
faktorerna kan skärförloppet befordras därhän, att man
uppnår flerdubbel avverkning mot vad eljest skulle vara
möjligt. Hur långt man kan komma på denna väg skulle
jag kunna belysa med många exempel, men tyvärr
tilllåter tiden icke detta.
Att ett undersökningsarbete av denna natur än mer
befordras, om vederbörande hatt tillfälle till
laboratoriestudier, ligger i öppen dag, och det bör alltså icke
glömmas bort, att laboratorieverksamheten inom
verkstadstekniken bör väl tillgodoses vid de tekniska högskolorna.
En annan sak att livligt anbefalla är utvidgningen
av ämnet "industriell organisation". Ett industriföretag
är ju för sin utveckling icke blott beroende av att en
serie tekniska detaljprocesser bringas till en möjligast
fulländad lösning. Det gäller även att skapa ett
ändamålsenligt ramverk av organisation, inom vilket det hela
skall fungera så effektivt och friktionsfritt som möjligt.
Detta är särskilt betydelsefullt vid större
företagsenheter, där likartade funktioner bruka sammanföras till
gemensamma organ — ett förfaringssätt, som innebär
stora fördelar men som också kan bliva till förfång, om
man ej förstår att lämpligt avväga de olika organens
funktioner sinsemellan.
En större fabriksorganisation är sålunda ofta
uppdelad i arbetsledning, arbetsstudier, planeringsavdelning,
förråds- och distributionsavdelningar, olika tekniska
avdelningar, kamerala avdelningar, såsom avlöningskontor
och kostbokföring, sociala avdelningar såsom
anställningskontor, intressekontor, säkerhetstjänst m. m. Det
är givetvis orimligt att begära, att en nyexaminerad
ingenjör skall vara insatt i allt detta, så mycket mindre
som detaljutformningen i praktiken ofta växlar högst
väsentligt, såväl med hänsyn till företagets storlek som
arten av dess verksamhet. Men vad man bör kunna
fordra är, att den unge ingenjören känner till de olika
organens. ändamål, deras logiska uppbyggnad, inre
sammanhang och arbetssätt, att han m. a. o. vet, vad
organisation är och betyder, så att han, när han kommer till
ett företag och vinner anställning inom något av dess
gebit, på rimlig tid kan sätta sig in i, hur det hela
fungerar. Som det nu är, får man anslå minst ett par års
utbildning inom företaget, innan man kan beräkna att
ha någon nytta av honom, och detta huvudsakligen
därför, att grundutbildningen är otillfredsställande. Nu
kanske någon invänder, att detta möjligen har sin
riktighet vid de större företagen, men hur är det vid de
mindre, där en sådan uppdelning av funktionerna icke
är gjord? Med litet eftertanke inses omedelbart, att ett
sådant förhållande icke på minsta sätt eftersätter
kraven på kvalifikationer, ty vid de mindre företagen
tvingas ingenjörerna att i sin dagliga gärning själva
utöva många av de funktioner, som i de större företagen
äro uppdelade på flera personer. I båda fallen måste de
kunna behärska problemen, och ordning och reda bör det
finnas vare sig företaget är stort eller litet. Att nu en
kungl, proposition tycks vara på väg om inrättandet av
en professur i industriell organisation, är sålunda att
hälsa med den allra största tillfredsställelse, men inom
fackkretsar är man nog allmänt överens om, att ämnet
är så omfattande och av sådan betydelse för industrien,
dess produktivitet och slagkraft, att det finnes motiv nog
för åtminstone två professurer jämte
speciallärarbefattningar.
På grund av vad jag nu sagt följer givetvis icke, att
man behöver hemfalla åt någon övertro på en
undervisningsanstalts möjligheter att färdigbilda ingenjörer, i
synnerhet icke i så exklusiva ämnen som
verkstadsteknik och -organisation. De resurser, som i varje fall stå
de större industriföretagen till buds att bedriva
forsknings- och framstegsarbete härutinnan, äro ju
uppenbara. Det är också ett livsvillkor för dem att föra
detta, om de vilja behålla och utveckla sina positioner.
Men till det arbetet vilja vi helt naturligt rekrytera så
goda och för sin uppgift väl förberedda ingenjörskrafter
som möjligt.
Med en omläggning i den riktning, som kommitterade
föreslagit, är jag övertygad om att detta blir fallet.
Mycken tid kommer då att bliva övrig för ägnande åt
studier i sådana ämnen, som ha stort intresse för
industrien i allmänhet, i stället för att som nu huvudvikten
lägges på ämnen, som näppeligen kunna erbjuda
anställningsmöjligheter åt mer än några få av dem. Jag tror
också, att de tekniska högskolorna på så sätt komma
att få ett större och mera direkt inflytande på
utvecklingen av vår industriella produktion, och detta får väl
på alla håll anses vara uteslutande tacknämligt.
Professor H. KREUGER:
Jag vill till en början framhålla den utomordentliga
betydelsen av att man i en angelägenhet som denna får
del av synpunkter även från håll utanför högskolan. Vi
ha visserligen fått höra önskemål från industrihåll,
men det behövs nog från flera och även råd om hur
utvecklingen lämpligen bör läggas. Jag anser mig
därför också ha full anledning att uttala högskolans
tacksamhet till de tre tekniska sammanslutningar, som ha
tagit initiativ till denna betydelsefulla förberedande
utredning. Inom kommittén ha ju även funnits
representanter för de båda tekniska högskolorna, vadan de
framlagda synpunkterna icke representera någon ensidig
uppfattning. Utredningen har verkställts med ett
synnerligen gott samarbete mellan alla parter. Eftersom jag
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
