Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1939 - Den högre tekniska undervisningen under diskussion, av A: Grabe, G. Malm, P. Rydbeck, H. Kreüger, S. Nauckhoff, G. Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
däst den teoretiska delen av ämnet. Denna fråga har
ju f. ö. redan funnit sin lösning.
2) En omgruppering av de tre ämnena "värmeteknik
och maskinlära", "läran om kemisk-tekniska apparater"
och "kemisk teknologi" skulle ske på ungefär följande
sätt.
Värmetekniken, vilken för kemisterna torde ha sin
största betydelse i samband med konstruktionen och
användningen av de i fabriksskala använda
kemisktekniska apparaterna, indunstnings- och
destillationsapparater o. d., sammanföres med detta speciella
läroämne till en självständig professur.
Den kemiska teknologien uppdelas i tvenne
professurer, en organisk och en oorganisk del. Till denna senare
skulle läggas den nyss omnämnda tekniska
elektrokemien, varigenom även detta viktiga läroämne skulle
bliva företrätt av en professor. En särskild professur
i den kemiska teknologiens organiska del ansågs kunna
möjliggöra mera omfattande och fördjupade studier på
ett område, som länge varit mycket försummat vid våra
tekniska högskolor, under förhoppning att detta i sin
mån skulle bidraga till utvecklingen av en sådan
industri här i landet. Med denna sistnämnda professur
skulle åtminstone tills vidare kunna förenas ämnet
livsmedelskemi.
Jäsningsläran borde även lämpligen kunna ombildas
till en professur i teknisk biokemi i anslutning till ett
särskilt forskningsinstitut på detta område.
3) Vidare uttalade också kommittén en del önskemål
beträffande undervisningen i kemisk analys, bl. a.
inrättande av en laboratorbefattning i detta ämne.
Enligt min uppfattning är det beklagligt att
lärarkollegiet och styrelsen för Tekniska högskolan icke i
alla delar kunnat följa kommitténs förslag. Sålunda
har den nyss skildrade omläggningen av det
kemisktekniska ämneskomplexet ej genomförts, vare sig
beträffande värmetekniken och apparattekniken och ej
heller beträffande klyvningen av den kemiska
teknologien själv efter linjen oorganisk-organisk kemi.
Emellertid måste vi glädjas åt att den teoretiska
kemien och elektrokemien numera är företrädd av en
speciell professur och att den tekniska elektrokemien
numera representeras av en speciallärare. Det återstår
emellertid att hoppas att denna snart omvandlas till en
särskild professur. Ty den elektrokemiska industriens
utveckling i Sverige och de ljusa framtidsutsikter man
utan att göra sig skyldig till alltför stor optimism måste
tillskriva denna gren av vår kemiska industri måste väl
berättiga den en värdigare ställning i vår tekniska
högskoleundervisning.
Jag nämnde förut att vi i stor utsträckning sakna
råvaror för en inhemsk organisk kemisk industri (jag
tänker då icke på sådana industrier som cellulosa-,
socker- och bränneriindustrien etc. med råvaror från
skogen och lantbruket) och det kan kanske därför anses
alltför optimistiskt att hoppas på utvecklingen av en
sådan industri i vårt land och av denna anledning också
vara ett slöseri om vi skulle hålla oss med en speciell
professur i organisk kemisk industri.
Emellertid vill jag påpeka, att de sista årens
utveckling skapat helt nya områden inom denna industrigren,
områden, där även svenska råvaror eller
avfallsprodukter från andra industrier sannolikt kunna göra sig
gällande och bilda grundval för en inhemsk
förädlingsindustri.
Jag syftar på den syntetiska tillverkningen av sådana
högmolekylära ämnen, som numera fått så stor teknisk
användning inom alla möjliga områden, som t. e. olika
sorters konsthartser och andra konstmassor, läcker
o. d., syntetisk kautschuk: Buna, Dupren m. fi., och jag
tänker också på konstsilke och konstull och därmed
närbesläktade kolloidkemiska produkter med cellulosa
som utgångsmaterial. Det har ju under sista tiden så
många gånger uttalats önskvärdheten av att vi snart
måtte finna någon teknisk användning för den sprit vi
kunna framställa ur våra sulfitavfallslutar att jag i detta
sammanhang ej behöver påpeka vikten av att man på
nyssnämnda nya vägar arbetar sig fram till en sådan
användning. Likaså kunna ju utan tvivel vissa produkter
av vår elektrokemiska industri finna avsättning på
samma område, speciellt kautschuksyntesen.
Men skola vi verkligen kunna komma ett stycke
framåt på dessa nya vägar fordras utan tvivel kemister
med en mera speciellt organiskt-tekniskt inriktad
utbildning än vad våra tekniska högskolor hittills ägnat
sig åt.
Om jag i detta sammanhang för frågan om teknisk
forskning på det kemiska området på tal, så gör jag
det därför att det väl knappast torde finnas något
specialområde inom kemisk industri, ja kanske inom
industrien överhuvud taget, där förutsättningarna för
framgång och utveckling äro så beroende av en
välorganiserad forskningsverksamhet som just den organiska
kemiska industrien.
Det skulle vara intressant att lämna belägg för detta
påstående genom att lämna några uppgifter om huru de
kemiska fackskolorna vid de tyska universiteten och de
tekniska högskolorna äro organiserade och utrustade
eller redogöra för den tyska kemiska industriens egna
forskningsanstalter på detta område, men tiden tillåter
det ej och de flesta av mina ärade åhörare torde för
övrigt redan vara väl medvetna om vad den kemiska
forskningen betytt och alltjämt betyder för denna
industri.
Jag kan emellertid ej underlåta att fästa
uppmärksamheten vid en liten artikel i ett av de sista numren
av den ledande tyska tidskriften "Die chemische
Industrie", vilken förresten refererats i den svenska pressen,
och vari bittert klagas över att undervisningen på detta
område blivit efter och att därför den tyska kemiska
industrien känner sin ställning hotad av exempelvis den
amerikanska.
Kommittén har i sitt betänkande även ägnat ett
kapitel åt frågan om de tekniska högskolorna och den
teknisk-vetenskapliga forskningen och dess förslag hava
redan förut i afton refererats. Jag ber alldeles särskilt
få understryka dessa uttalanden såsom speciellt
tillämpliga på frågan om utbildning av kemister, lämpade för
forskningsarbete och därjämte framhålla att vad som
i detta hänseende bör göras bör göras snart. I mitt
föredrag vid I. V. A:s högtidssammanträde framhöll jag
också, att skall man över huvud taget kunna bedriva
ett fruktbringande arbete inom en fristående teknisk
forskningsanstalt så måste man först skaffa sig tillgång
till en stab av högkvalificerade arbetare, mäktiga och
vana att brottas med de problem, som där möta.
Att sådana här i Sverige icke växa på träd torde de
industrier som bedriva teknisk forskning inom sina egna
företag kunna bestyrka. Från ett mig närstående
företag har jag sådana erfarenheter av färskt datum.
Må det därför tillåtas mig att här uttala den varma
förhoppningen att statsmakterna måtte skänka gehör åt
de upprepade framställningar om större anslag till
apparater, utrustning och lärarkrafter, som årligen riktas
till dem från högskolornas lärarkollegier och styrelser.
Direktör G. SUNDBLAD (skriftligt):
Då jag tyärr icke har tillfälle deltaga i det av
föreningen utlysta sammanträdet den 8 februari, tillåter jag
mig härmed hemställa om ett litet inlägg till det av
föreningen framlagda förslaget i rubr. fråga.
Tillägget avser kapitel 10; Tekniska högskolan och den
teknisk-vetenskapliga forskningen. I detta kapitel
understrykes det nödvändiga i att doktorsinstitutionen vid
de tekniska högskolorna i större utsträckning kommer
att tagas i anspråk och olika utvägar för att öka in-
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
