Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1939 - Vattenbyggnadscement i amerikanska jättedammar, av Bo Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Användning av vattenbyggnadscement i II. S. A. före
1936.
En särskild vattenbyggnadscement tillverkades för
första gången i större skala 1932, då den kom till
användning vid byggandet av den 100 m höga
Morris-dammen i Kalifornien. Senare efter ett par års febrilt
forskningsarbete ansåg Bureau of Reclamation,
U. S. A., att problemet om framställning av god
cement med låg värmeutveckling var löst, och i mars
1934 utskickade byrån sin första specifikation för
dylik cement, omfattande en leverans av 75 000 ton
för världens högsta dammbyggnad, Boulderdammen.
Därmed kom frågan i ett nytt läge, intresset för
speciell cement för massbetong blev väckt hos
dammbyggare jorden runt och cementfabrikanterna kunde
icke underlåta att mera allmänt börja studera
problemet. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att krav
på cement särskilt lämpad för dammar framkom
mycket starkt vid den kongress, som internationella
kommissionen för höga dammar avhöll 1933 i Stockholm.
Detta ledde till att en internationell kommitté
bildades 1934 för studium av dylik vattenbyggnadscement
och av de speciella provningsmetoder, som därför
krävas.
Yid dammkommissionens kongress i Washington
1936 lämnade J. L. Savage, den berömde
chefskonstruktören vid Bureau of Reclamation, en ytterst
värdefull redogörelse för frågans dåvarande läge i
U. S. A. Genom att på lämpligt sätt avväga de
kemiska beståndsdelarna i vanlig Portlandcement
(innebärande en minskning av värmeutvecklande ämnen,
såsom trikalciumsilikat och trikalciumaluminat, och
motsvarande ökning av dikalciumsilikat och
tetra-kalciumaluminatferrit) var det möjligt att minska
värmeutvecklingen vid cementens bindning och
hårdnande med 27 % i jämförelse med vanlig
Portlandcement. En hög finmalning föreskrevs även. Denna
"low-heat" cement, som alltså är en Portlandcement,
kom till användning vid Morrisdammen och
Boulderdammen. Yid det senare bygget bortfördes även
hydrationsvärmet genom kylvatten. En vy av den
222 m höga Boulderdammen visas på fig. 1.
Den vid Boulderdammen använda cementen hade
emellertid rätt ringa hållfasthet på tidigt stadium
och hårdnade långsammare än vanlig Portlandcement.
Denna verkliga eller inbillade olägenhet ledde till
framställning av en ny cementtyp, som kallades
"moderate-heat" eller "modified" cement. Även denna
cement framställdes genom en modifikation av
beståndsdelarna hos vanlig Portlandcement (man
bibehöll mängden trikalcium- och dikalciumsilikat och
minskade kvantiteten av trikalciumaluminat). Den
hade ungefär samma hållfasthetsegenskaper som
vanlig Portlandcement men utvecklade 10 % mindre
hydrationsvärme. Denna cement kom till användning
vid Norrisdammen i Tennessee, Tygartdammen i Ohio
Basin samt i nedre delen av Grand Couleedammen i
Columbia River.
Dessutom upptogs fabrikation av en helt annan typ
av cement med låg värmeutveckling, den så kallade
Portlandpozzolancementen, vilken framställes genom
blandning och hopmalning av Portlandcementklinker
och pozzolan, ett material som tillsammans med kalk
och vatten bildar ett bindemedel. Dylik cement kom
till användning vid Bonnevilledammen i Columbia
River och för bropelarna för de stora Oakland- och
Golden Gatebroarna i San Francisco. I sistnämnda
fall var det av speciellt värde, att pozzolancementen
även hade större motståndskraft mot havsvattnets
inverkan än vanlig Portlandcement.
Situationen i U. S. A. 1939.
Under de senast förflutna två à tre åren har man
i Amerika i stor utsträckning återgått till
användandet av "low-heat" cement, sedan man konstaterat det
väsentligt förbättrade resultat med avseende på
sprickbildning, som erhålles med denna cement.
Genom Mr. Savage’s tillmötesgående har förf. fått
tillfälle att taga del av frågans nuvarande läge i
U. S. A., och det bästa sättet att ge en översikt därav
torde vara att i korthet beskriva en del nybyggda
eller under uppförande varande dammar, där
vattenbyggnadscement kommit till användning.
Parker dammen. Denna damm är en valvdamm i
Colorado River, belägen ungefär 200 km nedom
Boulderdammen. En nedströmsvy, tagen i maj 1938,
visas på fig. 2. Dammen har en största höjd av
98 m, varav 79 m äro belägna under den på
fotografiet visade vattenytan. Valvets tjocklek är 30 m
vid basen och 15 m vid lucktrösklarna. Dammen
byggdes med radiella fogar på ett avstånd av 15 m,
och betongen, för vilken användes "low-heat" cement,
avkyldes medelst cirkulerande vatten.
Betongkvantiteten var 240 000 m3.
Marshall Forddammen. Denna damm är en
vanlig, rak gravitationsdamm belägen i Little Colorado
River nära staden Austin i Texas. En
uppströms-och en nedströmsvy av dammen, tagna i december
1938, visas på fig. 3 och 4. Dammens största höjd
i första byggnadsstadiet blir 58 m med
påbyggnadsmöjligheter till en höjd av 80 m. Såsom
framgår av fig. 3, utföres grundläggningen för den
slutliga höjden redan från början. Uppströmsytan av
den 58 m höga dammen förses med horisontala
förtagningar för att underlätta framtida utökning av
dammens tjocklek. Dilatationsfogarnas inbördes
avstånd är 15 m, och i första byggnadsstadiet gjutes
700 000 m3 betong av "low-heat" cement utan
användande av kylsystem med cirkulerande vatten.
Seminoedammen, Kendrick. Denna damm är en
kombinerad gravitations- och valvdamm, belägen i
Platte River i Wyoming. En nedströmsvy tagen i
augusti 1938, visas på fig. 5. Dammen är 110 m hög
och har en tjocklek vid basen av 27 m och vid krönet
4,5 m. Radiella konstruktionsfogar ha inplacerats
på ett inbördes avstånd av 15 m eller något mindre.
Betongen, för vilken användes "low-heat" cement,
avkyles genom cirkulerande vatten, som påsläppes i
mån som gjutningen fortskrider. Den hittills byggda
delen av dammen är anmärkningsvärt fri från
sprickor.
Bartlettdammen. Denna damm är belägen i Salt
River, Arizona, och är en serievalvdamm av armerad
betong. Dammens största höjd är 80 m, och såväl
pelarnas som valvens största tjocklek är 2,1 m vid
basen och 0,6 m vid krönet. Dammen innehåller
140 000 m3 betong av "low-heat" cement. Man
besprutade betongen med ytterst finfördelat vatten,
vilket genom hastig avdunstning i den torra
ökenatmosfären synnerligen effektivt reducerade
temperaturen hos den besprutade betongmassan. I betongen
inbäddat kylsystem kom ej till användning. En upp-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
